¹Om Moab. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det är förstört! Kirjataim har kommit på skam och är intaget, fästet har kommit på skam och ligger krossat.

¹Moab tungtang thu: sepaihte TOUPA Pathianin hichinin a chi: Nebo tung a gik hi: hihgawpin a omta: Kiriathaim bel zahlaksakin a omta, lak suan ahi. Misgab bel zahlak leh hihsiatin a omta.

²Moabs berömmelse är icke mer. I Hesbon förehar man onda anslag mot det: »Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk.» Också du, Madmen, skall förgöras, svärdet skall följa dig i spåren.

²Moab minthanna a mangta; Heshbon ah a siatna ding genin, Kisa un, nam a hihna akipan i hihmang ding uh, a chi ua. Aw Madmen khua, nang leng sukdaih sisip na hi dinga, namsauin a hondelh ding.

³Klagorop höras från Horonaim, förödelse och stort brak.

³Horonaim akipana kikou husa, lohna leh siatna thupi mahmah.

⁴Ja, Moab ligger förstört; högljutt klaga dess barn.

⁴Moaba a mang hi, a tate kap ging zakin a om hi,

⁵Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt, och på vägen ned till Horonaim höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.

⁵Luhith te ah kapin a pai tou ua, Horonaim sul ah manthatna kikou ging lunglelhuai a ja uh.

⁶Flyn, rädden edra liv, och bliven som torra buskar i öknen.

⁶Tai mang unla, na hinna uh humbit un, gamdang gam sabengtung bang in om un.

⁷Ty därför att du förlitar dig på dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall gå bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

⁷Na nasep leh na sum leh pai na muan jiakin nang leng matin na om sin ahi; Khemosh bel sala pi ah dinga, a siampute leh a heutute toh.

⁸Och en förhärjare skall komma över var stad, så att ingen stad skall kunna rädda sig; dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd, såsom HERREN har sagt.

⁸Kho chih ah hihsemi a hontung ding, kho khat lel inleng a pel kei ding; phaijang gam leng a mang ding; phaijang leng hihsiat ahi ding. TOUPAN a chihsa bang takin.

⁹Given vingar åt Moab, ty flygande måste han fly bort. Hans städer skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.

⁹A len mang theihna dingin Moab kha pia unla, a khuate a segawp dinga, tengmi om louin.

¹⁰Förbannad vare den som försumligt utför HERRENS verk, förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd.

¹⁰Limsaklou taka Pathian na semmi hamsethuakin om henla, sisan a suah dinga a namsau zang nuam loumi hamsethuakin om hen.

¹¹I säkerhet har Moab levat från sin ungdom och har legat i ro på sin drägg; han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat, icke vandrat bort i fångenskap; därför har hans smak behållit sig, och hans lukt har ej förvandlats.

¹¹A tuailai akipan Moabin nuam a saa, a uain a bohkhum theka, bel danga tei tuah leng a tuak keia, sala piin a om ngeisam kei hi, a lim ngeingeia lim gigein, a gim leng a lamdang tuan kei.

¹²Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall sända till honom vintappare, som skola tappa honom och tömma hans kärl och krossa hans krukor.

¹²Huaiziakin ngaiun, Ni a hongtung hi, a bungkhe ding mi ka honsawl dinga, huan amau a bungkhe ding uh, chih TOUPA thu pawt ahi: a belte a vuaksak ding ua, a umte a hihkek ding uh.

¹³Då skall Moab komma på skam med Kemos, likasom Israels hus kom på skam med Betel, som det förlitade sig på.

¹³Israel inkoten a muanpi pen uh Bethel a zahpih bang un Moabin Khemosh a zahpih ta ding hi.

¹⁴Huru kunnen I säga: »Vi äro hjältar och tappra män i striden»?

¹⁴Pasal hoih leh galdoumi hangsan i hi ua, bangchidana chi na hi ua?

¹⁵Moab skall ändå bliva förstört, dess städer skola gå upp i rök, och dess utvalda unga manskap måste ned till att slaktas; så säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.

