¹Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:

¹Aw, Israel inkote aw, na kiang ua TOUPA thu gen ngaikhia un,

²I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.

²TOUPAN hichiin a chi: Namte omdan ching kei unla, vana chiamtehnate jiakin leng lunglau sam kei un; namte lah huaite ah a lunglau sek nak ua.

³Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;

³Mite dante lah bangmahlou lel ahi ngala, Gamnuai ah sing a phuk ua, heipia mi khutsiam khutin asep ahi.

⁴med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.

⁴Dangkasik leh dangkaengin a jem ua, a tat louhna dingin sikkilhna leh sekin a kilh uh.

⁵Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.

⁵Leipia vasa lau ding milim bang ahi ua, a pau theikei uh. Amau a pai theihlouh jiak un, puak suan a kiphamoh sek uh; amaute lau kei un, thil sia a hih theikei ua, thil hoih leng a hih thei sam kei uh.

⁶Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.

⁶Aw TOUPA, nang bang kuamah a om kei ua, na thupi-a, na min hatnain a thang lian hi.

⁷Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.

⁷Aw namte kumpipa, kuan ahia honkihta lou ding? huailah na tuakzou him ngala. Namte mi pil tengteng lakahte, a gam himhim lak uah leng, nang bang mahmah a om kei uh.

⁸Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,

⁸Amau jaw mi mawl leh mi hai ahi ua, milim sinsakna bel sing lel ahi.

⁹silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.

⁹Tarsis a kipan dangkasik sek a honla ua, Uphaz a kipan dangkaeng leng, mi khutsiam bawl, dangkaeng sekmi khutsuak, a puansilh uah dumbuang leh sandup, mi khutsiam khutsuak vek ahi uhi.

¹⁰Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.

¹⁰TOUPA bel Pathian tak ahi, Pathian hing khantawn Kumpipa ahi hi, a hehin lei a linga, namten a hehna a nangzou kei uh.

¹¹Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.

¹¹A kiang ua hichibanga na chih ding uh ahi: Pathiante, lei leh van bawlte hi loupi lei a kipan a mangthang ding ua, vannuai a kipan a mang vek ding uh.

¹²Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

¹²A thilhihtheihnain lei a bawla, a pilnain khovel a tungdinga, a lemtheihnain van a kaipalh hi.

¹³När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

¹³A aw a suah leh, van ah tui a ging honhona, kawlmong a kipan meipi a kahtousaka, vuah zukna dingin khua a phesaka, a goubawm a kipan huih a nungsak hi.

¹⁴Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

¹⁴Mi chih a mawl ua, theihna a neikei uh, dangkaeng sekmiin leng a lim sek a zumpiha, a milim sun lah juau lel ahi ngala, amau ah hu leng a om kei hi.

¹⁵De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

¹⁵Bangmahlou lel ahi ua, khemna nasep lel, a gawtna uh hun chiangin a mang mai ding uh.

¹⁶Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁶Jakob tantuan bel hichibang ahi kei, thil tengteng bul ahi ngala; Israel a gouluah nam ahia, a min sepaihte TOUPA ahi.

¹⁷Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.

¹⁷Aw nang, uma om lellelin, na puanthuah lei a kipan la khawmin,

¹⁸Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

¹⁸TOUPAN hichiin a chi ahi: Ngai un, tuin gam a tengte ka singkhe ding, a phawk thamun ka hihgenthei ding.

¹⁹Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!

¹⁹Ka natna jiakin ka tung a gik hi, ka liamna a na a, himahleh, Hiai hial haksatna ahi, ka thuak mai ding ahi, ka chi.

²⁰Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

²⁰Ka puanin a seta, ka khau tengteng a kitat veka, ka kianga kipan ka tate a pawt ua, a om nawn kei uh: Ka puanin jak ding a omta kei uh, ka puanjak tungding dingte.

²¹Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.

²¹Belam chingmite a mawl ua, TOUPA a thudot nadan a theikei uh; huaijiakin a lamzang kei ua, a belam honte uh a dalhjak khinta.

²²Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

²²Ngai un, husa a hongtung, mallam a kipan buaina thupi mahmah, Juda khopite hihgawpin, sehal tenna dinga suaksak dingin.

²³Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.

²³Aw TOUPA, mihing omdan bel, amah thu lel ahi kei chih ka theita hi: a tunga pai mihing ah, a pheikhai pi ding a om kei hi.

²⁴Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.

²⁴Aw TOUPA, honthunun inla, a hun lelin, heh louin, huchilouin jaw na honhihmang kha ding hi.Pautuam mi, nang thei ngeiloute tungah leh, na min lou ngeiloute tungah na hehna bungkhiain; Jakob a nekhin ua, ahi, a nekhin ua, a ne mang ua, a tenna gam a hihsia uhi.

²⁵Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.

²⁵Pautuam mi, nang thei ngeiloute tungah leh, na min lou ngeiloute tungah na hehna bungkhiain; Jakob a nekhin ua, ahi, a nekhin ua, a ne mang ua, a tenna gam a hihsia uhi.