¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:

¹Babulon kumpipa Nebukadnezzar te, a sepaih hon tengteng, amah thu nuaia leia lalna gam tengteng leh mipi tengteng in Jerusalem leh a khopi tengteng a sual lai ua TOUPA kiang akipana Jeremia kianga thu hong tung:

²Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i eld.

²Israel Pathian, TOUPAN hichiin achi: Juda kumpipa Zedekia vahoupih in, hichiin achi: Ngaiin, hiai khopi Babulon kumpipa khut ah ka pe dinga, meiin a hal ding:

³Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.

³A khut akipan na suakta hetkei ding: mat na hiding a, a khut ah hon pe ding ua, na mit ngei in Babulon kumpipa na mu dinga, paukam ngeiin na kihoupih ding ua, Babulon gamah na hoh ding hi.

⁴Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svärd.

⁴Ahihhangin, aw Juda kumpipa, Zedekia, TOUPA thu ngaikhe jel dih: na tungtang thu ah TOUPAN hichiin a chi hi:

⁵Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, säger HERREN.

⁵Namsau in na si kei dinga, muang takin ahi na sih ding: na maa kumpipa masa, na pipute gimlim a halsak bang un, nang leng ahon halsak ding uh: a honsun ding ua, Ehe heh, ka pu, chiin. Thu ka khahta hi, chih TOUPA thu pawt ahi, chiin.

⁶Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,

⁶Huan, jawlnei Jeremia in hiai thu tengteng Jerusalem a Juda kumpipa Zedekia kiangah a gen a;

⁷under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar och voro befästa.

⁷Babulon kumpipa sepaih honten Jerusalem leh Juda khopi omlai tengteng, Laki leh Azeka a sual lai un: Juda khopi laka kulh neite lah hiai te kia ahita ngal ua.

⁸Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom att de bland sig skulle utropa frihet,

⁸Kumpipa Zedekia in Jerusalema om mipi tengteng kiang ah, mi chih in a sikhanu toh a sikhapa te uh, Hebru nu hiam Hebru pa hiam ahih uleh, a khah ding uh ahi:

⁹så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.

⁹A unaupa Hebru mi nasepsakin kuamah a om ding uh ahi kei, chia noplenna thu a phuana, thukhun a bawl nunga Toupa kianga kipan Jeremia kianga thu hong tung:

¹⁰Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.

¹⁰Mi chihin nasemnu hiam nasempa hiam a khah ding ahi, amau nasepsakin kuamah a om ding uh ahi kei, chih thukhun pommi heutu tengteng leh mipi tengteng in thukhun a mang ua, a khahta ngei ua;

¹¹Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar och trälinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till trälar och trälinnor.

¹¹Ahihhangin huai nungin a kihei ua, a nasemnu uh leh a nasempa uh a khahsate uh a kai kik ua, a thu nuai uah nasemmi dingin a koih nawn uh:

¹²Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:

¹²Huaijiakin Jeremia kiang ah TOUPA thu a hongtung nawna; Toupa Israel Pathian in hichiin a chi:

¹³Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur träldomshuset; jag sade:

¹³Aigupta gam, saltanna gam a kipan ka pi khiak niin na pipute uh kiangah thukhun ka bawla,

¹⁴»När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.

¹⁴Mi chihin a unaupa, Hebru mi, a kianga juaksa, kum guk ana nasemsa a kum sagihna tawpin a khah ding ahi, chiin: na pipute un bel a honngaikhe kei ua, a bil uh a doh sam kei uh.

¹⁵Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som är uppkallat efter mitt namn.

¹⁵Tuin nouten, na hongkihei ua, mi chihin a insak inkhangpa kianga noplenna thu phuangin ka mitmuhin thil dik non hihta ua: Ka min tam inah ka maah thukhun na hongkibawlta ua;

¹⁶Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort dem till edra trälar och trälinnor.

¹⁶Himahleh na kihei nawn ua, ka min na hihbuah un a ut bangtak ua na khahsa nung uh, na sikhanu leh na sikhapa uh na pi kiknawn ua, na thunuai uah nasemmi ding bang sikhanute ding bangin na koih nawn uh.

¹⁷Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för alla riken på jorden.

¹⁷Huaijiakin TOUPAN hichiin achi: Michih amah unau leh amah insak inkhang kianga noplenna thu phuang ding in ka thu na ngaikhe kei ua; ngai un, ken na kiang uah noplenna thu ka phuang hi, chih TOUPA thu pawt ahi; namsau te, hipi te, kial te in ahi ding; lei a lalgamte tengteng lakah vik lenlen dingin ka honbawl ding hi.

¹⁸Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de gingo --

¹⁸Huan, ka thukhun bohsiate, ka maa bawngnou at phel kikala pai suak hiala thu chiama tangtung sakloumi.

¹⁹dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,

¹⁹Juda heutute leh Jerusalem heutute, michilgehte, siampute, mipi tengteng, bawngnou at phel kikala pai te;

²⁰dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur.

²⁰a melmate uleh a hinna zongmite khut ah ka pe dinga; huan, a luang te uh tunga leng vasate leh leia gamsate an ding lel ahi ding.

²¹Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit bort ifrån eder.

²¹Huan, Juda kumpipa Zedekia leh a lawite a melma te uh leh a hinna zongmite leh Babulon kumpipa sepaih hon, nou honpaisansate khut ah ka pe ding hi.Ngai un, hiai khopia hong kik nawn ding in thu ka pe dinga, chih TOUPA thu pawt ahi, huchiin a sual ding ua, a la ding ua, meiin a hal ding uh: huan, luahmi omlou in Juda khopite ka hihgam vek ding hi, chiin.

²²Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter skola draga mot denna stad och belägra den; och de skola då intaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jag göra till en ödemark, där ingen bor.

²²Ngai un, hiai khopia hong kik nawn ding in thu ka pe dinga, chih TOUPA thu pawt ahi, huchiin a sual ding ua, a la ding ua, meiin a hal ding uh: huan, luahmi omlou in Juda khopite ka hihgam vek ding hi, chiin.