¹Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.

¹Benjamin tate aw, Jerusalem sung akipan na bitna ding un tai mang unla; Tekoa ah pengkul mut unla Bet-hakkorom ah theihsakna suaksak un. Mallam a kipanin siatna a hongkuan hi, hihsiatna thupi mahmah.

²Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.

²Zion tanu melhoih tak leh nou tak ka hihmang ding.

³Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.

³Belampute, a belam honte utoh a kiang a hongtung ding ua, a kim ah a puaninte uh a kaih khum ding ua, amau mun chiat ah a ke ding uh.

⁴Ja, invigen eder till strid mot henne. »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!

⁴Amah dou dingin kisa un, thou unla, sun lain I sual ding uh, ei adingin khawk hina e! ni a kihektaa, nitaklam limliap a nasauta.

⁵Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser.»

⁵Thou unla, janin I sual mai ding uh! a in hoih hoih hihsia ni.

⁶Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck

⁶Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: A singte phuk unla, Jerusalem sualna dingin mualvum bawl un, khopi gawt ding pen hiai ahi, a sung ah nuaisiahna ngen ahi.

⁷Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.

⁷Tuileh in tui a pawtsak bang main a gitlouhna a pawtsak sek, a sungah hiamgamna leh kilohna a om chih jak ahi, ka maah natna leh kiliamsaknate a om thek.

⁸Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.

⁸Ka lungsimin a hontuamsan vengveng main aw, Jerusalem, pilvang ngialin, huchilouinjaw luahmi neilou gam dia honbawlin, ka honhih gawp kha ding hi.

⁹Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.

⁹Sepaihte TOUPAN hichiin a chi: Israel omsunte grep bangin lou siang vek unla, grep loumi bangin ahiangte van tuantuan un.

¹⁰Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.

¹⁰A ngaihkhiak theihna ding un kua ka houpihin, kua ka theisak dia? Ngai in, bil lam zeksumlouh ahi ua, a ngaikhe theikei uh; ngai in, TOUPA thu amau adingin thil simmohhuai ahi a, kipahna mahmah a nei nawn kei uh.

¹¹Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.

¹¹Huaijiakin TOUPA hehnain ka dima, kidek ka chimta; kholaka naupang tungah ka bungkhe dia; tangval omkhawmte tungah leng, a ji toh kitonin pasal leng lak ahi dinga, upate leh teksiate leng.

¹²Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.

¹²A inte uh mi dang kianga piak ahi dinga, a loumate uleh a jite utoh; huai gama tengte tungah lah ka khut ka lik sin ngala, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹³Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,

¹³A neupen a kipana a lianpen tannin leng mi chih lah huaihamna in a dim ngal ua; jawlneite leh siampute nasan leng, mi chih a juautat mahmah uhi.

¹⁴de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl till.

¹⁴Ka mite liam, awlmohlou takin, A hoih ve, a hoih ve, chiin a thoih ua, a hoih het ngal kei a.

¹⁵De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,

¹⁵Thil kihhuai a hih un leng a zum ua hia? zumlou hial, a zum het kei uh, a mai u leng a san sam kei: huaijiakin pukte lakah a puk tei ding ua: amaute ka gawt hun chiangin paihkhiakin a om ding uh, TOUPAN a chi.

¹⁶Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»

¹⁶TOUPAN hichiin a chi: Lampite ah ding unla, en un, lampi hoih omna lampi luite tawn un, huaiah pai unla, na kha ua dingin khawlna na mu ding uh; amau bel, Huaiah ka pai kei ding uh a chi ua.

¹⁷Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»

¹⁷Huan, noua dingin galvilmite ka sap dinga, Pengkul ging ngaikhia un, chiin: amau bel, Ka ngaikhe kei ding uh, a chi uhi.

¹⁸Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

¹⁸Huaijiakin, aw, namte aw, ngaikhia unla, aw, kikhawmkhawmte aw, a tung ua hongtung ding thei un.

¹⁹Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

¹⁹Aw, leitung, ngaikhiain, ngaiin, hiai mite tungah siatna ka hontun sin: a ngaihtuahna gahte uh; ka thute a ngaihkhiak loujiak un: ka dante lah a paikhe hithet ua.

²⁰Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.

²⁰Bangdinga Sheba akipan begaw te, gamla pia kipan kawltute ka kiang hongtung nak ahia? Na halmang kithoihnate uh kipahpih tak ahi keia, na kithoihna te un lah a honkipak sak sam kei hi.

²¹Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

²¹Huaiziakin TOUPAN hichiin a chi: Hiai mite kiangah puknate ka koih dinga, huaiah pate a tapate utoh a puk khawm ding ua, inveng leh a lawm leng a mangthang ding uh.

²²Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.

²²Huan, TOUPAN hichiin a chi: Ngai in, mallam gam akipan mite a hongpai uh, lei mun tawp akipan nam thupi mahmah a hongkuan khia hi.

²³De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.

²³Thalpeu leh teipi a tawi ua, hiamgam mahmah, zahngaihna himhim neilou ahi uhi, a husa uh thupi ging honhon bang ahia; sakol tungte a tuang ua, mi chih galkapmi banga kivanin, aw, Zion tanu, nang a hongsual sin uhi.

²⁴När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.

²⁴A minthanna uh I ja ua, I khutte a zo khinta, lunggimnain a honmanta, numei nauvei lunggimna bangbang.

²⁵Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!

²⁵Gam ah pai khe kei un, lampi ah leng pai sam kei un, huaiah lah melma namsau a om ngala, kilchih ah launa a om hi.

²⁶Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.

²⁶Aw, ka mi, ka tanu, saiip puan teng inla, vut lakah totolhin; tapa tangkhat sun bangin sun inla, kap vongvong dih, hihsemi I tunguah a hong tung guih sin ngal ua.

²⁷Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.

²⁷Ka mite laka chiamtehmi din leh zeetmi dingin ka honbawla, a omdan uh na theiha, na zeet theihna dingin.

²⁸De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.

²⁸A vek un helhat, paupeng mahmah gensiat chinga vial vak, dal leh sik bang ahi uh, hoihlou piin a gamtang ua,

²⁹Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

²⁹Pumin a jap huhu a, mei ah suan a zul beia, hihsingthou tupna a thawn lel ahi, mi giloute lah paih mang ahi ngal kei ua.Miten dankasik ek hoihlou a chi ding ua, TOUPAN amaute a pampaih jiakin.

³⁰»Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.

³⁰Miten dankasik ek hoihlou a chi ding ua, TOUPAN amaute a pampaih jiakin.