¹Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medan han ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:

¹Huan, Jeremia kiangah, ngakmi huangsunga a om laiin, anihveina dingin TOUPA thu a hong tung nawna.

²Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn är HERREN:

²Lei bawlpa Toupa, kip ding a bawlpa TOUPAN, (Toupa a min ahi) hichiin achi:

³Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke känner.

³Honsam lechin, ka hon dawng ding, thil thupi leh thil kisel na theih ngeilouh ka honensak ding.

⁴Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och värden:

⁴Israel Pathian TOUPAN hiai khopi inte leh Juda kumpipa inte, namsau leh lei vupte laka venna bawl dinga a phel siat uh tungtang thu ah hichiin a chi:

⁵Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skall så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.

⁵Kaldaite sual dingin amau a hongkuan ua, ka hehna leh thangpaihnaa ka thah luangtein a dimsak zo sin uh, a gitlouhna tengteng jiak un hiai khopi lakah lah ka mel ka na selta ngal a.

⁶Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem, och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.

⁶Ngai in, damna leh hihdamna ka hontun dinga, ka hondamsak ding: muanna leh bitna kiptak ka honmusak ding.

⁷Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut.

⁷Huan, Juda omdan leh Israel omdan ka hei dinga, a tunga ka dinsak bangin ka dingsak nawn ding.

⁸Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig.

⁸Huan, a thulimlouhna uh, ka tunga a thilhih khelhna lak ua kipan ka sawp siang dinga, a thulimlouhna uh, ka tunga a thil hihkhelhna u leh ka tunga a tatleknate tengteng uh ka ngaidam ding.

⁹Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder henne.

⁹Huan, hiai khopi leia nam tengteng, amau adia ka hihhoih tengteng mumite maah kei dingin nuamna te, pahtawina te, thupina te ahi dinga: hoihna muanna a tung ua ka tut tengteng jiakin lau in a ling ding uh.

¹⁰Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga människor, inga invånare, inga djur där finnas,

¹⁰TOUPAN hichiin a chi: Hiai mun, Juda khopi hiala mi leh sa om nawn loua segawp, Jerusalem kholaka mi leh sa leh tengmi omlou a kigawpsa, a chih uah.

¹¹här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: »Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar evinnerligen», och av människor som frambära lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom förut, säger HERREN.

¹¹Sepaihte TOUPA kiangah kipahthu gen un TOUPA lah a hoih ngala: a chitna lah khantawnin a om sin ngala, chimite aw leh Toupa ina kipahna kithoihna hontawi lasa mite awleh mou aw-te mouneipa aw-te a honza nawn ding uh. A tunga a omdan bangin gam ka omsak ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹²Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.

¹²Sepaihte TOUPAN hichiin achi: Hiai mun, mi leh sa omlou khopa segawpsa leh a khopi tengteng ah, belamchingmi a belam hon uh kualsakmite tenna mun a hong om nawn ding.

¹³I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger HERREN.

¹³Tang gam khopi ah te, phai gam khopi ah te, simlam khopi ah te, Benjamin gamah te, Jerusalem kim mun ah te, Juda khopi ah te, amau sim mi khut nuaiah belamte a pai zungzung ding uh, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁴Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda hus.

¹⁴Ngai in, nite a hongtung lellel hi, chih Toupa thu pawt ahi, Israel inkote tungtangah leh Juda inkote tungtang a thu hoihtak ka nagen pen ka tangtung sak ding.

¹⁵I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

¹⁵Huai ni ahte leh huai hun chiangin diktatna Hiang David kiang ah ka khang khe sak ding, huai gamah diktak leh diktat takin vai a hawm ding.

¹⁶I de dagarna skall Juda varda frälst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.

¹⁶Huai ni ah te Juda humbit in a om ding, Jerusalem bit takin a om ding: huan, a min put ding hiai ahi ding, TOUPA i diktatna, chih.

¹⁷Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av David sitter på Israels hus' tron,

¹⁷Toupan hichiin achi ahi: David in Israel inkote mangtutphah a tu ding mi a tasam ngeikei ding:

¹⁸aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.

¹⁸Siampu Levi chiten leng ka maa halmang kithoih lan ding leh buhlebal thil lan ding leh kithoih zel ding in mi a tasam sam kei ding.

¹⁹Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

¹⁹Huan, TOUPA thu Jeremia kiang ah a hongtung a: TOUPAN hichiin a chi:

²⁰Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag och natt i rätt tid,

²⁰Ka sun seh leh ka jan seh thu na phel theih ua, sun leh jan a hun tak ua omlou dinga na hih theih uleh;

²¹först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska prästerna, som göra tjänst åt mig.

²¹Ka nasempa David kianga ka thukhun leng a mangtutphah a tu ding tapa a neihlouhna ding a hihsiat ahi phet ding hi: Levi chite, siampute, ka nasem mite kianga leng.

²²Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.

²²Vana om te sim senglouh leh tuipi a piaunel sim senglouh bang mai in ka nasempa David suan leh Levi chi kei na hon sepsak mite ka pungsak ding.

²³Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

²³TOUPA thu Jeremia kiang ah a hong tung:

²⁴Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så säga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.

²⁴Inkuan nih TOUPAN a tel te a pai mang ta, chia hiai miten a gen uh na ngaihtuah ngei ka hia? A mitmuh ua nam chih tham a hihlouhna ding un hichibangin ka mite a musit uhi.

²⁵Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för himmel och jord,

²⁵TOUPAN hichiin achi: ka sun leh jan thu seh a om den louh a, lei leh van omdante ka seh louh ahih leh,Jakob suante leh ka nasempa David suante ka paimang ding, Abraham te, Isak te, Jakob suante tungah vaihawmmi a suan akipan ka la kei ding: a omdante uh ka kiheisakin a tunguah hehpihna ka neisin ngala.

²⁶allenast då skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjänares, säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda över Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprätta dem och förbarma mig över dem.

²⁶Jakob suante leh ka nasempa David suante ka paimang ding, Abraham te, Isak te, Jakob suante tungah vaihawmmi a suan akipan ka la kei ding: a omdante uh ka kiheisakin a tunguah hehpihna ka neisin ngala.