¹Om Ammons barn. Så säger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varför har Malkam tagit arv, efter Gad, och varför bor hans folk i dess städer?

¹Amon Tate thu, TOUPAN hichiin a chi: Israelin tate a nei ka hia? Gouluahmi neilou hia? Bangachia ahia Gad Milkomin a tan louha, a mite khopitea a ten uh;

²Se, därför skola dagar komma, säger HERREN då jag skall låta höra ett härskri mot Rabba i Ammons barns land; och då skall det bliva en öde grushög, och dess lydstäder skola brännas upp i eld; och Israel skall då taga arv efter dem som hava tagit hans arv, säger HERREN.

²Huaijiakin, ngai un, nite a hontung hi, chih TOUPA thu pawt ahi. Kidou husa ging kaki zasak ding,. Amon tate, Rabah khua ah, thil sia omkhawm lel a honghi ding hi, a tanute meiin a kang dinga, huchiin Israelin amah neimi a nei thuk ding, TOUPAN a chi.

³Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är förstört; ropen, I Rabbas döttrar. Höljen eder i sorgdräkt, klagen, och gån omkring i gårdarna; ty Malkam måste vandra bort i fångenskap, och hans präster och furstar med honom.

³Aw Heshbon, mau tuaituai inla, Ai lah a lok khinta ngala ua; Rabbah tata aw, kap un, kap unla, umna sungahte vial tai un. Milkom sala piin a om sin ngala, a siampu leh a mi liante toh.

⁴Varför berömmer du dig av dina dalar, av att din dal flödar över, du avfälliga dotter? Du som förlitar dig på dina skatter och säger: »Vem skall väl komma åt mig?»,

⁴Bangdia na guam hoihte suang nahia, aw muanhuailounu a neih hoihhoihte muanga, Kua ahia honsual ding, chichi nakmi?

⁵se, jag skall låta förskräckelse komma över dig från alla dem som bo omkring dig, säger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en åt sitt håll och ingen skall församla de flyktande.

⁵Ngai in, launa na tungah ka hontun sin, na kima mi tengteng a kipan, chih TOUPA, sepaihte PATHIAN thu pawt ahi: mi chih delhkhiak na hi vek ding uh, kuamahin taikekpawl a kaikhawm kei ding uh.

⁶Men därefter skall jag åter upprätta Ammons barn, säger HERREN.

⁶Huai khit chiangin bel Amon tate omdan ka kiheisak ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁷Om Edom. Så säger HERREN Sebaot: Finnes då ingen vishet mer i Teman? Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga? Är deras vishet uttömd?

⁷Edom thu. Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Temana pilna om nawn lou ahi maw? Lemthei lemtheihna a mang khinta ahia? A pilna uh mang khin hia?

⁸Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty över Esau skall jag låta ofärd komma på hans hemsökelses tid.

⁸Aw Dedana tengte aw, taikek unla, lehngat unla, tum mang vengveng un; Esau siatna a tungah ka hontun sin hi, amah ka gawt hun chiangin.

⁹När vinbärgare komma över dig, skola de icke lämna kvar någon efterskörd. När tjuvar komma om natten, skola de fördärva så mycket dem lyster.

⁹Grep loumite na kianga a hongpai un, maih a neikei ding ua hia? Jana guta miten a deihzah uh a ngah masiah un a lik jel kei ding ua hia?

¹⁰Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans gömslen, och han skall icke lyckas hålla sig dold; fördärv skall drabba hans barn, hans bröder och grannar, och han skall icke mer vara till.

¹⁰Esau ka vuaktangsak taa, a guk khuh sekte ka hongta, a bu thei nawn kei ding. A suante hihsiat ahi ua, a unaute, a insakinkhangte toh, a omta kei.

¹¹Bekymra dig ej om dina faderlösa, jag vill behålla dem vid liv; och må dina änkor förtrösta på mig.

¹¹Na nau pa neiloute limsak ken, ken ka hum ding, na meithaiten kei honmuang uhen.

¹²Ty så säger HERREN: Se, de som icke hade förskyllt att dricka kalken, de nödgas att dricka den; skulle då du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall nödgas att dricka den.

