¹Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremia.

¹Babulon tungtang, Kaldai mite gam tungtanga, jawlnei Jeremia kama TOUPA thu gen:

²Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett baner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.

²Nam chih lakah gen unla, phuang un, puanjak khai unla, phuang unla, sel kei un, Babulon lak ahita. Bel bel a zahlak a, a milim a se khinta.

³Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor och djur skola fly bort.

³Mal akipanin amah nam khatin a honsuala, huaiin a gam a hihgawp dinga, huailaiah kuamah a teng nawn kei ding ua; a taikek ua, a mangkhin ta uh, mi leh sate leng.

⁴I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de gå åstad och söka HERREN, sin Gud.

⁴Huai nitein leh huai hun chiangin Israel tate a hongpai ding ua, amau leh Juda tate toh; kap kawmin a honpai ding ua, TOUPA a Pathian uh a zong ding uh; chih TOUPA thu pawt ahi.

⁵De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända: »Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig varder förgätet.»

⁵Zion lam ngain a kalsuanna ding uh a ding ding ua, Kisa un, khantawn thukhun manghilh nawn loh dingah TOUPA honglen un, a chi ding uh.

⁶En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.

⁶Ka mite jaw belam mang ahi ua; amau chingmiten a pi mang ua, mual ahte a pai mangsak ua, tangah te, mual dungahte a pai ua, a huang uh a manghilh khinta uh.

⁷Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade: »Vi ådraga oss ingen skuld därmed.» Så skedde, därför att de hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN, deras fäders hopp.

⁷A mu peuhin a ne jel ua, a melmate un, I gilou kei, Toupa dikna omna a pipute uh lamet TOUPA hilhial tunga thil a hihkhelh jiak ahi, a chi ua.

⁸Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldéernas land, och bliven lika bockar som hasta framför hjorden.

⁸Babulon sung akipanin tai khia unla, Kaldaite gam akipan pai khia unla, kel hon laka keltalte bangin om un.

⁹Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka utan seger.

⁹Ngaidih ua, Babulon hongsual dingin mal gam akipan nam honpi thupi tak kikaikhawm ka tokthou dinga, amah dou dingin a kisa ding ua: huai akipanin lak ahi ding uh: a thalte uh lah galbawl siamtak vuaksuak ngeilou bang ahi ding uh.

¹⁰Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola alla få nog, säger HERREN.

¹⁰Huan, Kaldai lokin a om ding, a lok mite a tai ngial ding uh, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹¹Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten såsom hingstar,

¹¹Kipak mahle uchin, nuamsa mahle uchin, aw ka goutan lok mite aw, lou lakah bawngla ta khialkhial bang leh sakoltal ham ngengek bang himahle uchin;

¹²eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark!

¹²Na nu uh a hongzum mahmah dinga, nou hongsuangnu a hongzahlak ding hi. Ngai un, namte laka nuainungpen, gamdai gam, gam keu, gam vuak ahi ding.

¹³För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

¹³TOUPA hehna jiakin luahmi a om kei dinga, a sevek zo ding hi, Babulon hoh peuhmah a mulkim sak dinga, a siatna tengteng ziakin a tek ding uhi.

¹⁴Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN har hon syndat.

¹⁴Thalpeu tawimi tengteng aw, Babulon um suakin kivual unla, kap unla, thalte chil kei un, TOUPA tungah lah a khialta ngal ua.

¹⁵Höjen segerrop över henne på alla sidor: »Hon har måst giva sig; fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta är ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort, så mån I göra mot henne.

¹⁵A kimvelin awng unla, amah leh amah a kipeta, a kulhte a puktaa, a bangte a chimta, TOUPA phu lakna ahi ngala, a tungah phu la unla, a hih bangbangin a tungah hih un.

¹⁶Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt folk och envar fly hem till sitt land.

¹⁶Babulon akipan chi thehmi attan unla, buh lak laia kawite tawimi toh, nuaisiahna namsau lauin amau mite lam a juan chiat ding ua, amau gam chiat ah a atai ding uh.

¹⁷Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.

¹⁷Isreal bel belam dalh jak ahia; humpinelkaiten a delh mang ua; Assuria kumpipan amah a ne phota, a tawpin Babulon kumpipa Nebukadnezzarin a guhte a haijanta hi.

¹⁸Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt konungen i Assyrien.

¹⁸Huaijiakin sepaihte TOUPA, Israelte Pathianin hichiin a chi: Ngai un, Assuria kumpipa ka gawt bangin Babulon kumpipa leh a gam ka gawt ding.

¹⁹Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.

¹⁹Huan, Israel a tatna ah ka pi nawn dinga, Karmel leh Bashan ah a ta dinga, Ephraim tangah leh Gilead ah amah a ta ding hi.

²⁰I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.

²⁰Huai nite chiang huai hun chiangin Israel thulimlouhnate a zong ding ua, muh ding a om kei ding; Juda thilhihkhelhte leng muh ding a om sam kei ding; omsun dinga ka koihte lah ka ngaidam sin ngala, chih TOUPA thu pawt ahi.

²¹Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo, säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.

²¹Merathim gam sual un, a gam leh Pekod luah mite mahmah; that unla, hihgam sipsip unla, thu ka honpiak bangbangin hih un, chih TOUPA thu pawt ahi.

²²Krigsrop höras i landet, och stort brak.

²²Huai gamah gal husa a om, siatna thupi mahmah husa toh.

²³Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till häpnad bland folken!

²³Khovel pumpi sek a kitamin, nak kek nen hina tel e:

²⁴Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel, förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid.

²⁴Aw Babulon, nang dingin thang kama, theiloua awk neita ve; muhkhiak leh matin na omta, TOUPA na sual ziakin.

