¹Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en fördärvares ande.

¹TOUPAN hichiin a chi: Ngai dih, Babulon tungah leh Kaldai mite tungah, hihse ding huihpi ka sawl sin ahi;

²Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidor skola de komma emot det på olyckans dag.

²Japsiangmi ka sawl sin, Babulon tungah, amah japin a gam a jap siang ding ua, siatna niin umin a sual sin ngal ua.

³Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och mot dem som där yvas i pansar. Skonen icke dess unga män, given hela dess här till spillo.

³Thalpeu zangmiin thalpeu lai louin, sik puannak silhin, din leng ding kei heh, a tangval hon khat leng hawilouin, a sepaih tengteng nuai mang un.

⁴Dödsslagna män skola då falla i kaldéernas land och genomborrade man på dess gator.

⁴Kaldai gamah thahin a puk ding ua, a kholak uahte sut pailetin a om ding uhi.

⁵Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.

⁵Israel leh Juda bel a Pathian uh sepaihte TOUPAN a manghilh ngal keia, a gam uh Israel Mi Siangthou tungah khelhna in a dim naa.

⁶Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I icke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.

⁶Tai mang unla, Babulon kho sung akipan, mi chihin amah hinna humbit hen; a thulimlouhna man loh kei un, TOUPA phu lak hun lah ahi ngala, aman athuk ngeigngei sin hi.

⁷Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom vanvettiga.

⁷Babulon bel TOUPA khuta dangkaeng nou, lei pumpi hihkhamna ahia, namten lung a mawl khin ta ahi.

⁸Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder över henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan helas.

⁸Babulon bel a puk guiha, a mangta, amah kah ekek un, hihdam theih dingdan ahihleh singnai damdawi nuh chi laksak un.

⁹»Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt oss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennes straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till skyarna.

⁹Babulon hihdam ka tuma, a dam tuan ngal keia, amah nusiain eimah gam chiat uah pai ni, a mohnain van a suna van dum phaa dopkang ahi.

¹⁰HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion HERRENS, vår Guds, verk.»

¹⁰TOUPAN ka dikna a phuangta; kisa un, Zion ah I phuang ding uh, TOUPA I Pathian thil hih.

¹¹Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel.

¹¹Thalte hiam unla, lumte len un, Media kumpipate lungsim lah TOUPAN a tokthoutaa, a thiltup lah Babulon hihsiat ahi ngala. Huai lah TOUPAN phu lakna ahi ngala, a biakin phu mah.

¹²Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt, ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.

¹²Babulon kulh bul ah kidouna puanzak tak un, venna hihhatin, galvilmi koih un, galbuknate bawl unla, Babulon mite tuntang thu ah TOUPAN a gentak, a ngaihtuah in a hihkhinta ngala.

¹³Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.

¹³Aw nang, tui tamna muna tengmi, sum leh pai hau mahmah, na tawpna a tungta, na hinna khau a kitanta hi.

¹⁴HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så skall man dock få upphäva skördeskri över dig.

¹⁴Sepaihte TOUPAN amah kilouin achiamta hi, Khaupe bang main mihingin ka hondimsak ngeingei ding, nakpiin a honot khum ding uh.

¹⁵Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

¹⁵A thilhihtheihnain lei a bawla, a pilnain khovel a dingkhesaka, a lemtheihnain van a palhsak.

¹⁶När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

¹⁶A aw a suah leh, vana tui a ging hawhawa, kawlmong akipan meipi a paitou saka, vuah zukna dingin khua a phe saka, a goubawm akipan huih a nungsak.

¹⁷Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

¹⁷Mi chih a mual ua, theihna louin, dangkaeng sekmi chihin a lim sek pen a zumpih ua, a milim sun lah zuau ngen ahi ngala, amau ah nakna a om kei lai.

¹⁸De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

¹⁸Bangmah lou phet ahi ua, khemna nasep lel, a gawtna hun chiangin a mang mai ding uh.

¹⁹Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och särskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁹Jakob tantuan zaw hichibang ahi kei, thil tengteng bul ahi ngala; Israel a gouluah nam ahia, amin sepaihte TOUPA ahi.

²⁰Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.

²⁰Nang bel ka galdouna heipi leh vanzat na hi seka, nang hon zangin namte ka hihzana, nang zangin lalna gamte ka hihmang hi.

²¹Med dig krossade jag häst och ryttare; med dig krossade jag vagn och körsven.

²¹Nang honzangin sakol leh a tunga ka hihjana, nangmah zangin kangtalai leh a tunga tuang ka hihjana;

²²Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.

²²Nangmah zangin numei leh pasal ka hihjana, nangmah zangin putek leh tuailai ka hihjana, nangmah zangin nungak leh tangval ka hihjana;

²³Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar; med dig krossade jag ståthållare och landshövding.

²³Nangmah zangin belamching leh belamhon ka hihjana, nangmah zangin lou neimi leh bawngtal kop ka hihjana, nangmah zangin gam ukpipate leh upate ka hihjan sek ahi.

