¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade

¹TOUPA akipana Jeremia kianga thu hongtung,

²»Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»

²Thou inla, belvelmi in ah hohsuk inla, huaiah ka thute ka hon theisak ding, a chi a.

³Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.

³Huchiiin belvelmi in ah ka hohsukta a, a belbawlna khawl ah na a sem hi.

⁴Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.

⁴Tunga bel a bawl lai a honghoih kei leh belvelmiin hoih a sak bangin bel dang din a bawl nawn mai sek hi.

⁵Och HERRENS ord kom till mig han sade:

⁵Huchiin TOUPA thu ka kiangah a hongtung nawna:

⁶Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.

⁶Aw Israel inkote aw, hiai belvelmi hih bangin nou ka honhih theikeia hia? chih TOUPA thu pawt ahi. Ngaidih ua, belvelmi khuta tung bang lelin ka khut ah na om uhi, aw Israel inkote aw.

⁷Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;

⁷Chiklaiin leng nam hiam gam hiam tungtang thu ah, Ka hondokkhe dinga, ka honphel dinga, ka hon hihse ding, chiin na nagen zong hi leng,

⁸men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.

⁸Huai namin a tungthu ka gen jiaka a thil hoihlou a lehngatsan leh a tunga thil hoihlou hih ka tup ka kikhelsak ding.

⁹En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;

⁹Huan, chiklaiin leng nam hiam gam tungtang thu ah, ka honbawl dinga, ka hon dingsak dinga, chiin nagen zong hileng,

¹⁰men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

¹⁰Ka paukam suak ngaikhe loua ka mitmuh a thilhoihlou a hih leh amah a dingin thil hoih hih ka tup ka kikhelsak sam ding.

¹¹Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.

¹¹Huaijiakin Juda mite leh Jerusalema tengte kiangah, TOUPAN hichiin a chi: Ngaidih ua, na tunguah thil hoihlou ka ngaihtuaha, nou ka honsawm lai na hi uh, mi chihin a omdan hoihlou uh lehngatsan uhen la, na omdan uleh na thilhihte uh bawlpha un, vachi peuhmah in.

¹²Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

¹²Himahleh amua jaw, Kilawm kei e! Koumau phasak bangbangin ka omding ua, mi chih koumau lungtang gilou genhak bangjelin ka om ding uh, a chi sek uhi.

¹³Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.

¹³Huaijiakin TOUPAN chichiin a chi: Nam dangte dong him dih ua, hichibang mahmah kuan a theia? Nungak Israelin thil lauhuai mahmah a hihta.

¹⁴Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,

¹⁴Lebanon vukin a mualvum a nose ngei ahia? gamlaa kipana tui vot hongluang sukte a kangtat ngei ahia?

¹⁵eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.

¹⁵Ka miten a honmangngilh ua, bangmahlou phet kiangah gimlim a hal ua, huaiten a tumalam lampi ua kipan a kisuisaka, lampipen hi lou lamkhem lam a jui uh;

¹⁶Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.

¹⁶A hihse gawpte uh-agam, khantawn a tek khum ding; kiviallehmin lamdangsain a lu uh a sing ua.

¹⁷Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.

¹⁷Suahlam hoihpi bangin melma maah ka thehjak ding, a vangtah ni un ka mel hilou, ka dek ka musak ding hi.

¹⁸Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»

¹⁸Huan, amau, Kisa un, Jeremia i sawm ding uh, siampu akipan lah dan a dai sin ngal keia, mi pil a kipan lah thudot a dai sam kei ding, jawlnei akipan lah thu a dai sam kei ding hi. Kisa un, i gense gawpgawp ding ua, a thu mawngmawng i limsak kei ding, a chi ua.

¹⁹HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.

¹⁹Honlimsak inla, aw TOUPA, kei honngetna thu limsakin.

²⁰Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.

²⁰Gilou thil hoih ditna hia hi ngei? amau lah ka khaa dingin kokhuk a tou ngal ua. Amau akipana na hehna heimang ding leh amaua dia thil hoih gen dinga na maa ka din sek theigigein.

²¹Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.

²¹Huchiin a tate uh kialpi kiangah pe khia inla, namsau hatna kiangah piain; huan a jite uh taneilouin, meithai uhen; a pasalte uh hipiin si uhenla, a tangvalte uh leng kidouna ah namsauin.

²²Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.

²²Simmite a kiang uh na tunsak guih laiin a in ua kipan kap husa thang khia hen: kei adingin kokhuk a tou ngal ua, ka khe awkna dingin thang a kam ngal ua.Himahleh nang aw TOUPA, kei honthat dinga a honsawmna tengteng uh na thei hi; a thulimlouhna uh ngaidam kenla, na mitmuhin a khelhna uh thai mang sam ken: Na maah kipuk uhenla, na ehih niin hih ekin.

²³Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.

²³Himahleh nang aw TOUPA, kei honthat dinga a honsawmna tengteng uh na thei hi; a thulimlouhna uh ngaidam kenla, na mitmuhin a khelhna uh thai mang sam ken: Na maah kipuk uhenla, na ehih niin hih ekin.