²⁵HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernas land.

²⁵TOUPAN a galvan bawm a hongta, a hehna vanzatte a lakhiaa, TOUPA, sepaihte TOUPAN Kaldaite gamah hih ding a nei hi.

²⁶Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare, kasten i en hög vad där finnes, såsom man gör med säd, och given det till spillo; låten intet därav bliva kvar.

²⁶Gamgi tawp pek akipanin honsual unla, a thil koihkhawmna inte hong vek unla, pai khawm unla, hihse vek un, a bangmah himhim hawi kei un.

²⁷Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!

²⁷A bawngtal tuaite hihlum vek unla, gohin om uhen. A tung uh gik hina tel e! A ni uh la a hongtungta ngala, amaute gawtna ni mahmah.

²⁸Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.

²⁸TOUPA i Pathian phu lak, a biakin phu lakna ngei Ziona gen dinga Babulon akipana tai khia leh tai mangte husa ngei:

²⁹Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter; lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige.

²⁹Babulon sual dingin thal kap siam, thalpeu zangmi tengteng sam khawm un; a kimvelin buk bawl unla, kuamah suakta kei uhen; A thilhih bangbangin thuk un, a hihsa bang tengteng amah tungah hih un: TOUPA, Israel Mi Siangthou lah a tou ngam a.

³⁰Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.

³⁰Huaijiakin tangvalte a kholakte ah a puk ding ua, galkapmi tengteng huai niin a mangthang ding uh chih TOUPA thu pawt ahi.

³¹Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill hemsöka dig.

³¹Ngai in, nang mi kisathei, ka hondou ahi, TOUPA, sepaihte TOUPAN a chi. Na ni a hongtungta, na gawtna ding ni mah.

³²Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och elden skall förtära allt omkring honom.

³²Huan mi kisathei a kisuiin a puk dinga, kuamahin a phong kei ding ua, huan, a khopite ah mei ka khah dinga, a kimvela om tengteng ka kang siangsak vek ding.

³³Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda barn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem fast och vilja icke släppa dem.

³³Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Israel tate leh Juda tate nuaisiahin a om khawmta ua; sala amaute pimite tengtengin amau a len chinten ua, a khah nuam het kei uh. Amaute tanpha bel a hata; amin sepaihte TOUPA ahi.

³⁴Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot är hans namn. Han skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt jorden -- men oro åt Babels invånare.

³⁴Amah amau lama a panga, Babulona tengte hihbuaiin, khovela muanna a tut theihna dingin.

³⁵Svärd komme över kaldéerna, säger HERREN, över Babels invånare, över dess furstar och dess visa män!

³⁵Kaldai mite tungah namsau a leng hi, Babulona tengte, a heutute uh leh a mi pilte uh tungah leng, chih TOUPA thu pawt ahi.

³⁶Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar! Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!

³⁶Mi juautheite tungah namsau, mi hai a hongsuak ding uh: a galkap mi tungah namsau, a lunglel khin ding uh.

³⁷Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme över dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!

³⁷A sakolte uh leh kangtalaite uh tungah namsau, a sunga mi kilak-hel tengtengte tungah leng, numei bang phet a honghi ding uh: a gou thil tungah namsau, lokin a om maimai ding uhi.

³⁸Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det är ett belätenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga människor.

³⁸A tuite kangin a keu khina, milimte gam lah ahi ngal a, milimte lah a hailoh uhi.

³⁹Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det vara obebott.

³⁹Huaijiakin gamdai gam sahangte, ngiate toh huailaiah a teng ding ua, Ostritte leng huailaiah a teng ding uh; luahin a om ngei nawn kei ding; suan tengteng phain leng luahin a om kei ding.

⁴⁰Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.

⁴⁰Pathianin Sodom leh Gomora leh a kho insakinkhangte a hihsiat bangbangin; huailaiah kuamah a tengta kei ding ua, mihing ta kuamahin a veh nawnta kei ding uh, TOUPA thu pawtin a chi.

⁴¹Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar resa sig och komma från jordens yttersta ända.

⁴¹Ngai un, mal lam gam akipan mite a hong ua, leh mun tawpa kipan nam thupi tak leh kumpipa tampi a hongkuan uhi.

⁴²De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.

⁴²Thalpeu leh tei a tawi ua, hiamgam tak, zahngaihna himhim neilou ahi uh. A husa uh tuipi ging huhu bang ahia, sakol tungah a tuang ua, mi chih galkapmi banga kivanin, aw, Babulon tanu, nang a hongsual sin uhi.

⁴³När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned; ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.

⁴³A husa uh jain Babulon kumpipa khut a zota, numei nauvei lainatna bangin, natna thupitakin a manta hi.

⁴⁴Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?

⁴⁴Ngai un, Jordan gam gammang akipan humpinelkai, kahna muna a hongtou bangin a hingpaitou dinga; amah akipanin amaute ka taimangsak pah ding; a tunga thu nei ding ka ut-ut ka sep ding. Kei bang kua a oma! Kuan sep ding. Kei bang kua kua a oma? Kuan ahia hunbi honsehsak ding? Belamchingmi kua ahia ka maa ding ding?

⁴⁵Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem.

⁴⁵Huaijiakin Babulon tungah TOUPA thu hilh, Kaldai mite tunga a thil seh ngaikhia un. Gan hon noute ngei kaihmangin a om ding ua, gan kahna muna mite a mulkim sak ding.Babulon lakna husa ah lei a ling dinga, a kahna husa namte laka jak ahi ding hi.

⁴⁶När man ropar: »Babel är intaget», då bävar jorden, och ett skriande höres bland folken.

⁴⁶Babulon lakna husa ah lei a ling dinga, a kahna husa namte laka jak ahi ding hi.