¹Och HERREN sade till mig: »Tag dig en stor tavla och skriv på den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.

¹Huan, TOUPAN ka kiangah, Lai gelhna pek lianpi la inla, mihing kolomin a tungah Maher-shalal-hash-baz ading, chiin, gelh in.

²Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son.»

²Huchiin theipih muanhuai, Siampu Uria leh Jaberekia tapa Zerkaria theihpihpa dingin ka bawl ding a chi hi.

³Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: »Giv honom namnet Maher-salal Has-bas.

³Huan, jawlneinu kiangah ka hoha, huchiin aman nau a paia, tapa a neita hi. Huchiin TOUPAN ka kiangah A minin Maher-shalal-hash-baz sain.

⁴Ty förrän gossen kan säga 'fader' och 'moder' skall man bära Damaskus' skatter och byte från Samaria fram för konungen i Assyrien.»

⁴Naupangin, Nu, Pa, chihna dan a thieh ma inleng Damaska hauhsaknate leh Asuria kumpipa maah lah a pai mangpih sin ngal ua, a chi hi.

⁵Och HERREN talade vidare till mig och sade:

⁵Huan, TOUPAN ka kiangah a gen nawna,

⁶»Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,

⁶Hiai chiten Siloah tui awla luang diahdiahte a deihlouh jiak un leh, Rezin leh Remalia tapa tunga akipah un,

⁷se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå över alla sina stränder.

⁷Ngaiin, TOPAN Luipi tui, khuah mahmahte leh tem mahmahte (Asuria kumpipa leh a thupina tengteng), a tunguah a luang sak ding: huchiin a piau tengteng leng a let zoizoi ding:

⁸Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.»

⁸Huan, Judate gam tuamin a luang lut dawdaw dinga; ngawng leng a tumpha hial ding; huan, a kha jakin, Immanuel aw, na gam vailam tengteng a khak vek ding.

⁹Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fjärran länder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.

⁹Chi chihte aw, buai vengvung ta unla, kitamjaka om ding na hi uhi; gam gamlapi-a mi tengteng aw, bil doh un; kigalthuam un, kitamjaka om ding na hi uhi; kigalthuam un, kitamjaka om ding na hi uhi.

¹⁰Gören upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud är med oss.

¹⁰Thu kikum unla, bangmah hi peuh kenteh; thugen unla, piching peuh kenteh: Pathian i kiangah a om ngala, chiin.

¹¹Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt och han varnade mig för att vandra på detta folks väg:

¹¹TOUPA khut hattakin hichiin ka kiangah a gen, hiai chite lampi-a ka pai tei louhna dingin honthuzoh ei ve:

¹²I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför.

¹²Hiai chiten, Sawm a nei uh, a chih sek teng uh, Sawm a nei uh, chihpih kei un, a kihtak sek teng uzong nou jaw kihta kei unla, lau leng laupih sam kei un.

¹³Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas.

¹³Sepaihte TOUPA, amah mah na siangthou sak ding uhi; amah na kihtak uh hi henla, amah na lau uh hi hen.

¹⁴Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller.

¹⁴Huan, amah mun siangthou ahi dinga; Israel inkuanpih nihte adingin bel pukna suang leh dalna suangpi ahi zo dinga, Jerusalema omte adingin thang leh pial ahi lai ding hi.

¹⁵Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de skola snärjas och varda fångade.

¹⁵Huchiin mi tampiin huai a sui ding ua a puk ding uh, kitapsakin a om ding ua, a awk ding ua, matin a om ding uh. chiin.

¹⁶Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan.

¹⁶Theihsakna thu jial gak inla, dan thu ka sinsakte lakah bilhin.

¹⁷Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.

¹⁷Huan, ken Jakob inkuanpihte laka a mai selpa TOUPA ka ngak dinga, amah ka en nilouh ding.

¹⁸Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.

¹⁸Ngaiin, kei leh TOUPA honpiak naupangte, Israelte lakah sepaihte TOUPA Zion tanga om laka chiamtehna adingte leh thillamdang adingte i hi uhi.

¹⁹Och när man säger till eder: »Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och mumla», så svaren: »Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?»

¹⁹Huan, min, Dawi aisansiam jawl leh bumsiam ham tualtual leh phun nom nomte dongin, a honchih chiang un hichiin dawng un: Min a Pathian uh a dot jawk ding uh hilou hia? Mihingte adingin misi a dong ding ua hia?

²⁰»Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!» Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes.

²⁰Dan Thu leh Theihsakna Thu dot ding ahi, chiin, Huai thu bangbanga a gen kei uleh amau adingin khua himhim a vak zok sin kei hi.

²¹De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda ned på jorden;

²¹Lungkham tak leh gilkial kawmin gam a tuan suak ding ua; huan hichi ahi dinga, a gil uh a kial chiangin a heh mahmah ding ua, a kumpipa uleh a Pathian uh a sam juju ding ua, vanlam a nga vuanvuan ding uh:Huan, lei lam a en ding ua, ngaiin, lungkhamna leh mialna, lungluana nguina ahi ding; huchiin mial bikbekah delh mangin a om ding uh.

²²men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt mörker är de fördrivnas liv.

²²Huan, lei lam a en ding ua, ngaiin, lungkhamna leh mialna, lungluana nguina ahi ding; huchiin mial bikbekah delh mangin a om ding uh.