¹I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia från HERREN;

¹Juda Kumpipa Josia tapa Zekedia lal pattungin, TOUPA kiang akipanin hiai thu a hongtung.

²han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och sätt detta på din hals.

²TOUPAN ka kiangah hichiin a chi: Hakkolte leh a khaute bawl inla, na ngaawng ah bangin.

³Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem.

³Huan, Edom kumpipa te, Moab kumpipa te, Amon mite kumpipa te, Tura kumpipa te, Sidon kumpipa te kiangah Juda kumpipa Zedekia kianga mi sawl, Jerusalema hongpaite khut ah khakin.

⁴Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga till edra herrar:

⁴Hiai thute a pute uh kiangah gensakin: Hichiin Israel Pathian, sepaihte TOUPAN a chi: hichiin na pute uh kianga na gen ding uh ahi:

⁵Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har gjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; och jag giver den åt vem jag vill.

⁵Ka thilhihtheihna thupi tak leh ka ban jakin lei te, mihing te leh leitunga sate ka bawl veka, piak tuak ka chihte kiangah ka pia.

⁶Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, för att de må tjäna honom.

⁶Tuin leng ka nasempa Babulon kumpipa Nebukadnezzar khut ah hiai gam tengteng ka pe khinta hi, gamsate leng amah nasem dingin ka pelai hi.

⁷Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne, att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig underdånig.

⁷Amah gam hun tak a tun main nam tengtengin amah leh a tapate leh a tapa tate na a sem ding ua, huai nungin bel nam tempite leh kumpipa thupi mahmahten amah sikha din a bawl ding uh.

⁸Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN, till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.

⁸Huan, hiai ahi dinga, Babulon kumpipa Nebukadnezzar hakkol po nuam lou leh a na sem nuam lou nam leh lalna gam namsau leh kial leh hipi amah khuta ka hihman vek masiah amau ka gawt jel ding.

⁹Därför mån I icke höra på edra profeter och spåman, på edra drömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga till eder: »I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel»;

⁹Nouten a hileh na jawlneite uh, na aisansiamte uh; na mang te uh, na bumsiamte uh, na kiang ua, Babulon kumpipa na na sem kei ding uh, chia genmite ngaikhe kei un.

¹⁰ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I bliven förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder bort, så att I förgåns.

¹⁰Na gam ua kipana gamla pia pi manga na om theihna ding un, na kiang uah juau thu a gen khol uh ahi: ka hondelh khiaka na man that na ding un.

¹¹Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens ok och tjänar honom, det skall jag låta få ro i sitt land, säger HERREN, så att de kunna bruka det och bo däri.

¹¹Ahihhangin Babulon kimpipa hakkol puaa, na sem nuam nam bel a gam ngei uah ka omsak dinga, lei a let ding uh, huailaiah a teng gige ding uh, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹²Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jag sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tjänen honom och hans folk, så skolen I få leva.

¹²Huan, Juda kumpipa Zedekia kiangah hiai thu tengteng bang jelin ka gena: Babulon kumpipa hakkol pua unla, amah leh a mite nasem unla, na hing ding uhi.

¹³Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pest, såsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tjäna konungen i Babel?

¹³Babulon kumpipa nasem nuam lou nam tungtang TOUPAN a gensa bangin bangdia namsaute, kialte, hipitea nang leh na mite si ding na hi ua?

¹⁴Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder »I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel»; ty de profetera lögn för eder.

¹⁴Huan, jawlnei na kiang ua, Babulon kumpipa na sem kei un, chite thu ngaikhe kei un; na kiang uah juau thu a gen lel uh ahi ngala.

¹⁵Jag har icke sänt dem, säger HERREN; det är de själva som profetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måste driva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter som profetera för eder.

¹⁵Ka sawl lah ahi ngal kai ua, ka min sialin juau thu a gen nak ua, nou leh na kiang ua thu gen jawlneite ka delhkhiaa, na manthat theihna ding un TOUPAN a chi.

¹⁶Och till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när de profetera för eder och säga: »Se, de kärl som höra till HERRENS hus skola nu snart föras tillbaka från Babel»; ty de profetera lögn för eder.

¹⁶Siampute leh hiai mipite tengteng kiangah leng ka gen sama: TOUPAN hichiin a chi ahi: Jawlnei na kiang ua thu gen, Ngai un, TOUPA ina belsuante Babulon akipanin hontut ahi pah ding hi, chimite thu ngaikhe kei un, na kiang uah juau a gen uh ahi ngala.

¹⁷Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?

¹⁷Amaute ngaikhe het kei un; Babulon kumpipa na sem unla, na hing ding uhi; bangdin hiai khopi a segawp dia?

¹⁸Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må de lägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl som ännu äro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke också må föras bort till Babel

¹⁸Himahleh jawlnei a hih ua, TOUPA thu a kiang ua om etmah ahihleh TOUPA in leh Juda kumpipa in leh Jerusalema belsuan nutsiata om laite Babulona tut ahih louhna dingin sepaihte TOUPA kiangah ngen le uh ake.

¹⁹Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden,

¹⁹Sepaihte TOUPAN, khuam sangte, dal tuipangte, kingaknate leh hiai khopi a belsuan nutsiata om sunte,

²⁰därför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, från Jerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem --

²⁰Babulon kumpipa Nebukadnezzarin Juda kumpipa Jehoiakim tapa, Jekonia leh Juda leh Jerusalem a mi hoih tengteng Jerusalem akipana Babulon sala dia a pi laia a lak val tungtang thu hichiin a gen hi,

²¹ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar här i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:

²¹Ahi, sepaihte TOUPA, Israel Pathianin TOUPA in leh Juda kumpipa in leh Jerusalema belsuan nutsiata om lai tungtang thu a gen ahi:Babulon ah lak mang ahi ding ua, amaute ka hongveh masiah huailaiah a om nilouh ding uh; huan, amau ka la tou nawn dinga, hiai munah ka koih nawn dinga, chih TOUPA thu thu pawt ahi.

²²Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända till den dag då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp till denna plats igen.

²²Babulon ah lak mang ahi ding ua, amaute ka hongveh masiah huailaiah a om nilouh ding uh; huan, amau ka la tou nawn dinga, hiai munah ka koih nawn dinga, chih TOUPA thu thu pawt ahi.