¹Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:

¹Aigupta gama Juda om tengteng, Migdol khua te, Tahpanhes khua te, Noph khua te leh Pathros gama tengte tungtanga Jeremia kianga thu hongtung:

²»Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;

²Sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Jerusalem leh Juda khopite tengteng tunga thil hoihlou ka hon tun te tengteng na muta uh; huan, ngaidih ua, tuin a hongsegawpta a, kuamah a teng kei uh;

³detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.

³Amau leng, nou leng, na pipute uh leng pathian dangte a theih ngei nai louh uh na sem ding leh a kiang ua gimlim halin, kei honhehsak dinga, a ginatlouhnate uh a hihkhit tak ziak un.

⁴Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'

⁴Huchi pipi inleng na kiang nasem jawlnei te tengteng jing pipi a thouin ka sawla, a kiang uah, Aw, hiai thu kihhuai, ka huatlam tak hihkei un chiin.

⁵Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.

⁵Himahleh a ngaikhe tuan kei ua, a ginatlouhna uh pathian dangte kianga gimlim hallouh ding pen a ngeingaih sam kei uh.

⁶Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda och förödda, såsom de nu äro.

⁶Huaijiakin ka hehna leh ka thangpaihna Juda khopite ah leh Jerusalem kongzingte ah ka sunga a kuangta a, tunia a om bangin a sia, a segawpta hi.

⁷Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen kvarleva av eder kommer att återstå;

⁷Huaiziakin tuin jaw TOUPA sepaihte Pathian, Israel Pathianin na lak ua kipan numei pasal, naungekte leh nawine laite Juda laka kipan kuamah hawi loua gawi mang vek dingin bangdia hiai thil hoihlou tak na hinna uh tung ngei a hih na hi ua?

⁸I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.

⁸Na va tenna uh Aigupta gam pathiante kianga gimlim halin khawvel gam tengtengte laka hamsethuak leh gensiat na hih theihna ding uh leh gawi mang na hih theihna ding ua na khut thilhih ngei ua honhehsak na hi uh.

⁹Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i Juda land och på Jerusalems gator?

⁹Na pipute uh gitlouhnate, Juda kumpipate gitlouhnate leh na jite uh gitlouhna, Juda gam leh Jerusalem kongzinga a hihkhitsate uh na manghilh ta ua hia?

¹⁰Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder och edra fäder.

¹⁰Tuni tan inleng a kisik tuan kei ua, na pipute uh leh noumau maa ka taklat ka dan leh ka dan bawlte na jui kei ua, na lau sam kei uh.

¹¹Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.

¹¹Huaijiakin, sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Ngai un, na siatna ding un Juda tengteng gawi mang vek ding in nou ka hon matuah ding hi.

¹²Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek.

¹²Huan, Juda omsun, Aigupta gama ten tuma kihei teiteite ka man dinga, a chimit vek ding uh; Aigupta gamah a puk ding ua, namsau leh kialte a hihman in a om ding uh; neupen akipan a lianpen tanin namsau leh kialin a si ding uh.

¹³Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.

¹³Jerusalem ka gawt bang mahin Aigupta gama tengte namsau te, kial te leh hipi te in ka gawt sin ngala.

¹⁴Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få som bliva räddade.»

¹⁴Huachiin Aigupta gama teng dinga kuan Juda omsunte Juda gam, a omna ding ua kik nawn a ut mahmahna gam uah kik dingin khat lel leng hihdamin a suakta kei ding uh, a sima taikhe kia loungal kuamah a kik kei ding uh.

¹⁵Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:

¹⁵Huchiin mi tengteng, a jite un pathian dang kianga gimlim a hal chih theite leh numei huaia dingte mipi tampi, Aigupta gama teng mipi tengtengin, Pathros ah Jeremia a dawng ua, hichiin a chi uh:

¹⁶»I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke hörsamma dig,

¹⁶TOUPA mina ka kiang ua na thugente jaw ka honngaih khiaksak kei ding uh.

¹⁷utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.

¹⁷Kou leh ka pipute uh, ka kumpipate uh leh ka heutute un Juda khopite ah leh Jerusalem kongzingte ah a nahih jel bang un van kumpinu kianga gimlim halte leh a kianga dawnding thillat butkhiak te, ka paukam suak peuhmah bang un ka hih ngeingei ding uh; huchihlaiin ka lamzang ua, nek leh dawn ding a tama, siatna himhim ka mu sam ua.

