¹Så säger HERREN: Var är eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava förskjutit henne? Eller finnes bland mina borgenärer någon som jag har sålt eder åt? Nej, genom edra missgärningar bleven I sålda, och för edra överträdelsers skull blev eder moder förskjuten.

¹Toupan hichiin a chi, Na nu uh makna lai, ka makna, kaw om ahia? Ahihkeileh, ka leibatnate a kuapen kiangah ahia ka honjuaktak? Ngai un, na thulimlouhnate uh jiaka na nu uh leng maka om ahi.

²Varför var ingen tillstädes, när jag kom? Varför svarade ingen, när jag ropade? Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa? Med min näpst uttorkar jag ju havet, och strömmarna gör jag till torrt land, så att fiskarna ruttna och dö av törst, eftersom vattnet är borta;

²Bang jiakin ahia ka hongpaia mi himhim a om louh uh? Bangjiakin ahia ja sapa hondawng ding himhim a om louh uh? Ka khut tan theilou dinga tomsakin a om himhim ahia? Ahihkeileh, humbit dingin thilhihtheihna himhim ka nei ka hia? Ngai un, ka salhnain tuipi ka kangsaka, luipite gam keuin ka bawl hi: tui himhim a om louh jiakin a ngasate a uih a, dangtakin a si jel.

³själva himmelen kläder jag i mörker och giver den sorgdräkt att bära.

³Van mialin ka thuama, saiip puan a khuhna dingin ka bawl jel, chiin.

⁴Herren, HERREN har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att genom mina ord hugsvala den trötte; han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt.

⁴Mi gimtak thu-a ka tawldamsak siamna dingin sinsakte lei Toupa Pathian in a hon pia: aman jingsang tenga phawngin, sinsakte a theih bang ua thei dingin ka bil a phawng jel.

⁵Ja, Herren, HERREN har öppnat mitt öra, och jag har ej varit gensträvig, jag har ej vikit tillbaka.

⁵Toupa Pathianin ka bil a honvang saka, kei jaw ka hel kei, ka lehngat sam kei hi.

⁶Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget; jag skylde icke mitt ansikte mot smädelse och spott.

⁶Ka nungjang satmite ka doha, ka biangte mul botmite ka doh hi; zahlakna ah leh chilsiatnaah ka mai ka sel kei.

⁷Men Herren, HERREN hjälper mig, därför kände jag ej smädelsen, därför gjorde jag min panna hård såsom sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma på skam.

⁷Toupa Pathianin lah honpanpih sina; huaijiakin ka zum kei a: huaijiain meisahsuang bangin ka nga jela, ka zahlak kei ding chih ka thei.

⁸Den som dömer mig fri är nära, vem vill då gå till rätta med mig? Må han träda fram jämte mig. Vem vill vara min anklagare? Må han komma hit till mig.

⁸Siam hontangsakpa a nai hi; kuan ahia hondou ding? Ding khawm niung: hondou kua ahia? Honnaih heh.

⁹Se, Herren, HERREN hjälper mig; vem vill då döma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad; mal skall förtära dem.

⁹Ngaiin, Toupa Pathianin honpanpih ding; kuan ahia siamlouh hontang sak ding? Ngaiin, huaite tengteng puansilh bangin a lui ding ua, simin a nese vek ding.

¹⁰Vem bland eder, som fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på HERRENS namn och stödje sig vid sin Gud.

¹⁰Na lak ua, Toupa kihtaa, a sikha thumang, kua ahia? Miala vaka, vakna himhim neilouin Toupa min muang henla, a Pathian tungah kinga hen.Mei toha, meiektea kigak tengtengte aw, ngai un: na mei kuang uah leh na meiek halte u lakah vak un? Hiai ka khut akipana na muh ding uh ahi hi: lungkham taka na lupna ding uh.

¹¹Men se, I alla som tänden upp en brand och väpnen eder med glödande pilar, I hemfallen själva åt lågorna från eder brand och åt pilarna som I haven antänt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.

¹¹Mei toha, meiektea kigak tengtengte aw, ngai un: na mei kuang uah leh na meiek halte u lakah vak un? Hiai ka khut akipana na muh ding uh ahi hi: lungkham taka na lupna ding uh.