¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid; han sade

¹Juda kumpipa Josia tapa Jehoiakim lal laia TOUPA kianga kipan a Jeremia kianga thu hongtungin,

²Gå bort till rekabiternas släkt och tala med dem, och för dem till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att dricka.

²Rekab inkote kiangah hohin va houpih inla, TOUPA ina dantan khat ah pi lut inla, uain dawn ding piain, a chi a.

³Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, jämte hans bröder och alla hans söner och rekabiternas hela övriga släkt,

³Huan, Habazzini tapa, Jeremia tapa, Jaazani leh a unaute, a tapa tengteng Rekab inkote tengteng toh ka pia;

⁴och förde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades av sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som ligger bredvid furstarnas, ovanom dörrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare.

⁴Huan Pathian mi Igdali tapa Hanan tate dantan, TOUPA in ah ka pi luta; huai dantan bel heutute dantan chiin kongpi ngakmi Shallum tapa Maaseia dantan tunga om ahi:

⁵Och jag satte fram för rekabiternas släkt kannor, fulla med vin, så ock bägare, och sade till dem: »Dricken vin?»

⁵Huan, Rekab suante pate maah belhbute, noute uain dim ka tunga, a kiang uah, Uain dawn un ka chia.

⁶Men de svarade: »Vi dricka icke vin. Ty vår fader Jonadab, Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen aldrig dricka vin;

⁶Amau bel, Uain ka dawn kei hial ding uh; kou hon suangpa Rekab tapa Jonadabin, Noumah leh na suan te un leng khantawna uain na dawn ding uh ahi kei;

⁷och hus skolen I icke bygga, och säd skolen I icke så, och vingårdar skolen I icke plantera, ej heller äga sådana, utan I skolen bo i tält i all eder tid, för att I mån länge leva i det land där I bon såsom främlingar.'

⁷In te na lam un haichi na tuh un, grep huan te leng na bawl un na nei ding uh ahi sam kei hi: na damsung nite un puanin khawnga na ten zawk ding uh ahi, na omna gam ua na damsawt theihna ding un, chiin thu a honpia hi.

⁸Och vi hava hörsammat vår fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, så att vi med våra hustrur och våra söner och döttrar aldrig dricka vin,

⁸Huchiin kou honsuangpa Rekab tapa Jonadabin paukama thu honthukhah tengteng, ka damsung ua kou leh ka jite uh, ka tapa te uh leh ka tanute un uain dawn louh ding khawng,

⁹ej heller bygga hus till att bo i, ej heller äga vingårdar eller åkrar eller säd.

⁹Ka tenna in uh lam louh ding khawng, grep huan hiam lou hiam haichi hiam neih louh ding tanin ka jui uhi:

¹⁰Vi hava alltså bott i tält och hava hörsammat och gjort allt vad vår fader Jonadab har bjudit oss.

¹⁰Puanin ahte ka teng jaw ua, kou honsuangpa Jonadab thupiak tengteng mangin ka jui vek uhi.

¹¹Men när Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och föll in i landet, sade vi: 'Välan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undan kaldéernas och araméernas här.' Och så bosatte vi oss i Jerusalem.»

¹¹Huan, hichi ahia, Babulon kumpipa Nebukadnezzarin gam a hongsual laiin kou, Kisa un, Kaldai sepaih honte leh Suria sepaih honte lau jiakin Jerusalem ah i hoh ding uh, ka chi ua, huchiin Jerusalem ah ka natengta uh ahi, a chi ua.

¹²Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

¹²Huan, TOUPA thu Jeremia kiangah a hongtung nawna:

¹³Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Gå åstad och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Skolen I då icke taga emot tuktan, så att I hören mina ord, säger HERREN?

¹³Israel Pathian sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Juda gama mite leh Jerusalema mi tengte kiangah vagen inla, Ka thute ngaikhe dingin sinsakna na sang kei ding uh maw? chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁴Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och ännu i dag dricka de icke vin, av hörsamhet mot sin faders bud. Men själv har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke hörsammat mig.

¹⁴Rekab tapa Jonadab thu, a tapate kianga a piak, uain dawn louh ding pen a jui ua, tuni tanin bangmah a dawn kei ua, amau suangpa thupiak a zui mahmah uh hi: ken bel jing pipia thouin na kiang uah thu ka gena, non ngaikhe kei uh.

¹⁵Och titt och ofta har jag sänt till eder alla mina tjänare profeterna och låtit säga: »Vänden om, var och en från sin onda väg, och bättren edert väsende, och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen dem; då skolen I få bo i det land som jag har givit åt eder och edra fäder.» Men I böjden icke edert öra därtill och hörden icke på mig.

¹⁵Ka nasem jawlneite jing pipia thouin na kiang uah ka sawla, mi chih na omdan gilou ua kipan hongkik vek unla, na thilhihte uh bawl hoih unla, pathian dangte jaw a na uh sem dingin jui kei unla; huan, nou leh na pipute ih kiang a gam ka piak ah na teng ding uh chiin; himahleh na bil uh na doh kei ua, non ngaikhe sam kei uh.

¹⁶Eftersom nu detta folk icke har hörsammat mig, såsom Jonadabs, Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav dem,

¹⁶Rekab taba Jonadab suanten amau suangpa thupiak a jui ua, hiai miten jaw a honngaikhe ngal kei uh;

¹⁷därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över Juda och över alla Jerusalems invånare skall jag låta all den olycka komma, som jag har förkunnat över dem, därför att de icke hörde, när jag talade till dem, och icke svarade, när jag kallade på dem.

¹⁷Huaijiak TOUPA Israel Pathian sepaihte Pathianin hichiin a chi: Ngai un, Juda leh Jerusalem a teng tengteng tungah thil hoihlou a tung ua hongtung ding ka gen khiaksate ka hontun ding: a kiang uah thu ka gena, lah a ngaikhe ngal kei ua, amau ka sap leh lah hondawng sam kei uh, chiin.

¹⁸Och till rekabiternas släkt sade Jeremia: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Därför att I haven hörsammat eder fader Jonadabs bud och hållit alla hans bud och i alla stycken gjort såsom han har bjudit eder,

¹⁸Huan, Jeremiain Rekab suante kiangah, Sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Na pa Jonadab thupiak na jui ua, a thu pawt tengteng bangbanga na hih jiak un;Rekab tapa Jonadabin khantawnin ka maa ding ding mi a tasam ngei kei ding, chiin sepaihte TOUPA, Israel Pathianin a chi hi.

¹⁹därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, står inför mitt ansikte.

¹⁹Rekab tapa Jonadabin khantawnin ka maa ding ding mi a tasam ngei kei ding, chiin sepaihte TOUPA, Israel Pathianin a chi hi.