¹Hören på mig, I havsländer, och akten härpå, I folk, som bon i fjärran. HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

¹Tuikulh-ate aw, ka thu ngaikhia unla, gamla pi-a mi chih aw, ngaikhia un: Toupan sul akipana hon sap him ka hi; ka nu gilsunga kipan him in ka min a nagenta hi:

²Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

²Ka kam namsau hiam mahmah bangin a bawla, a khutah a honsela; thal nawttet vilvelin a honbawla, a thalbawmah a hnkhum a:

³Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.»

³Huan, ka kiangah, Nang jaw ka sikha na hi a; Israel pahtawia ka omna ding, na hi, a chi a.

⁴Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig, fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft; dock, min rätt är hos HERREN och min lön hos min Gud.»

⁴Ken bel, A thawn lelin ka semgima, bangmah lou ding leh huihkhua lel dingin ka tha pai: himahleh pellouin ka tunga vaihwamna ding Toupa kiangah ahi a om, hon ditna ding leng ka Pathian kiangah ahi a om, ka chi.

⁵Och nu säger HERREN, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet, på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel icke rycktes bort -- ty jag är ärad i HERRENS ögon, och min Gud har blivit min starkhet --

⁵Huan, tuin Toupa, Jakobte a kianga pi nawnna ding leh, Israelte a kianga pi khawma a omna ding un, a sikhaa om dinga sula kipana honbawlpan a gen (Toupa mitmuhin mi zahtakhuai ka hi ngala, ka Pathian lah ka hatna ahi behlapta hi)

⁶han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.

⁶A hi, aman, Jakobte namte tundingna ding leh Israelte laka humbitte a omsak naawna dingin, ka sikhaa na om jaw, thil neuchik mahmah a hilai: Jentelte vaksakpa dingin leng ka honsep ding, kawlmong phaa ka hondampa dia na om theihna dingin, a chi a.

⁷Så säger HERREN, Israels förlossare, hans Helige, till den djupt föraktade som är en styggelse för människor, en träl under tyranner: Konungar skola se det och stå upp, furstar skola se det och buga sig för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

⁷Toupa, Israelte tanpa leh a Mi Siangthou un, mite muhsitpa, namte kihtuntun, vaihawmmite sikha kiangah hichiin a chi: Muanhuai Toua, Israelte Mi Siangthou, nang hontelpa jiakin kumpipaten a mu ding ua, a thou ding uh; mi lianten leng chibai a buk ding uh, chiin.

⁸Så säger HERREN: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket, så att du skall upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna

⁸Toupan hichiin a chi, Hun kipahhuaiah ka hondawngtaa, hotdamna ni ah ka hon panpihta: ka honhawi dinga, mipite thukunna dingin ka honpe ding, lei dingkipsak ding, gouluah nutsiatsa luahsak dingin;

⁹och säga till de fångna: »Dragen ut», till dem som sitta i mörkret: »Kommen fram.» De skola finna bete utmed vägarna, ja, betesplatser på alla kala höjder;

⁹Suangkulh tangte kianga, Pawt un, miala omte kianga, Hongkilang un, na chih theihna dingin. Lampi-ahte a ne jel ding ua, tangsang mai pengpong ahte a tatna mun uh a om ding hi.

¹⁰de skola varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och skall föra dem till vattenkällor.

¹⁰A gil kial un a dangtak kei ding ua; kholuma bawlgimin niin leng a hai sam kei ding hi: amaute itpain a pi ding a ahi ngala, tui naknei kiang ngeiah te a pi sin ngala.

¹¹Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar, och mina farvägar skola byggas höga.

¹¹Huchiin ka tang tengteng lampi din ka bawl dinga, ka lamliante leng sansakin a om ding uh.

¹²Se, där komma de fjärran ifrån, ja, somliga från norr och andra från väster, somliga ock från sinéernas land.

¹²Enin, hiaite gamlapi akipanin a hongpai ding ua; enin hiaite mallam akipan te, tumlam akipante in a hongpai sin uh; huaite Sinim gama kipanin a hongpai sin uhi.

¹³Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

¹³Vante aw, nuamtakin lasa un; lei aw, nuamsain omin; tangte aw, lasa khe guih un: Toupan lah mite a lungmuan ngala, a mi haksat thuakte leng a hehpih ding hi.

