¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:

¹Toupa kianga kipana Jeremia kianga thu hongtung:

²Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN.

²TOUPA in kongpi ah ding inla, huailaiah hiai thu puang inla, hichiin chi in: Nou Juda mi tengteng, TOUPA be dinga hiai kongpi a lutten TOUPA thu ngaikhia un.

³Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.

³Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Na omdan uleh na thilhihte uh bawlhoih unla, hiai munah ka honteng sak ding hi.

⁴Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»

⁴Hiai TOUPA in, TOUPA in, TOUPA in ahi, chih juau thute khawng um kei un:

⁵Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,

⁵Na omdan uleh na thilhihte uh na bawl hoih petmah ua, mi leh a inveng kikala thudik taka na vaihawm sak ua,

⁶om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan, att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter andra gudar, eder själva till olycka,

⁶Nam dang mite, pa neiloute, meitheite na nuaisiah louh ua, hiai mun a midiktat sisan na suahlouh ua, na hoihlouhna ding ua pathian dangte na delh sam kei ua leh,

⁷då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i det land som jag har givit åt edra fäder.

⁷Hiai gam, tumasiaha na pipute uh kianga ka piak ah khantawn in ka hon tengsak ding hi.

⁸Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.

⁸Ngai un, Juau thu, phattuamna om hetlou na um jaw ua.

⁹Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I svärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra gudar, som I icke kännen;

⁹Gukguin, tualthatin, angkawmin, juaua kichiamin Baal kianga gimlim halin, pathian dang, na theih ngeilouhte uh delhin,

¹⁰sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» -- för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.

¹⁰Huan, hiai in, ka min mahmaha loh ah ka maah hong dingin, hiai thil kihhuai tengtengte hih jel kawmin, Hotkhiak ka hita, na chi sin ua hia?

¹¹Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger HERREN.

¹¹Hiai in ka min mahmaha loh, na mitmuh un suamhatte kokhuk bang lel ahi hia? Ngai un, kei, kei mahmahin ka mu hi, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹²Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels ondskas skull.

¹²A tunga ka min ka tensakna, ka mun Shilo ah hoh dih ua, ka mi Israel gitlouhna jiaka ka thilhih va en un.

¹³Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,

¹³Tuin hiai thil tengteng na hih ua, jing pipia thoua na kiang ua thu ka gen ka gente na ngaihkhiak louh ua, nou ka honloha, na dawn louh ziak un:

¹⁴därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.

¹⁴Shilo tunga ka hih bangin hiai ka min loh, noumau leh na pipute uh kianga ka mun piak, na muan sek uh tungah ka hih sin ahi.

¹⁵Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.

¹⁵Na unau tengteng uh, Ephraim chi pumpi nangawn ka pai khia bangin ka mitmuha kipan nou ka honpai khe ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁶Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig.

¹⁶Huaijiakin, hiai mite adingin thum kenla, kikou khiain thum kenla, ka kiangah leng ngetsak sam ken; ka honngai khe sin ngal kei a.

¹⁷Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?

¹⁷Juda khopite a leh Jerusalem kholaktea a thilhih uh na mu ka hia?

¹⁸Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.

¹⁸Naupangten sing a tom ua, a pate un mei a toh ua, numeiten, van kumpinu kianga lat ding tanghou a mek ua, pathian dangte dingin dawn ding thillat a tung khia ua, a honhehsakna lel ding un.

¹⁹Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?

¹⁹Kei ahi maw honhehsak uh? chih TOUPA thu pawt ahi: amau zumna dingin amau ahi jaw kei uh maw?

²⁰Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den skall brinna och icke bliva utsläckt.

²⁰Huaijiakin Toupa Pathianin hichiin a chi: Ngaidih uh, hiai mun tungah te ka hehna leh thangpaihna ka sungkhe dinga; a kang dia, a mit kei ding.

²¹Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.

²¹Sepaihte TOUPA, Israel Pathianin hichiin a chi: Na kithoihnate uah halmang kithoihnate behlap unla, san e un.

²²Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;

²²Halmang thillate hiam, kithoihnate hiam tungthu ah jaw na pipute uh kiangah thu ka gen keia, Aigupta gam akipan ka pi khiak lain leng thu ka pe sam kei:

²³utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»

²³Ka aw ngaikhia unla, na Pathian uh ka hi dinga, nou leng ka mite na hi ding uh; na hoih theihna ding un na omdan ding uh ka honhilh tengteng jui un, chiin thu ka pe jaw hi.

²⁴Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.

²⁴Himaleh a ngaikhe kei ua, bil a doh sam kei uh: a lungtang gilou uh hihnangin amau thuthuin a om jaw uh, malam jawt sangin a nungtawn zota uhi.

²⁵Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder alla mina tjänare profeterna.

²⁵Na pipute uh Aigupta gam akipan a pawt ni ua kipana tuni tannin ka nasemmi, jawlnei tengtengte jing pipia thouin na kiang uah ni tengin ka sawl jel a,

²⁶Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.

²⁶Himahleh a honngaikhe tuan kei ua, bil a doh sam kei uh: a lungsim uh a khauhsak ua, a pipute uh sangin a gilou zota uhi.

²⁷Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig.

²⁷Huan, hiai thu tengteng a kiang ua nagen ding ahi: himahleh a hon ngaikhe kei ding ua; amau na sam dinga, a hondawng kei ding uh.

²⁸Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.»

²⁸A kiang uah, Hiai nam TOUPA a Pathian uh aw ngaikhe loua, thununna tang lou nam ei ve ua, na chi dinga: thudik a mangthangta, a kam ua kipan paih mang a hita.

²⁹Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit detta släkte, som har uppväckt hans vrede.

²⁹Na sam tan inla, pai mang inla, mun sang giau ahte kap khiain; TOUPAN lah a hehna tangmi suante a paikhiain a ngeingaihta ngal kei a.

³⁰Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn, och de hava så orenat det.

³⁰Juda taten lah ka mitmuhin thilgilou a hih ngal ua, chih TOUPA thu pawt ahi: ka min lou in ah ninsak dingin a thil kihhuaite uh a koih khin uhi.

³¹Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

³¹A tanute uh, a tapate uh hal dingin Ben-Hinem guam ah Taphet mun sangte a bawl ua; huaite ka thupiak ahi keia, ka lungsim ah leng a lut ngei sam kei.

³²Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen», och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes.

³²Huaijiakin, ngaidih uh, nite a hongtung sin, chih TOUPA thu pawt ahi: huai guam pen, Tophet, chih ahi nawn kei dinga, Ben-Hinom guam, chih leng ahi sam kei ding; Kithahna guam, chih a hita ding: Tophet ah a vui ding ua, vuina ding mun a omta kei ding.

³³Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.

³³Mite luang tunga leng vasate leh gamsate an ahi ding; kuamahin a delh mang kei ding uh.Huan, Juda khopite ah leh Jerusalem kholakte ah nuamsa husate leh kipahna gingte, mouneipa awte, mou awte leng ka daisak ding: a gam lah a segawp sin ngala.

³⁴Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall bliva ödelagt.

³⁴Huan, Juda khopite ah leh Jerusalem kholakte ah nuamsa husate leh kipahna gingte, mouneipa awte, mou awte leng ka daisak ding: a gam lah a segawp sin ngala.