¹⁸Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.

¹⁸Van kumpinu kianga thil hal leh a kianga dawn ding thillat butkhiakte ka tawp nung siah uh bang peuh ka tasam ta jaw ua, namsau leh kialte a hihmanin ka omta uhi.

¹⁹Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer åt henne?»

¹⁹Huan, numeiten, Van kumpinu kianga gimlim ka hal lai uh leh a kianga dawn ding thil latte ka but khiak uh? A chi ua.

²⁰Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:

²⁰Huchiin Jeremiain mipi tengteng, numei pasal amah dawngmite tengteng kiangah,

²¹»Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i landet.

²¹Juda khopite leh Jerusalem kongzingte ah, nou leh na pipute uh, na kumpipate uh leh na heutute uh, leh gama mipi te himhimin gimlim a hal te uh TOUPAN a thei gigein a lungsim ah a khum kei maw?

²²Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu se.

²²Na thil gilou hihziak uleh na thil kikhuai hihte uh jiakin TOUPAN a thuak ngap nawnta kei hi; huaijiakin, na gam uh tua a om bangin a siaa, lamdang sak chiat, hamse thuak, tengmi omlou, a honghita hi.

²³Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».

²³Gimlim na halua, TOUPA tungah na gilou ua, TOUPA paukam suakte na mang kei ua, a dan hiam a dan bawl hiamte a thu theihsakte hiam na zuih sam louh ziak un hiai thil hoihlou tua a om bangin na tunguah a hongtung ahi, achia.

²⁴Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i Egyptens land,

²⁴Huailou leng Jeremiain mipi tengteng leh numeite kiangah, Aigupta gama Juda tengteng aw, TOUPA thu ja un, sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi hi:

²⁵Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra löften;

²⁵Nou leh na jite un, Van kumpinu kianga gimlim hal leh dawnding thilllat butkhiakte ka nachiamsa bang jelin ka hih ngeingei ding, chiin na kam un na genta ua, na khut un na pichingsak lai uhi. Na thuchiamte uh hihkip unla, na thu tupte uh tangtung sak vanglak un.

²⁶men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN lever.'

²⁶Huaiziakin, nou Juda, Aigupta gama teng tengtengte aw, TOUPA thu ngaikhia un: Ngaiun, TOUPA PATHIAN a hina a hin sung chiin Aigupta gam pumpia teng, Juda mi kua kam mah ah ka min a ging nawn ngeikei ding chiin ka min thupi louin ka kichiam ahi chih TOUPA thupawt ahi.

²⁷Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land, skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått en ände.

²⁷Ngaiin, a hoihna ding uh hilouin a siatna ding un amau ka tang thek ahi: huchiin Juda mi, Aigupta gama om tengteng te, namsau leh kialte a hihmanin a om ding uh, a manthat vek matan un.

²⁸Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som bliver beståndande, mitt eller deras.

²⁸Huan, namsau hihman val tawmchik Aigupta gama kipana pawtin Juda gamah a lut ding uh; huan, Juda mi omsun te tengteng, Aigupta gama teng dinga kuan miten kua thu ahia pai zaw ding, ka thu hia amau thu a thei ding uh.

²⁹Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till olycka:

²⁹Huan, hiai nou adingin chiamtehna ahi ding: ka thu na tunguah thil hoihlou lam dingin a pai ngei sin hi chih na theihna ding un hiai munah nou ka hon gawt sin ahi chih TOUPA thupawt ahi.TOUPAN hichiin achi: Ngai un, Pharo Hophra, Aigupta kumpipa bel a melma, a hinna zong mite khut ah ka mangsak ding, Juda kumpipa Zedekia, a melma, a hinna zongmi Babulon kumpipa Nebukadnezzar khut a ka piak bang mahin, a chi a.

³⁰Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.»

³⁰TOUPAN hichiin achi: Ngai un, Pharo Hophra, Aigupta kumpipa bel a melma, a hinna zong mite khut ah ka mangsak ding, Juda kumpipa Zedekia, a melma, a hinna zongmi Babulon kumpipa Nebukadnezzar khut a ka piak bang mahin, a chi a.