¹Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.

¹Ka sikha, ka let gige, ka tel, ka lungin a pahtak mahmah en dih ua: a tungah ka kha ka koihta: Jentelte kiangah piak dingin vaihawmna thu a hong pawt ding.

²Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.

²A kikou kei dinga, a aw leng a suaksak sam kei ding, kongzing ah a aw a kiza sak sam kei ding.

³Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.

³Sialluang gawpsa a kitan siangsak kei dinga, pat khu a mitsak kei ding: vaihawmna thutakin a la kei ding.

⁴Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.

⁴Lei tunga vaihwmna a omsak masiah, amah a bah kei dinga, a lungdong sam kei ding; huan, tuikulh gamten a dan thu a ngak nilouh ding uhi.

⁵Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där:

⁵Pathian, toupa. van siampa leh phalhpa, lei leh a sunga kipana pawt tengteng hihlianpa, a tunga mite kiangah hatna pepa leh a tunga paite kiangah kha pepan hichiin a chi:

⁶Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,

⁶Kei toupain diktatnain ka honsama, na khut ka len dinga, ka honhumbit dinga, mite thukhun ding leh Jentelte hihvakpa dingin ka honsep dinga:

⁷för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.

⁷Mitdelte mit hihvak ding leh. mi tengte suangkulha kipan pi khe ding leh, mial laka tute suangkulh akipana pi khe dingin.

⁸Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.

⁸TOUPA ka hi; huai tuh ka min ahi: ka thupina mi dang kiangah ka pe kei dinga, phat ka lohna leng milim bawl tawmte kiangah ka pe sam kei ding.

⁹Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.

⁹Ngai un, tuma thilte a hongtungta, thil thakte gen ka hi: a pou main a thachin ka honhilh hi.

¹⁰Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare;

¹⁰Tuipi-a hohsukte leh, a sunga om tengteng leh, tuikulh gamte leh, a tunga om tengteng aw, TOUPA pahtawiin la thak sa unla, kawlmong akipanin leng amah phatna lasa un.

¹¹stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar.

¹¹Gamdai leh a khoiten a aw uh suaksak uhen, Kedarte omna khuaten; Suangpi khuaa omten nuamsain lasa uhenla, mual dawna kipanin kikou uhen.

¹²Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna.

¹²TOUPA hih thupi uhenla, tuikulh gamten a phatna thu gen uhen.

¹³HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender.

¹³toupa lah mihat mahmah bangin a pawt dinga, galdoumi bangin mulitna a tokthou ding: a kikou dinga, ahi, ngaih takin a kikou ding; amah doute tungah hat takin a gamtang ding.

¹⁴I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.

¹⁴Sawtpi ka daitaa; ka om kinkenin ka kidek teitei; tun jawm numei nauvei bangin ka kikou tuaituai dinga; ka nak honhonin ka nak huhu ding.

¹⁵Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.

¹⁵Tangte leh mualpawngte ka hihse dinga, a niam tengteng ka keusak vek ding; luite khawng tuikulh gamin ka bawl dinga, dilte ka kangsak ding.

¹⁶Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.

¹⁶Mittote a theih ngei louh uh lam ah ka honpi dinga; a theih ngei louh uh lampi ah ka pi ding: a ma uah mial vakin ka bawl dinga, lam kawinate leng ka tangsak ding. Huai thilte ka hih dinga, amau leng ka nuse kei ding.

¹⁷Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam.

¹⁷Milim bawl tawmte muanga, milim sunte kianga, Ka Pathian uh na hi uh. chite kihei sakin a om ding ua, nakpitakin a zahlak ding uhi.

¹⁸Hören, I döve; I blinde, skåden och sen.

¹⁸Bengngongte aw, bilin ja unla; mittote aw na muh theihna ding un en un.

¹⁹Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?

¹⁹Ka sikha loungal kua mit a tawa? Ahihkeileh, ka sawltak sawl bangin kua beng a ngonga? Hon kithuah pihmi bangin kua mit a tawa? TOUPA dikha bangin kua mit a tawa?

²⁰Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till.

²⁰Thil tampi na mu-a, himahleh na lungsimin na vom gige kei; a bilte lah a kihonga, himahleh a za kei jel hi.

²¹Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära.

²¹Dan lah a diktatna jiaka letsaka zah kaisaka om TOUPAN hoih a saa.

²²Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.»

²²Himahleh hiaite jaw guta guk sak leh loh tuak mite ahi ua; guama ahi vek ua, suangkulha khum mangte ahi ua; sal ding ahi ua, kuamahin lah a humbit ngal kei ua, gallaka lak ding ahi ua, kuamahin, penawnin, a chi tuan kei uhi.

²³Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå!

²³Na lak uah huaitea bildoh ding kua na om ua? Hun hongtung ding adia ngaikhiaa za ding kua na om ua?

²⁴Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?

²⁴Kuain ahia Jakobte gallak dia lak dinga piaa, Isreal gutate kianga pia? TOUPA, a tunga I khelhnapa un, a piak hilou hia? Amah lampi ah lah a pai nuam ngal kei ua. A dan thu lah a mang sam kei uh.Huaijiakin a heh mahmahna leh kibawlna tha amau tungah a sung buaa; huaiin amaute a kanga, himahleh a thei sam kei uh; huaiin amaute a hula, himahleh a lungsim un a ngaihtuah tuan kei uhi.

²⁵Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.

²⁵Huaijiakin a heh mahmahna leh kibawlna tha amau tungah a sung buaa; huaiin amaute a kanga, himahleh a thei sam kei uh; huaiin amaute a hula, himahleh a lungsim un a ngaihtuah tuan kei uhi.