¹²TOUPAN hichiin a chi: Nou dawn lou ding ten leng a dawn mawk uleh, nang gawt louh hialin na suakta sin ahia? Gawt louhin na pawt kei ding, na dawn mahmah ding.

¹³Ty vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, att Bosra skall bliva ett föremål för häpnad och smälek; det skall förödas och bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar; och alla dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid.

¹³TOUPAN keimah kilouin ka kichiamta ngala, Bozrah bel lamdang sak chiat, gen siat, hihgawp, hamsethuak ahi ding, a khua tengteng leng a segawp tawntung ding, a chi.

¹⁴Ett budskap har jag hört från HERREN, och en budbärare är utsänd bland folken: »Församlen eder och kommen emot det, och stån upp till strid.

¹⁴TOUPA kiang akipan thupuan ka zata, namte kiangah sawltak sawl ahita, Kikai khawm unla, amah sual unla, kidou din kuan un.

¹⁵Ty se, jag skall göra dig ringa bland folken, föraktad bland människorna.

¹⁵Ngai in, namte lakah nang ka honneusakta ngala, mihingte huhsitin.

¹⁶Den förfäran du väckte har bedragit dig, ja, ditt hjärtas övermod, där du sitter ibland bergsklyftorna och håller dig fast högst uppe på höjden. Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen, så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN.

¹⁶Na kihihmulkimhuaina tak na lungtang kisatheiin a honkhemna ahi, aw nang kawl suang kala, mual vum teng jel, mu bangin, sangpi ah bu sep mahlechin, huaia kipanin ka honlakhe suk himhim ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁷Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som gå där fram skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

¹⁷Huan, Edom bel lamdang sak chiat a honghi dinga, mi vialvak peuhin lamdang a sa ding ua, a nak siat jiakin a tek khum ding uh.

¹⁸Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.

¹⁸Sodom leh Gomorrah leh a kima khopite hihsiata om mahbangin, kuamah a teng nawn kei ding ua, mihing ta kuamah huaiah a om ngei nawn kei ding uh.

¹⁹Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?

¹⁹Ngai un, Jordan gam gammang akipana humpinelkai, gan khahna munah a hong tou dinga; amah akipan amau ka taimang sak pah dinga, a tunga thu nei dingin ka utut ka sep ding. Keimah bang kua ahia om? Kuan ahia hunbi honkhiah sak ding? Belamchingmi kua ahia ka maa ding dingpen?

²⁰Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem.

²⁰Huaiziakin Edom tunga TOUPA thuhilh leh Teman mite tunga a thil seh, hih a tup pente ngaikhia un: gan hon nou neute ngei kaih mangin a om ding ua; a tenna uh a hihgawp ding.

²¹Vid dånet av deras fall bävar jorden; man skriar så, att ljudet höres ända borta vid Röda havet.

²¹A puk siatna husa uah lei a kisinga; a kap husa uh Tuipi san ah leng jak ahi ding.

²²Se, en som liknar en örn lyfter sig och svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra. Och Edoms hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är i barnsnöd.

²²Ngia un, muvanlai bangin a hongleng tou dinga; Bozra tungah a kha a jak ding: huai niin Edom mi hangsante lungtang leng numei nauvei lungtang bang lel ahi ding hi.

²³Om Damaskus. Hamat och Arpad komma på skam; ty ett ont budskap få de höra, och de betagas av ångest. I havet råder oro; det kan ej vara stilla.

²³Damsakna thu. Hamath zum ta, Arpad toh, thu hoihlou a zata ngal ua, a zulta uh; tuipi kihot om kinken theilou bangin a buai uh.

²⁴Damaskus förlorar modet, det vänder sig om till flykt, ty skräck har fattat det; ångest och vånda har gripit det, lik en barnaföderskas.

²⁴Damsaka a thajaw, taikek a tuma, linnain a lapa. Lungkhamna leh nain a lenta, numei nauvei bang maiin.

²⁵Varför lät man den icke vara, den berömda staden, min glädjes stad?

²⁵Khopi minthang leh kipahhuai kingtana mai e:

²⁶Så måste nu dess unga män falla på dess gator, och alla dess stridsmän förgöras på den dagen, säger HERREN Sebaot.

