¹Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

¹Khokheng tungtanga Jeremia kianga TOUPA thu hongtung:

²Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

²Judain a sun-a, a kulh kongpite a ngui; leiah puan vom khuin a kun ua, Jerusalem kah ging a tungkah.

³Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

³A mi hoihten a sikhate uh tui a tawisak ua, tuichin a juan ua, tui a mu kei ua, a tuibel uh hawmin a kik ua; a lungdong ua, gending a theikei ua, a lu uh a khuh ua.

⁴För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

⁴Lei lah a khanga, gam puma vuahtui a om louh jiakin, leiletmite a lungdong ua, a lu uh a khuh ua.

⁵Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

⁵A hi, zukpiin leng pawnah nou a neia, a taisan ve, lou hing a omlouh jiakin.

⁶Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

⁶Gam sabengtungte mualvum khengah a ding ua, awle bangin huihkhua ngaiin a nak huhu ua; peh ding om louh jiakin a mit uh a mial dundun hi.

⁷Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

⁷Ka thulimlouhna un honhek mahleh na min jiakin aw TOUPA hongkuan in; ka puknate uh lah a tamta ngala, na tungah mahmah thil ka nahih khial uhi.

⁸Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

⁸Aw nang Israelte lamet, mangbat laia hondampa, bangdia hiai gama mikhual bang jena jan khat giaka zin bang lela om na hia?

⁹Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

⁹Bangdia mi lungke gawp bang phet leh pasalpha, hondam thei kol lou bang lela om na hia? Himahleh nang jaw, aw TOUPA, ka lak uah na om laia, na min ka pu ua, honpaisan ken.

¹⁰Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

¹⁰TOUPAN hiai mite tungtang ah hichiin a chi: Vakmang a ut nak ua, a kalsuan uh a kidek kei uh; huchiin TOUPAN amau a pom keia, a thulimlouhna uh a theigige ta dinga, a khelhna uh a gawt ding.

¹¹Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

¹¹TOUPAN ka kiangah, Hiai mite hoihna ding ngetsak ken.

¹²Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

¹²An ngawl mahle uh a kikou uh ka ngaikhe kei dinga, halmang leh buhbal thillat lan mahle uh ka dawng kei ding; namsau te, kial te, hipi tein amau ka hihmang zo ding, a chi hi.

¹³Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

¹³Huan, ken, Eh, Toupa Pathian, ngaidih, a kiang uah jawlneiten, Namsau na tuak kei ding ua, kial leng na thuak sak kei ding uh, hiai muhah muan mahmahna ka honpe zo ding hi, lah a chi sek ngal ua, ka chi a.

¹⁴Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

¹⁴Huan, TOUPAN ka kiangah, Jawlneiten ka mina juau a gen jel eive ua leh; amau ka sawl keia, thu ka khak keia, ka houpih sam keia, ka houpih sam kei hi. Thil a muh khol louhte uh, aisan bangmaha pangloute leh a lungsim dohate uh honhilh eive ua, achia.

¹⁵Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

¹⁵Huaijiakin TOUPAN hichiin a chi: Ka sawl khol louha ka min loua, Hiai gamah kial leh namsau a tung kei ding, chia genmi huai jawlneite namsau leh kialin a mangthang ding uh.

¹⁶Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

¹⁶Huan, a thugen uh nana tang nam leng kial leh namsau jiakin Jerusalem kongzingah paihkhiak ahi ding ua, a tanute uh a tapate uhtoh, vuimi himhim a neikei ding uh. A thulimlouhna uh amau tungah ka sung sin ngala.

¹⁷Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

¹⁷Huan, a kiang ua hiai thu na gen ding ahi; Sun leh janin ka khitui luang hen, hul himhim kei hen, ka mi, ka tanu nungak siangthouin nakpia liamna a tuak hi, khutkhak na mahmah.

¹⁸Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

¹⁸Ka gam pawt leh, maijen, namsaua thahte! Khopi a alut leh, maijen, kialpi-misi! gam chihah jawlneite, siampute a tamvak chiat ua, a dan mahmah a theikei uh, chiin.

¹⁹Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

¹⁹Juda pai khe siang na hi maw? Zion kih na hi maw? kou dia hihdamna om lou bikbeka bangdia honthuaksak oi? muanna ka zong ua, hoihna bangmah a hongtung kei; hihdamna hun ding leng, ngaidih khaphamna lel.

²⁰HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

²⁰Aw TOUPA, ka thulimlouhdan uh a kitheihmohbawl kei uhi, ka pipute uh ginatlouhna toh, na tungah lah ka hihkhialta ngal ua.

²¹För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

²¹Na min jiakin honmusit kenla, na mangtutphah thupi minse sak kenla, ka kiang ua na thukhun theigigein hihse ken.Nam dang pathiante lakah vuah zusak thei a om uhia? ahihleh, vanin vuahpi a tungsak thei hia? aw TOUPA ka Pathian uh, huai pen nang na hi kei maw? hiai thil tengteng na hih ahi ngala, ka lamet uh nang na hi hi.

²²Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.

²²Nam dang pathiante lakah vuah zusak thei a om uhia? ahihleh, vanin vuahpi a tungsak thei hia? aw TOUPA ka Pathian uh, huai pen nang na hi kei maw? hiai thil tengteng na hih ahi ngala, ka lamet uh nang na hi hi.