¹HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fikon uppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar, jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.

¹Huan, TOUPAN a honensaka, ngaidih, thipi bawm nih TOUPA biakin maah a nakitunga, Babulon kumpipa Nebukadnezzarin Judate kumpipa Jekonia, Jehoiakimtapa leh Juda heutute, mi khutsaimte leh siksekmite toh Jerusalem akipana Babulon sal dia a pi nungin.

²I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikon ifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, så usla att de icke kunde ätas.

²Bawm khat ah theipi hoihtek, theipi min masa bang tak, a oma; bawm dangah bel theipi hoihlou hial, nek tak louh khopa sia a om hi.

³Och HERREN sade till mig: »Vad ser du, Jeremia?» Jag svarade »Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonen äro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas.»

³Huan, TOUPAN ka kiangah, Bang ahia na muh, Jeremia? a chi a. Ken, Theipi, theipi hoih, hoih mahmah; leh a hoihlou, nek tak louh khopa sia, ka chi a.

⁴Och HERRENS ord kom till mig han sade:

⁴Huan, TOUPA thu ka kiangah a hongtung.

⁵Så säger HERREN, Israels Gud: Såsom man med välbehag ser på de goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldéernas land.

⁵TOUPA Israelte Pathianin hichiin a chi: Juda sal tangte, Kaldaite gama a thatna ding ua ka sawl khiakte, hiai theipi hoih bangin ka en sin hi.

⁶Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.

⁶A hoihna ding un a tunguah kamit ka tusak dinga, hiai gamah ka pikik nawn ding: amau ka dingsak dinga, ka phel kei ding; ka suan dinga, ka bot kei ding.

⁷Och jag skall giva dem hjärtan till att känna att jag är HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.

⁷Huan, TOUPA ka hi chih na hontheihna dingin lungtang ka honpe dinga: ka mite ahi ding ua, a Pathian uh ka hi ding: a lungtang tengteng utoh ka kiangah a hongkik sin ngal ua.

⁸Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de icke kunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land.

⁸TOUPAN hichiin a chi: Theipi sia, nek tak louh khopa sia bangin Juda kumpipa. Zedekia leh a heutute uh leh Jerusalema nituang hiai gama om laite leh Aigupta gama tengte, ka lehngatsan ngeingei ding:

⁹På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en varnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till en smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar.

⁹Haksa taka leitung gam tengteng laka sep lenlen dingin, ka delhmangna tengtenga gensiat leh tehpih leh tai leh hamsiat khum hi dingin ka tawpsan ding.Amau leh a pate uh kianga ka piak gam akipan valh khit a hih pha un a lak uah namsaute, kialte, a kianga ka piak gam akipan valh khit a hih pha un a lak uah namsaute, kialte, hite, ka sawl ding.

¹⁰Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder.

¹⁰Amau leh a pate uh kianga ka piak gam akipan valh khit a hih pha un a lak uah namsaute, kialte, a kianga ka piak gam akipan valh khit a hih pha un a lak uah namsaute, kialte, hite, ka sawl ding.