¹⁵Moab bel hihgawpin a oma, a khopi meikhuin a kahkhinta, a tangval hon hoihte teng a puk khinta ua, chih Kumpipa, a min sepaihte TOUPA thu pawt ahi.

¹⁶Snart kommer Moabs ofärd, och hans olycka hastar fram med fart.

¹⁶Moab siatna a hongtung lellel, a thuakna ding a kinoh.

¹⁷Ömken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som kännen hans namn. Sägen: »Huru sönderbruten är icke den starka spiran, den präktiga staven!»

¹⁷Nou a kima mitengin amah sunin a min thei tengin leng chiang khauh leh chiang thupi a kitanta hi, chi un.

¹⁸Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs förhärjare drager upp mot dig och förstör dina fästen.

¹⁸Aw nang tanu, Dibona teng, na thupina pai suk san inla, dantakin tuin: Moab lokmin nang a honsuala, na kulhte lah a hihseta ngala.

¹⁹Ställ dig vid vägen och spela omkring dig, du Aroers folk; fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig, säg: »Vad har hänt?»

¹⁹Aw Aroera teng nu, kong bulah ding inla, enkhia in, taikekpa leh gelhkhenu ding inla, Banga maijena? chiin.

²⁰Moab har kommit på skam, ja, det är krossat; jämren eder och ropen Förkunnen vid Arnon att Moab är förstört.

²⁰Moab zahlaksakin a omta, a chim gawpta ngala, mau tuaituaiin kap un, Moab hihsiat a hita, chih Arnon ah phuang un.

²¹Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,

²¹Gamtam tungah vaihawmna a hongtungta, Holon ah te, Zahjah ah te, Mephaath ah te,

²²över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,

²²leh Dibon ah te, Nebo ah te, Beth-diblathiam ah te,

²³över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

²³leh Keriathiam ah te, Beth-gamul ah te, Beth-mmon ah te,

²⁴över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligga fjärran eller nära.

²⁴leh Kerioth ah te, Bozrah ah te leh Moab gama khua tengteng, a gamla leh a naiah te leng.

²⁵Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.

²⁵Moab ki bel attanin a oma, a ban bel hihtanin aomta, chih TOUPA thu pawt ahi.

²⁶Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN; ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till åtlöje, också han.

²⁶Amah khamsak unla; TOUPA tungah a kiliansak ngala; huan, Moab bel amah luak ah a kitholh dinga, nuizatin a om lai ding hi.

²⁷Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig? Blev han då ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, så ofta du talar om honom?

²⁷Israel nang ding nuihzabawlna ahita kei maw? Gutate lakah a tel ahia? Amah tungtang na gen tengin na lu na sing ngala.

²⁸Övergiven edra städer och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nästen bortom klyftans gap.

²⁸Moab a tengte aw, khopite taisan unla, kawl kalah teng un, vakhu, kohawm sika bu bawl sek bangin om un.

²⁹Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans stolthet, högmod och högfärd och hans hjärtas förhävelse.

²⁹Moab kisaktheihna ka nazata ua, a kisathei ngut ve, a kikoih sandan, a kisaktheih dan, a kiotsak dan leh a lungtang kideih dan te.

³⁰Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet, hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.

³⁰A hehna bangmah ahi kei chih ka thei; a kiotsaknaten bangmah a hihko kei, chih TOUPA thu pawt ahi.

³¹Därför måste jag jämra mig för Moabs skull; över hela Moab måste jag klaga. Över Kir-Heres' män må man sucka.

³¹Huchiin Moab tungah ka mau tuaituai dinga, ahi, Moab pumpi adingin ka kap ding, Kirheres mite sun ahi ding uh.

³²Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig, du Sibmas vinträd, du vars rankor gingo över havet och nådde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinbärgning har ju en förhärjare slagit ned.

³²Jazer kah sanga thupi in ka honkah dinga, aw Sibmah grep kung, na hiangte tuipi tungah a kiphalh dedopa, Jazer tuipi leng a tung hialta a, na nipi thei leh grep gahte hihsemiin a bawm hi.

³³Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten och från Moabs land. På vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under skördeskri, skördeskriet är intet skördeskri mer.