²⁶Huchiin huai niin a tangval honte kongtual ah a puk ding ua, agalkapmi tengteng a mangthang ding uh, chih sepaihte TOUPA thu pawt ahi.

²⁷Och jag skall tända eld på Damaskus' murar, och elden skall förtära Ben-Hadads palatser.

²⁷Huan, Damaska khulh bangah mei ka khak dinga, Benhadad kumpipa inte a kang khin ding.

²⁸Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. Så säger HERREN: Upp, ja, dragen åstad upp mot Kedar, och fördärven Österlandets söner.

²⁸Kedar leh Hazor gamte Babulon kumpipa Nebukadnezzarin a gawtna thu: TOUPAN hichiin a chi: Thou unla, Kedar sual unla, suahlam tate bawlek un.

²⁹Deras hyddor och deras hjordar må man taga, deras tält och allt deras bohag och deras kameler må föras bort ifrån dem och man må ropa över dem; »Skräck från alla sidor!»

²⁹A puaninte uh, a gan honte uh a laksak ding ua, a puan jakte uh, a tuiumbelsuan tengteng uh, a sa ngawngsaute uh a pai mang pih ding uh, ning chih ah launa a oma, chiin miten a kikou khum ding uh.

³⁰Flyn, ja, flykten med hast, gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt råd mot eder och tänkt ut mot eder ett anslag.

³⁰Tai kek unla, vak mang vengveng un, tum mang vengveng unla, Aw Hazora tengte aw, chih TOUPA thu pawt ahi. Babulon kumpipa Nebukadnezzarin nang a honsawma, na tungah hih tup a neita hi.

³¹Upp, säger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor där i trygghet, utan både portar och bommar, i sin avskilda boning.

³¹Thou unla, lungmuang taka om, amaha khosa, kulh kongkhak leng neilou, kalhna sik tawn leng neilou nam sual un, chih TOUPA thu pawt ahi.

³²Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall förströ dem åt alla väderstreck, männen med det kantklippta håret och från alla sidor skall jag låta ofärd komma över dem, säger HERREN.

³²A sangawngsaute uh galin a la ding ua, a bawng honpi uh a lok ding uh. Baksam met giau honte ning chih ah ka dalhsak ding, a siatna ding uh ning chih akipanin ha hontun ding, chih TOUPA thu pawt ahi. Huan,

³³Och Hasor skall bliva en boning för schakaler en ödemark till evärdlig tid; ingen skall mer bo där och intet människobarn där vistas.

³³Huan, Hazot bel sihna tenna mun ahi dinga, a segawp tawntung ding, huaiah kuamah a teng nawnta kei ding uh, mihing tate himhim a omta kei ding uh.

³⁴Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade:

³⁴Juda kumpipa Zedekia lal pattungna Elam tungtanga TOUPA thu, jawlnei Jeremia kianga hong tung:

³⁵Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge, deras yppersta makt.

³⁵Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Ngai un, Elam thalpeu, a hatna bulpi pen uh, ka kitansak ding;

³⁶Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar komma mot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elam skola komma.

³⁶Kolmong li akipanin huih lite ka hontun ding, Elam tungah; ka dalhsak ding, kawlmong chih ah, Elam delhkhiak mite phak louhna nam himhim a omkei ding uh.

³⁷Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka komma över dem, min vredes glöd, säger HERREN. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.

³⁷A melma uh, a hinna uh zongmite maah, Elamte ka lunglel sak khin ding, a tunguah siatna ka hontun ding, ka hehna mahmah tak, chih TOUPA thu pawt ahi. Amau namsau ka delhsak ding, ka hihman vek masiah.

³⁸Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där både konung och furstar, säger HERREN.

³⁸a kumpipate uh leh a heutute uh hihmangin Elam ah ka mangtutphah ka tung ding, chih TOUPA thu pawt ahi.Himahleh ninanungte ah hichi ahi ding, Elam omdan ka kiheisak ding, chih TOUPA thu pawt ahi hi.

³⁹Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.

³⁹Himahleh ninanungte ah hichi ahi ding, Elam omdan ka kiheisak ding, chih TOUPA thu pawt ahi hi.