¹Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.

¹Namte tuntanga jawlnei Jeremia kianga TOUPA thu hong tung:

²Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.

²Aigupta thu, Euphrates lui geia Karkhemis khuaa om, Juda kumpipa Jehoiakim, Josia tapa kum linaa Nebukadnezzarin a bawl ek Aigupta kumpipa Pharo-Neko sepaih hon tungtang thu:

³Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.

³Lum bem te, lum zawl te mansain om unla, gal nawt un,

⁴Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.

⁴Sakol van unla, sakol tuang mite aw, tuang un, dal lukhu khuin ding kip unla, tei tat hiamin sik puannak silh un.

⁵Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.

⁵Bangchidan! A taikekta uh, a dek uh a ngat uh, a galkapmite uh a vuallel uh, baksam leng zenin a tai ua, nunglam nga het louin, ning chihah gal a lang chih TOUPA thu pawt ahi.

⁶Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.

⁶Mi juanjang a taimang theikei, galkapmi a pawt tuan kei uh, huaia mi Euphrates lui geiah a hawi ua, a puk khinta uh.

⁷Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?

⁷Nile lui banga hong khang kua ahia? Luipi tui kihot kimvel bangin?

⁸Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

⁸Aigupta bel Nile lui bangin a khanga luipi tui kihot kimvel bang maiin, ka khang dinga, leitung ka luah sak ding, khopite leh a luahmite ka hihse ding, a chi a.

⁹Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.

⁹Aw sakolte aw, nawk zel unla, aw kangtalai aw, nakpiin pang un: galkapmiten ma phut uhenla, Ethopia mi leh Put mi, lum tawimite, Lud mi thalpeu zang siamte toh.

¹⁰Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.

¹⁰Huai ni ahi, TOUPA, sepaihte TOUPA ni tak, phu lak ni, a melmate tunga phu a lak theihna: namsauin a gai dinga, a niang ding, a sisian uh taitakin a dawn ding; sepaihte TOUPAN mal gamah Euphrates lui geiah mi tampi a gou phengphung mai ve.

¹¹Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.

¹¹Aw, Aigupta tanu siangthou, Gilead ah hoh tou inla, sing nai nuh chi vala in, damdawi tampi a thawnin na zangta, nanga dingin damna himhim a omkei hi.

¹²Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.

¹²Namten na zahlakna a ja ua, na kahin lei pumpi a dim hi, galkapmi leh galkapmi a kiphu ua, lei ah a puk khawm uh, chiin.

¹³Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:

¹³Nebukadnezzar, Banulon kumpipa a hongpaia, Aigupta gam a hongbawl ek dingdan thu TOUPAN jawlnei Jeremia kianga a gen:

¹⁴Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»

¹⁴Aigupta gamah gen unla, Migdol ah phuang un; Noph ah leh Tahpanhes ah phuang unla; ding kipin kigalging un; na kima mi lah namsauin a gai ta ngala.

¹⁵Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.

¹⁵Bang dia na mi hatte phiat manga om ahi ua? A ding zou kei ua, TOUPAN a paihkhiak jiakin.

¹⁶Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»

¹⁶Mi tampi a kisui saka, ahi, a kiphu puk lemlum ua, Nuaisiahna namsau taisanin kisa un, i kik ding uh, i pianna gamah i mite kiangah, a chi ua.

¹⁷Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»

¹⁷Aigupta kumpipa Pharo pen husa lel lian, a hun sehsa a paimang saka, chiin huaiah a kilou uhi.

¹⁸Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.

¹⁸A hina ka hin sungin zaw, chih Kumpipa, a min sepaihte TOUPA thu pawt ahi hi, tangte laka Tabor tang bangin tuipi china Karmel tang bangin a hongpai ngei ding.

¹⁹Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.

¹⁹Aw nang, tanu, Aigupta gama teng, Sal tang dingin kibawl maiin: Noph khua a segawp sin ngala, teng ding om louin a kang mang ding.

²⁰En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.

²⁰Aigupta bel bawngla hoihtak ahi, himahleh mal akipan nasemmi ding hongkuanin a hongpai hi.

²¹Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.

²¹A lak ua sepaih goih laite bel bawngtuia vak thau bang mai ahi uh. A dek uh a ngat ua, a taikek ua, khawl louin, a tunguah a siatna ni uh a tungta ahi, a gawtna hun ding uh:

²²Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.

²²Gulpi kitholh bang maiin husa a neia, a melmate kitonin a hongpai ua, sing phukmite bangin heii toh a hongsual uh.

²³De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.

²³A gam gammang vaksuak zoh louh a honghise ding uh, khaukhup sangin a tamzo ngal ua, sim seng vuallouh ahi uh.

²⁴På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

²⁴Aigupta tanu a zahlak ding, mal lama mi khuta matsakin a om ding.

²⁵Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.

²⁵Sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Ngai un, Nou khuaa, Amon leh Pharo; huan, Aigupta leh a pathiante, a kumpipate, Pharo ngei leh amah muangmite ka gawt ding.

²⁶Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.

²⁶A hinna uh, zong mite khut ah leh Babulon kumpipa Nebukadnezzat leh a nasemmite khut ah ka mansak ding: huai hun chiangin luahin a om ding, nidanglai nite bang mahin, chih TOUPA thu pawt ahi.

²⁷Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

²⁷Aw Jakob, ka nasempa, lau kenla, aw Israel, lunglel sam ken, Ngai in, gamla pia kipan nang ka honhunkhe sin ngala, na suante leng a saltanna gam ua kipan, Huan, Jakob a hongkik dinga, muang takin a om hiat-hiat dinga, kuamahin a lausak nawn kei ding uh.Aw Jakob, ka nasempa, lau ken, ka honompih ahi, chih TOUPA thu pawt ahi: ka hondelh jakna nam tengteng ka beisak dinga, nang jaw ka honbeisak het kei ding: dik takin ka hon gawt dinga, gawt louin ka honkhak kei ding hi.

²⁸Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.

²⁸Aw Jakob, ka nasempa, lau ken, ka honompih ahi, chih TOUPA thu pawt ahi: ka hondelh jakna nam tengteng ka beisak dinga, nang jaw ka honbeisak het kei ding: dik takin ka hon gawt dinga, gawt louin ka honkhak kei ding hi.