Svenska 1917

Paite

Jeremiah

15

1Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta folk. Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.
1Huan, TOUPAN ka kiangah hichiin a chi a: Mosi leh Samuel ka maah hongding mahle uh, ka lungsim hiai mite lam a ngatuan kei ding. Ka muh phak louhah delhkhia inla, paimang uhen!
2Och om de fråga dig: »Vart skola vi gå?», så skall du svara dem: Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.
2Huan, koiah ka pai ding ua? chia nang a hondot uleh hichiin a kiang uah na chi ding hi: Hichiin TOUPAN a chi: Sihna tuam sihna ah; namsau tuam namsau ah; kial tuam kial ah, saltanna tuam saltanna ah.
3Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola äta upp och fördärva dem.
3Thil li ka sehsak ding, chih TOUPA thu pawt ahi: hihlum dingin namsau, kei zan dingin ui, ne khin leh hihmang dingin tunga leng vasa leh gam sahangte.
4Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem.
4Juda kumpipa Hezekia tapa Manasein Jerusalema a thilhih jiakin lei kumpipa gam tengteng laka vial sepsep dingin ka bawl ding.
5Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan ömka dig, och vem kan vilja komma för att fråga om det står väl till med dig?
5Kuan a hon hehpih dia, aw Jerusalem? kuan hon lungkhampih dia? na omdan dong dingin kua a lampial dia oi?
6Du själv försköt mig, säger HERREN; du gick din väg bort. Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig; jag hade tröttnat att förbarma mig.
6Nang na honpai khiaa, na nungtawn tawna, chih TOUPA thu pawt ahi. Huchiin kisik ka chimtaka, na tungah ka khut ka lika, ka honhihmang ahi.
7Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk, då de ej ville vända om från sina vägar.
7Gam pumpia kulh kongpite ah kijapnain amau ka japa, ta beiin ka bawla, ka mite ka hihmanga; a omdan uh a kihei san louh jiak un.
8Deras änkor blevo genom mig talrikare än sanden i havet; över mödrarna till deras unga lät jag förhärjare komma mitt på ljusa dagen; plötsligt lät jag ångest och förskräckelse falla över dem.
8Tuipi piaunel sanga tamin a meithaite uh ka pungsak dinga, suntang laiin tangvalte siatna dingin a tunguah lokmi ka tungsaka, mangbatna leh thil mulkimhuai ka tungsak guih a.
9Om en moder än hade sju söner, måste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det ännu var dag, hon måste bliva till skam och blygd. Och vad som är kvar av dem skall jag giva till pris åt deras fienders svärd, säger HERREN
9Sagih suangnu a bahgawpa; kha tuh a khahta; sun a hih laiin a ni a keta, a zahlakin a lung buaia: huan a omlaite a melmate uh khut ah namsau thah dingin ka pe ding, chih TOUPA thu pawt ahi.
10»Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig; likväl förbanna de mig alla.»
10Nu ei, gam pumpia kituahlouhna mi leh kikalhna mia non na suan ka tung gik hina tele! ka leitawi sak keia, miten leng a honlaitawi sak kei uh; ahihhangin a vek un hamsia a honloh himhim ngal ua.
11Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låta det gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens tid.
11TOUPAN, chihtak ngialin thil hoih adingin ka honhihkip ding; chih tak ngialin saitna ni leh haksatna niin melma na kiangah khut ka dohsak ding, achia.
12Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?» --
12Min sik, mallama sik leh ngen a kitansak thei sin ahia?
13Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i hela ditt land.
13Na khelhna tengteng jiakin na sum lah pai lah na gou thilte man beiin gallak dingin ka pe ding, na gam tawnin.
14Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du icke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det brinna.
14Na theih ngeilouh gamah namelmate na ka honsem sak ding. Ka heh jiaka mei na tunga ampha ding lah a kuangkheta ngala, achia.
15HERRE, du vet det. Tänk på mig och låt dig vårda om mig, och skaffa mig hämnd på mina förföljare; tag mig icke bort, du som är långmodig. Betänk huru jag bär smälek för din skull
15Nangman na thei hi, aw TOUPA; hontheigige inla, hongvehin, honsimmohte tungah phu honlak sak in. Na dohzohna ken manthat loh kei leng; nang jiaka minsiat thuak ka hi chih theiin.
16När jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; ty jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.
16Na thute hihlat ahia, ka ne a, na thute keia dingin kipahna leh ka lungtang nopna ahi; aw TOUPA, sepaihte Pathian, na min lah ka puta ngal ua.
17Jag har icke suttit i gycklares samkväm och förlustat mig där; för din hands skull har jag måst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
17Nuamsip bawlmite lakah ka tel keia, ka kipahpih sam kei; nang khut jiakin ka tu tuama, lungkimlouhnain na hondimsak ngala.
18Varför skall jag då plågas så oavlåtligt, och varför är mitt sår så ohelbart? Det vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, så som ett vatten som ingen kan lita på.
18Bang dia ka natna dai theiloua, ka liamna dam theilou ahi, hihdam ut lou bang maia? ka tungah guam khemhat tui kang sekte bang na hi sin ahia?
19Därför säger HERREN så: Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter och bliva min tjänare. Och om du frambär ädel metall utan slagg, så skall du få tjäna mig såsom mun. Dessa skola då vända åter till dig, men du skall icke vända åter till dem.
19Huchiin TOUPAN hichiin a chi: Na kihei leh a ngei kon bangsak ding, ka maah na ding nawn ding. Thil ginalou akipan thil manpha ngen na genkhiak leh keimah kam bang na hi ding. Amau nang lam hongnga uhenla, nang bel amau lam na nga ding ahi kei.
20Och jag skall göra dig inför detta folk till en fast kopparmur, så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag är med dig och vill frälsa dig och vill hjälpa dig, säger HERREN.
20Hiai mite laka jaw ngen kulh bangin ka honbawl dinga, a honsual ding ua, himahleh a honzou kei ding uh, nang honhondam ding leh honkhe dingin na kiangah ka om ngala, chih TOUPA thu pawt ahi.Mi giloute khut a kipan ka honhonkhe dinga, mi lauhuaite khut akipan ka honpawtkhe sak ding.
21Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.
21Mi giloute khut a kipan ka honhonkhe dinga, mi lauhuaite khut akipan ka honpawtkhe sak ding.