²⁴Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon, säger HERREN.

²⁴Nang mitmuh ngeiin Zion tunga a thil hoihlou hih tengteng uh Babulon leh Kaldai mite tungah ka thuk ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

²⁵Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,

²⁵Ngai in, lei pumpi hihsia, aw hihsetu tang lian, nang ka hondou ahi, chih TOUPA thu pawt ahi: Na tungah ka lik dinga, kawl sanga kipan ka honkhuk khe ding, tang kang mit khinsain ka honbawl ding.

²⁶så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid, säger HERREN.

²⁶Nang akipan suang ning ding leh suangphum ding lakkhiak ahi nawn kei ding; khantawnin na segawp zo ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

²⁷Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det, dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.

²⁷Huai gamah kidou puanjak tak unla. Namte laka pengkul mut un, amah dou ding namte kisa sak unla, Ararat te, Minni te, Askhenaz gam te, amah sual ding sepaih sep unla, khaupe juangjang bang maiin sakolte kaikhawm un.

²⁸Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som lyder under deras välde.

²⁸Amah dou ding namte kisa sak un, Media kumpipate, ukpipate leh upate, a thuneihna gam tengteng toh.

²⁹Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där ingen skulle bo.

²⁹Huaigam nat thuakin a linga, Babulon gam, tengmi om loua hihsiat dingin, Babulon tunga TOUPA thiltup a ding gige ahi.

³⁰Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro sönderbrutna.

³⁰Babulon galkapmiten galkap ding ngapta louin, a kulhpi a tawn maimah uh, a pasalphatna uh a khinga, numei bangmai ahong hita ua, a tenna munte a kang khina, a deidanna siktawn a kitan.

³¹Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år intagen,

³¹Thangkou taiin mi dang leng a ki tuahpiha, mi sawl inleng mi dang a tuaka, Babulon kumpipa kianga a khopi ning chih ah a manta uh chih hilh dingin.

³²att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och krigsmännen gripna av skräck.

³²Lui kannate a man ua, phailuangte a hal siang ua, kidou mite leng a lunglelta uh.

³³Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten tid, och skördetiden kommer för henne.

³³Sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Babulon tanu phual sik ngil lai bang ahia, sawt lou nungin buhchil hun a tungah a hongtung ding.

³⁴Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit mig bort.

³⁴Hon gaita, Babulon kumpipa Nebukadnezzarin, hon hai jana, bel vuak lelin a honbawlta, gulpi bangin hon nawmvalhta, ka thil limten a gilpi a dimsaka, a honpai khe nawnta hi.

³⁵»Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över Babel», så må Sions invånare säga; och »Mitt blod komme över Kaldeens inbyggare», så må Jerusalem säga.

³⁵Kei leh ka sa tunga hiamgam thilhih, Babulon tungah om hen; ka sisan Kaldai mite tungah om hen, Jerusalem a chi ding.

³⁶Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,

³⁶Huaiziakin TOUPAN hichiin a chi: Ngai in, nang lamah ka pang dinga, na phu ka honlaksak ding, a tuipi ka kangsak dinga, a tuikhuk leng ka keugo sak ding.

³⁷och Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där.

³⁷Huan, Babulon bel hoihlou paihkhawm lel, sehal tenna mun, lamdang sak chiat leh tek khum, tengmi omlou mun a honghi ding.

³⁸Alla ryta de nu såsom lejon; de skria såsom lejonungar.

³⁸A kikou ton ding ua, humpinelkai lunlai bangin, a ngiau tuaktuak ding ua, humpinelkai nou bangin.

³⁹Men när de äro som mest upptända, skall jag tillreda åt dem ett gästabud; jag skall göra dem druckna, så att de jubla. Så skola de somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger HERREN.

³⁹A kham lungpuam lai un ankuang ka luisak dia, ka khamsak dia, kho theihet louin, khanglou het lou dinga a ihmut den theihna ding un, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁴⁰Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm, likasom vädurar och bockar.

⁴⁰Ka pi khe dinga, belam goh ding bangin, belamtalte keltalte bang maiin.

⁴¹Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken!

⁴¹Shesak lak ahita ve: lei pumpi pahtawi sek matin a omta ve, namte lakah Babulon a segawm ve:

⁴²Havet steg upp över Babel; av dess brusande böljor blev det övertäckt.

⁴²Babulon tuipiin a tumta, a kihawt thupi mahmah in a khuh khinta.

⁴³Så blev av dess städer en ödemark, ett torrt land och en hedmark, ett land där ingen bor, och där intet människobarn går fram.

⁴³A khopi a segawptaa, gam keu, gamdai, mihing himhim ten louhna mihing ta kuamah phak louh gam a hongsakta.

⁴⁴Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strömma till honom. Babels murar skola ock falla.

⁴⁴Babulon bel ka gawt ding, a valh khitsa a kam a kipan a suah khe ding, namte bel a kiangah a luang khawm nawn kei ding uh, ahi Babulon kulhpi a chim ding.

⁴⁵Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv undan HERRENS vredes glöd.