¹⁴Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»

¹⁴Himahleh Zionin, Jehova-in honpai sana, Toupan ahongmangngilh ta, a chi.

¹⁵Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.

¹⁵Numeiin a tapa, a gila gah ngei, hehpih louhna dingin a nau nwinelai a mangngilh thei ahia! Thei e, huaiten jaw a mangngilh uh ahi thei, himahleh ken jaw ka honmangngilh kei ding.

¹⁶Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.

¹⁶Enin, ka khutpekah ka hon gelh hi; na kulh bangte ka maah a om gige ahi.

¹⁷Redan hasta dina söner fram, under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.

¹⁷Na tate a kin ua, nang honhihmangmite leh nang honhihsemiten a honpawt san ding uh.

¹⁸Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.

¹⁸Dak inla, en vialvial inla, en in: hiai tengteng a kikhawm ua, na kiangah a hongpai uhhi. Ka hinna louin, Nang pahtawina kisilh bangin hiaite na kisilha, mou a kigak bangin hiaite in na kigak ngei ding, Toupan a chi hi.

¹⁹Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd, ja, om ock ditt land var förhärjat, så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare, och dina fördärvare skola vara långt borta.

¹⁹Na mun sia leh nusiatsate leh na gam hihmansa nung thu ajaw tuin a omte adingin na neu lota ngeingei dinga, nang honvalhte gamla-pi ah aomta ding uhi.

²⁰Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen som föddes under din barnlöshet: »Platsen är mig för trång, giv rum, så att jag kan bo här.»

²⁰Na ta mansak nunga na ta neihnawnten, Mun kei adingin a neu luaa: ka omna dingin mun honpiain, chiin, na bilah a hon gen ding uh.

²¹Då skall du säga i ditt hjärta: »Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven; vem har då fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar; varifrån komma då dessa?»

²¹Huchiin nangna lungsimin; Hiaite honsuaksak ahi ua eita? ka tate ka mangsaka, keimah kiaa, sala, vialvak ka hi ngala: huchiin hiaite kuan kem ahia eita? Ngaiin, keimah kiaa nutsiatin lah ka om ngala, hiaite koia na om uh ahia eita? na chi ding, chiin.

²²Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen; då skola de bära dina söner hit i sin famn och föra dina döttrar fram på sina axlar.

²²Toupa Pathianin hichiin a chi, Ngaiin, nam chih adingin ka khut ka jakin, mi chih a dingin ka chiamtehna ka tat khe ding: huchiin na tapate a poma pomin na kiangah a honpi ding ua, na tanute te leng liangkolou-a suana piin a om ding uh.

²³Och konungar skola vara dina barns vårdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden och slicka dina fötters stoft. Och du skall förnimma, att jag är HERREN och att de som förbida mig icke komma på skam.

²³Huan, Kumpipate na tate donpate ahi ding ua, a khupinute u leng na tate donnu ahi ding uh: amau a mai ua lei siin chibai honbuk ding ua, na khea leivui a liak ding uh; huchiin kei Toupa ka hi chih na thei mai ding, hon ngakmite zahlakin a om kei ding uh.

²⁴Kan man taga ifrån hjälten hans byte eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?

²⁴Gallakte mi hattak akipana suha omin, mi lauhuai salte hotkhiakin a om ding ua hia?

²⁵Och om än så vore, säger HERREN, om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar och rycka bytet ur den väldiges hand, så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare, och själv skulle jag frälsa dina barn.

²⁵Om nake, Toupan hichiin a chi, Mi hattak salte hial leng suhin a om ding ua, mi lauhuai gallakte hotkhiak in a om ding: nang doute lah ka dou sin ngala, na tate leng ka hondam ding hi.Huan, nang homsimmohte amau sa ka ne sak ding; uain khum kham bangin amau sisain a kham ding uh: huchiin mi tengtengin, kei Toupa nangmah Hondampa leh nangmah Tanpa, Jakob-a Mi Hat ka hi chih, a thei ding uh, chiin.

²⁶Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.

²⁶Huan, nang homsimmohte amau sa ka ne sak ding; uain khum kham bangin amau sisain a kham ding uh: huchiin mi tengtengin, kei Toupa nangmah Hondampa leh nangmah Tanpa, Jakob-a Mi Hat ka hi chih, a thei ding uh, chiin.