¹Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.

¹Tuin jaw, Jakobte aw, Toupa nou honsiampa leh, Isrealte aw, nou honbawlpan, hichiin a chi; laukei un, ka hontanta hi; na min un ka honsama, keia na hi uhi.

²Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

²Tuite na ngah tan lai un leng na kiang uah ka om dinga; luite na ngah tan lai un leng a hontum kei ding hi: meia na pai tan lai un leng ka honhun kei dinga; meikuangin leng a honliau kei ding hi.

³Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe.

³Kei Toupa na Pathian uh, Israelte Mi Siangthou, nou honhumbitpa ka hi ngala; noute tatna ding in Aigupta gam ka piaa, Ethiopia leh Seba gamte na sik ding un ka pia hi.

⁴Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv.

⁴Ka ngaihin manpha mahmah na hi ua, mizahtakhuai mahmah leng na hi uh hi, itleng ka honit jiakin, na sik un mite ka pe dinga, na hinna sik ding un mi chih ka pe ding hi.

⁵Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa.

⁵Lau kei un, na kiang uah lah ka om ngala: na suante uh suahlam akipanin ka honpi dinga, tumlam akipanin ka honpi khawm ding hi;

⁶Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända,

⁶Mal lam kiangah, Khah un, ka chi dinga; sim lam kiangah, Len kei un, ka chi ding; ka tapate gamlapi akipanin honpi unla, ka tanute kawlmong akipanin honpi un;

⁷envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.»

⁷Ka min popeuhmahte leh ka thupina dinga ka siam peuhmahte; amau ka bawla, ahi, amau ka suktuah ahi uh hi.

⁸För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron.

⁸Mit nei ngala mittote leh, bil nei ngala bengngongte, pi khia un.

⁹Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.»

⁹Nam chih kikhawm uhenla, mi chih om khawm uhen: a lak ua kua ahia hiai gen theia, tumalam thilte hontheisak thei? Siamtansaka a om theihna ding un a palaite uh honpi uhen: ahihkeileh bilin ja uhenla, thutak ahi, chi uhen.

¹⁰Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.

¹⁰Mi theiha, mi upa, amah kahi chih na theih theihna ding un, noute ka palaite na hi uh, ka tel ka sikha leng, Toupan a chi: ka om main Pathian himhim bawl a om keia, ka om nungin leng a om sak kei uh.

¹¹Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.

¹¹Kei, keimahmah, toupa ka hi; keimah loungal hondampa himhim a om kei.

¹²Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.

¹²Ken ka gena, ka hondama, ka theisaka, na lak uah gamdang Pathian himhim a omkei hi: huaijiakin noute ka palaite na hi uh, TOUPAN a chi, huan kei lah Pathian ka hi.

¹³Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?

¹³A hi, ni om nungsang kei amah ka hi; huchiin ka khuta kipan honkhe thei himhim kuamah a om kei uh; na ka sema, kuan ahia huai hei ding?

¹⁴Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.

¹⁴toupa, nou hontanpa, Israelte Mi Siangthouin hichiin a chi: Nou jiakin Babulon khuaah sepaihte ka sawla, huchiin, a vek un, Kaldaite, akipahna longpi uah taimangmi piin ka pi suk ding.

¹⁵Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.

¹⁵Kei toupa, na Mi Siangthou uh, Israelte siampa, Na Kumpipa uh ka hi, chiin.

¹⁶Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

¹⁶Tuipi-a lampi bawlpa leh, tui thupi mahmah te a paina ding bawlpa, TOUPAN hichiin a chi;

¹⁷han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:

¹⁷Kangtalai leh sakol, sepaihte leh thilhihtheihna pi khepan (huaite a lum khwm zengzung ua, a thou nawnta kei ding uh; a chimit khin ua, khawnvak puan minsak bangin mihsakin a omta uh), chiin.

¹⁸Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.

¹⁸Tumalam thilte jaw theihgige kei unla, nidanglai thilte leng ngaihtuah sam kei un.

¹⁹Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,

¹⁹Ngai un, thilthak ka hih sin; tua kipanin a dawn ding; huai na theikei ding ua hia? Gamdai nangawnah lampi ka bawl dinga, gam keu ah leng luite ka bawl ding.

²⁰så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.

²⁰Gamsaten leng honpahtawi ding ua, sehalte, vasa ngawngsaute tanin: gamdai a tuite ka om sak jiak leh, gamkeua luite ka om sak jiakin, ka mi, ka telte kianga dawn dinga piak ding.

²¹Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov.

²¹Hiai mite kei adingin ka bawla; kei phatna a hihlang ding uhi.

²²Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.

²²Himahleh Jakobte aw, nou jaw non sam kei ua, isarel te aw, noujo nawn chimtak zota uhi.

²³Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse.

²³Halmanga na thil lat uh gan noute non lak ngei kei ua; na kithoihnate un lah non pahtawi sam kei uhi. Thil latin na ka honsemsak ngei keia, begawin leng ka honhihgim ngei kei hi.

²⁴Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar.

²⁴Kawltu himhim dangkain non leisak ngei kei ua, na kithoihna thaute un leng na hon taisak ngei kei uh: na khelnate uh puak nasepte non sem sak jaw ua, na tatleknate un nou na honhihgim zota uhi.

²⁵Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.

²⁵Kei, kei mahmah, keimah leh keimah jiak lela na tatleknate uh nul mangjelpa ka hi; na khelhnate u leng ka theigige kei ding.

²⁶Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig.

²⁶Hon theihpih un; ngaihtuah chiat ni: siam tansaka na om theihna ding un na thu gen un.

²⁷Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.

²⁷Na pu masapen un a khiala, na thugenmite uh leng ka tungah a talek uh.Huaijiakin mun siangthou-a mi liante ka hihbuah dinga, huchiin Jakobte hamsethuak dingin ka bawl dinga; Israelte muhdah din ka bawl ding hi.

²⁸Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.

²⁸Huaijiakin mun siangthou-a mi liante ka hihbuah dinga, huchiin Jakobte hamsethuak dingin ka bawl dinga; Israelte muhdah din ka bawl ding hi.