⁴⁵Ka mite aw, a sunga kipan hong pawt unla, TOUPA hehna lauhuai mahmah akipan, mi chih a mau ki humbit chiat un.

⁴⁶Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder på jorden och härskare står mot härskare.

⁴⁶Na lungtang uh bah kei hen, huai gama thuthang leng lau kei un; kum khatin thuthang ahong tung dinga, kum dangin thuthang a hong tung nawn sin ngala, kumpipa leh kumpipa kisualin gamah hiamgamna a om ding.

⁴⁷Se, därför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels beläten, och då hela dess land skall stå med skam och alla skola falla slagna därinne.

⁴⁷Huaijiakin, ngai un, nite a hongtung hi. Babulon milim sektawmte tunga vai ka hawma, a gam pumpi a zumna ni ding; huan, a sungah a mi thahte a puk ding uh.

⁴⁸Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.

⁴⁸Huchiin lei leh van leh a sunga om tengtengin, Babulon tunga kipakin la a sa ding uh; mal akipan simmite a kiangah a tung ding uh ahi ngala, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁴⁹Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för Babel människor föllo slagna över hela jorden.

⁴⁹Babulon in Israel mi thahte a puksak bangin Babulon ah gam chiha mi thahte a puk ding uh.

⁵⁰I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen icke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på Jerusalem.

⁵⁰nou namsau pel mite aw, kuan unla, ding maimai kei un, gamla pia kipanin TOUPA thei gige unla, na lungsim uah Jerusalem lut hen.

⁵¹Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus.

⁵¹Gensiatna thu ka jak jiak un ka zum ua, lungdon na in ka mai uh a tuam a, Toupa in a mun siangthoute ah pautheihlouh mite a honglutta ngal ua.

⁵²Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess land.

⁵²Huaijiakin ngai un, nite a hongtung hi, chih TOUPA thu pawt ahi, a milim sek tawmte uh tunga vai ka hawmna ding leh a gam pumpi tunga mi liamte thumna ni ding ngei.

⁵³Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån mig komma över det, säger HERREN.

⁵³Babulon bel van sunin sang mahleh, a kulh sangte hihkip mahleh, a tungah ka kianga kipan hihsemi a hongtung himhim ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

⁵⁴Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land.

⁵⁴Babulon akipan kah husa leh Kaldai gam akipana siatna thupitak husa:

⁵⁵Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem ljuder högt.

⁵⁵TOUPAN Babulon a sima, a husa uh thupi tak ahih daihsak hi. A gamtat husa uh tui tampi ging hawhaw bang ahi, a awng juajua ua.

⁵⁶Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo.

⁵⁶A tungah simmi a hongtung, Babulon ngei tungah, a mi hatte matin a om ua, a thalpeute uh a kitan gawpta, TOUPA bel thukna Pathian ahi ngala, a thuk ngeingei ding.

⁵⁷Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män, dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.

⁵⁷Huan, a heutute leh a mipilte, a ukpipate leh upate leh mi hatte ka khamsak ding; a lum den ding ua, a khanglou kei ding uh, chih, kumpipa, sepaihte TOUPA thu pawt ahi.

⁵⁸Så säger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brännas upp i eld. Så möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrännas av elden.

⁵⁸Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Babulon kumpipa kulh bang sah takte achim vek dinga, a kongpi sang takte a kang vek ding; a miten a thawnin a sem ua, namten mei ading lelin a kihihgim uh a na hi.

⁵⁹Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna.

⁵⁹Juda kumpipa Zedekia lal kim linaa Babulon a hoh laia a kianga honsam, Serai Neria tapa, Maaseia tapa kianga Jawlnei Jeremia thupiak.

⁶⁰Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.

⁶⁰Serai bel kumpipa in sung heutupen ahia. Huan, Jeremiain Babulon tunga siatna hongtung ding tengteng, Babulon tungtanga hiai thu gelh tengteng laibu ah agelh a.

⁶¹Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta.

⁶¹Huan Jeremiain Seria kianga, Babulon na tun hun chiangin hiai thu tengteng sim ngeingei inla,

⁶²Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.'

⁶²Aw TOUPA hiai nam tungtangah kuamah, mi leh sa leh, ten louhna ding suksiata omin, khantawn a kisegawp zo dingin thu na genta a, na chi ding.

⁶³Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,

⁶³Huan, hichi a honghi dinga, hiai laibu na sim khit chiangin suang toh gak khawmin Euphrates luiah pai lut inla,Babulon hichibang maiin a tum dinga, a tunga siatna ka hontut ding jiakin a thou nawn kei ding; a bah mahmah ding uh, chiin na gen ding ahi, a chi a. Hichiteng Jeremia thu ahi.

⁶⁴och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över det, mitt under deras ävlan.'» Så långt Jeremias ord.

⁶⁴Babulon hichibang maiin a tum dinga, a tunga siatna ka hontut ding jiakin a thou nawn kei ding; a bah mahmah ding uh, chiin na gen ding ahi, a chi a. Hichiteng Jeremia thu ahi.