¹Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,

¹Juda khelhna sik kolom leh suangmantam hiam muk zuma gelh ahi; a lungtang pek ua khuakin a om a, a maitam uahte leng;

²så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.

²Sing hing bul leh mualpawngte ah a tate un a maitamte uleh a Aserahte uh a theigige ngal ua.

³Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.

³Aw nang gama ka tang, gam dung tawna na khelhna jiakin na sum leh na gou tengtengte, na mun sangte toh gallak dingin ka pe ding.

⁴Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

⁴Huai na tantuam ka honpiak na tan dinga, na gam theih ngeihlouh ah na melmate na ka hon semsak ding, ka hehna mei, khantawna kang ding lah na mut kuangta ngal ua.

⁵Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.

⁵TOUPAN hichiin a chi: Mihing muanga, mihing ban hatna muanga, TOUPA lehngatsanna lungtang neimi hamse thuakin om hen.

⁶Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.

⁶Gamaia loupa keu gaw bang ahia, thil hoih pawt ding himhim a mu kei ding. Gamdai gamkei, chi gam, kuamah luah louh ah a teng zo ding hi.

⁷Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.

⁷TOUPA muangmi, a lametpen TOUPA hi bel a nuamsa hi.

⁸Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.

⁸Tui kianga sing phuh, lui geia zungkai, kho lum hongtung ding leng khawksa lou, a nahte hing gige ngal, khokhen kum khawksa lou, gah suan kikhelsak tuan lou bang ahi ding hi.

⁹Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?

⁹Lungtang bel thil tengteng sangin khemhat pen, hoihlou pumlum ahia; kuan ahia thei thei ding?

¹⁰Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

¹⁰Kei TOUPA bel mi chih a om dan bang jel u leh a theilhih gah bang jela pe dinga lungsim enkhepa, lungtang enchianpa ka hi.

¹¹Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

¹¹Mi, kilawmloua honghausa bel vengkeng, amah tui loupi keuhsak dia opkhum bang ahi, a dam laiin amah a tuamsan ding ua, atawptawpin mi hai a honghi maimah ding.

¹²En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.

¹²Ka mun siangthou omna bel mangtutphah thupi mahmah, a tunga kipana tawisanga om ahi.

¹³HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.

¹³Aw TOUPA, Israel lamet, nang honpaisan mi tengteng a zahlak ding uh; kei hon lehngatsan mite leia leivuia gelh bang lel ahi ding uh, TOUPA, hinna tuikhuk pen lah a paisanta ngal ua.

¹⁴Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.

¹⁴Aw TOUPA, honhihdam inla, huchiin ka dam dinga, honhumbit lechin, huchiin ka bit ding, ka phat gige lah na hi ngala.

¹⁵Se, dessa säga till mig: »Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!»

¹⁵Ngaiin, ka kiangah, TOUPA thu koiah? hongtung leh ake, a chi sek uh.

¹⁶Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.

¹⁶Thil hoihlou tungsak ding ka honphut keia, siatna ni lah ka deih het kei chih na thei hi; ka kama thu pawt lah na mai maa om ahi hi.

¹⁷Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.

¹⁷Kei ding in kihtakhuai hi kenla, mangbat nia ka kihumbitna na hi.

¹⁸Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.

¹⁸Honsimmohte zahlak uhenla, kei bel zahlak kei leng; amau bel lungjing uhenla, kei bel lungjing kei leng; mangbat ni a tunguah tun inla, nakpiin amau hih mangin.

¹⁹Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;

¹⁹TOUPAN ka kiangah hichiin a chi: Kuan inla, Juda kumpipate lutna sek leh pawtna sek, mipite tate kongpi ah leh Jerusalem konpite tengteng ah va ding inla;

²⁰och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.

²⁰Huan a kiang uah, Nou Juda kumpipate, Juda tengtengte, Jerusalema teeng tengteng hiai kongpi khawnga lut sekte aw, TOUPA thu ngaikhia un.

²¹Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.

²¹TOUPAN hichiin a chi hi: Na hinna uh pilvang mahmah dih ua, khawlniin puak neikei unla, Jerusalem kulh kongpi ah lutpih sam kei un.

²²Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,

²²Huan, khawlniin na in ua kipan puak na pokhe ding uh ahi keia, na himhim na sem ding uh ahi sam kei; na pipute uh kiang a ka thu piak bangin khawlni na tang siang thou zo ding uhi.

²³fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.

²³Amau jaw a ngaikhe kei ua, bil a doh kei ua; thununna a jak ua a tan louhna ding un a kigenhaksak jaw uhi.

²⁴Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,

²⁴Huan, TOUPA thu pawtin hichiin a chi: Khawksa taka na honngaihkhiak ua, khawlnia hiai khopia kongpia thil na puaklut louh ua,

²⁵då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.

²⁵Na himhim na sep louh ua khawlni na tan siangthou uleh, hiai khopi kongpi ah leh heutute, David tutphaha tu dingte kangtalaite leh sakolte ah tuangin a honglut ding ua, amau leh a miliante uh Juda leh Jerusalema tengte toh; huchiin hiai khopi ah mi a teng denta ding uh.

²⁶Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.

²⁶Juda khopi leh Jerusalem kim akipan, Benjamin gam akipan, gamniam gam akipan, tanggam a kipan leh Sim gam akipain a hongpai ding ua, halmang thillat leh kithoihnate buh leh bal thillat leh gimlimte, kipahna kithoihnate TOUPA in ah a hontawi ding uh.Himahleh khawlni tang siangthou ding leh khawlnia puak neilouh leh Jerusalem kulh kongpia lutpih louh ding thu ah na honngaihkhiak kei ua leh a kulh kongpite ah mei ka pawtsak dinga, Jerusalem kumpipa inte a kang bei dinga, a mit kei ding.

²⁷Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.

²⁷Himahleh khawlni tang siangthou ding leh khawlnia puak neilouh leh Jerusalem kulh kongpia lutpih louh ding thu ah na honngaihkhiak kei ua leh a kulh kongpite ah mei ka pawtsak dinga, Jerusalem kumpipa inte a kang bei dinga, a mit kei ding.