Svenska 1917

Paite

Isaiah

9

1Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.
1Himahleh lungluaua omkhinnu adingin nguina himhim a omta kei ding. Nidanglaiin Zebulun gam leh Naphtali gam simmohhuaiin a omsaka, himahleh hun nanungah jaw thupitakin a omsakta, dil geiah, Jordan galah, nam chih Galili mah.
2Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
2Mi mial nuaia vakten vak thupitak a mutu ua: sihna lim gama omte tung mahmah ah vak a hongvakta hi.
3Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
3Nam lah na tamsaktaa, a nopsakna uleng na khangsakta hi: buhlak laia nuamsa bangin na maah nuam a sata ua, min gallak sum a hawm ua nuam a sa bang mai un.
4Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.
4A puakgik puakna hakkol leh a liangjanga jawnna jawl, amah nuaisiahte khetbuk mah, Midiante zohni bangin na suktansakna ngala.
5Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
5Chiak vengvunga mi galthuama a kithuamna tengteng u leh puansilh sisan toh kidiah niaunuau tengteng, hala, meia khul ding phet lah ahi ngala.
6Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
6Ei dingin naupang a hongpianga, tapa piakin in omta; vaihawmna a liangjangah a tuang dinga; a min Lamdang, Lemthei, Pathian Hat, Khantawn Pa, Lemna Lal lah a chi sin ngal ua.
7Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
7David tutphah tungah leh a gam tungah a vaihawmna khandan leh lemnain tawpni a neikei ding, hihkip ding leh tua kipana khantawn tana leng vaihawmna leh diktatna tungding dingin, Sepaihte TOUPA phatuamngaihnain huaite a hih ding.
8Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,
8TOUPAN Jakobte gamah thu a khaka, Israelte tungah a keta.
9och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:
9Huchiin mi tengteng, Ephraimte leh Samaria om, kisatheitak leh lungsima ki-uangsak.
10»Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe.»
10Tekleite jaw chim mahleh, suangtak sekin i lemna ding; theipi singte sattanin om mahleh, sidar singtein i kheng na ding, chiten a thei ding uh.
11Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,
11Huaijiakin TOUPAN Rezin doumite amah dou dingin a tawisang dinga;
12araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
12A melma, suahlama Suriate, tumlama Philistiate, a tokthou ding; huchiin kam kain Israelte a ne khin ding uh. Huchi lawmlawma hihin leng a hehna a dai keia, a khut a lik lailai hi.
13Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.
13Himahleh miten amaute vopa lam a nga tuan kei ua, Sepaihte TOUPA lah a zong tuan kei uhi.
14Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --
14Huaaijiakin TOUPAN Israelte akipanin a lutang leh a mei, tum hiang leh pumpeng ni khat thuin a bantan ding.
15de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.
15Upa leh mizahtakhuaite, a lutang ahi ua; juauthu sinsak sek jawlneite, a mei ahi uh.
16Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.
16Hiai mite piten a pi khial nak uhi, a pite uh hihmanthatin a om nak uhi.
17Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
17Huaijiakin TOUPa a tangvalte uh tungah a kipak kei dinga, a tagahte uleh a meithaite uleng a hehpih sam kei ding; a vek un Pathian zahlou mi leh thil hoihlou hihmite ahi chiat un, kam tengtengin lah thuginalou a gen chiat ngal a. Hichi lawmlawma a hih inleng, a hehna lah a dai keia, a khut a lik lailai hi.
18Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.
18Gitlouhna lah mei bangin a kuang luahluah sek ngala, lou lingnei leh khaulingneite a kangmang sek; ahi, gammang nong lak khawngah a kang lualuaa, a khu tou ngoingoi.
19Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.
19Sepaihte TOUPA heh jiakin gam a kang siaa, mite leng meia khulding sing bang ahi ua; kuamahin amau unau leng a hawi kei uhi.
20Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:
20Huchiin min a taklam ua mi a tuh ding ua, himahleh a tai tuan kei ding uh; mi chihin amau ban sa a ne chiat ding uh.Manasiten Ephraimte a ne ding ua, Ephraimten Manasite a ne ding ua; huan, a nih un Judate a dou khawm ding uh. Huchi lawmlawma a hihin leng, a hehna lah a dai keia, a khut a lik lailai hi.
21Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
21Manasiten Ephraimte a ne ding ua, Ephraimten Manasite a ne ding ua; huan, a nih un Judate a dou khawm ding uh. Huchi lawmlawma a hihin leng, a hehna lah a dai keia, a khut a lik lailai hi.