³³Nuamna leh kipahna a mang khin hi, thei bil leh Moab gam akipan: uain sukna khuka ka uain ka beisaktaa, kuamahin nuamsaa kikouin a chil nawn kei ding uh.

³⁴Från Hesbon, jämmerstaden, ända till Eleale, ända till Jahas upphäver man rop, och från Soar ända till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty också Nimrims vatten bliva torr ökenmark.

³⁴Hesbon leh Elealeh ah a kikou ua, Jahaz tantanin aw a suah ua, Zoar akipan Horonaim tan, Eglah-shelish tanin leng, Nimrim tui kim khawng a dai ding.

³⁵Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN, att ingen mer frambär offer på offerhöjden och ingen mer tänder offereld åt sin gud.

³⁵Huailouin leng Moab mun sangte thil lanmi leh a pathian te adia gimlim halmi ka hihmang ding, TOUPA thu pawtin a chi.

³⁶Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitt hjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de hava kvar av sitt förvärv går ju förlorat.

³⁶Huchiin tamngai bangin ka lungtang Moab adingin a ginga, Kirheres mite dingin thiltumging bangin ka lungtang a ginga; huaijiakin nianglehtaia thil a muhsate a mangthang khinta hi.

³⁷Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på alla händer äro sårmärken och omkring länderna säcktyg.

³⁷Lu chiteng met giau ahia, kha mul chiteng met ahi; khut tengteng at ahia; kawngte ah saiip puan a om chiat hi.

³⁸På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, ty jag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.

³⁸Moab in tung tengteng ah te, kongzing ah te, mun chih ah kahna a oma; Moab bel bel phatuam nawn lou bangin ka hihkham khinta hi, chih TOUPA thu pawt ahi.

³⁹Huru förfärad är han icke! I mån jämra eder. Huru vänder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett åtlöje och en skräck för alla dem som bo däromkring.

³⁹Seta namai e! Segawp zou hina tel e: Moab zahlakin a lehngatta ve: huchiin Moab bel a kimavela mite tenteng adin nuihzabawlna leh mulkimhuai a honghita.

⁴⁰Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram och breder ut sina vingar över Moab.

⁴⁰TOUPAN hichiin ahi ahi: Ngaiin, mu bangin a leng sin, Moab tungah a kha a jak ding.

⁴¹Keriot bliver intaget, bergfästena bliva erövrade. Och Moabs hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är barnsnöd.

⁴¹Kerioth lak ahia, a kulhte a phawng guiha, huai niin Moab pasalphate lungtang numei nauvei lungtang bang mai ahi ding.

⁴²Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty det har förhävt sig mot HERREN.

⁴²Moab a mangthang ding, nam a ching nawn kei ding; TOUPA a nuaisiah jawk jiakin.

⁴³Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare, säger HERREN.

⁴³Launa, kokhuk leh tangte, aw Moab luahmi, na tungah a tung hi, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁴⁴Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, säger HERREN.

⁴⁴Launa taisanmi kokhuk ah a ke ding, kokhuka pawt thangah a awk ding, a gawtna kum ka hontun sin ngala, a tungah, Moab tungah ngei, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁴⁵I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sihons land; och den förtärde Moabs tinning, hjässan på stridslarmets söner.

⁴⁵Hesbon lim ah takekpawl bah gawpin a khawl ding ua, Hesbon akipanin mei a pawta, Sihon laka kipanin meikuang, Moab bak sam a kang khina, chiak vengvungmite sipa sam toh.

⁴⁶Ve dig, Moab! Förlorat är Kemos' folk. Ty dina söner äro tagna till fånga, och dina döttrar förda bort i fångenskap.

⁴⁶Na tung a gik hi, aw Moab! Khemosh mite a mangta ua; na tapa te sala piin, na tanute salin a tangta uh.Himahleh ni nanung chiangin Moab omdan ka hei dinga, chih TOUPA thu pawt ahi. Hichi tan Moab tungthu ahi hi.

⁴⁷Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN. Så långt om domen över Moab.

⁴⁷Himahleh ni nanung chiangin Moab omdan ka hei dinga, chih TOUPA thu pawt ahi. Hichi tan Moab tungthu ahi hi.