¹Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.

¹Jerusalem kholakte ah vial tai unla, chiamteh unla, a mual tamte zong unla, mi khat bek diktat taka hiha, thutak zong mahmah na muh theih uleh, Jerusalem ka ngaidam ding.

²Men säga de än: »Så sant HERREN lever», så svärja de dock falskt.

²TOUPA a hina a hin sung, chi mahle uh, juauin a kichiam lel uh ahi.

³HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.

³Aw TOUPA, thutak na muh noplam ahi ka hia? Amau na sata, himahleh a lungkham tuan kei uh, amau na hihmanga, na thuzohna a pom nuam tuan kei uh, suangpi sanga sakin a tal uh a taksak ua, a kilehhei nuam kei bikbek uh.

⁴Då tänkte jag: »Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt.

⁴Huan, ken, Hiaite mi phalou ahi ua, a hai lai ua, TOUPA dan, a Pathian uh thugel a theikei uhi.

⁵Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt.» Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.

⁵Mi liante kiangah ka vahoh ta dinga, ka vahoupih dinga, amau jaw TOUPA dan leh a Pathian thugelte a thei uh, a chi a. Himahleh hiai miten thu khat satin, hakkol a hihtan ua, henna haute a hihtat uhi.

⁶Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder.

⁶Huaijiakin gammang nuaia humpinelkai in amau a kei dinga, gamdai ngiain amau a ne bei dinga, gialbem in a khopite uh a tanga, huaia hongpawt peuh-mah a bawtjan ding: a tatleknate uh a tama, a nungkinnate uh a thupi mahmah jiakin.

⁷Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.

⁷Bangchin ka hon ngaidam thei dia? Na taten a honpaisan ua, Pathian hi loupite louin a kichiam ua, tai taka ka vak nungin ang a kawm ua, kijuak inte ah a kivel hehu uh.

⁸De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin nästas hustru.

⁸Jingsang lama sakol vak vah bang mai ahi ua, mi chih amah invengpa ji enlahin a ham uh.

⁹Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?

⁹Hiai thilte jiakin ka gawt kei ding maw? chih TOUPA thupawt ahi. Hichi bang nam tungah phu ka kilaksak kei ding ahia?

¹⁰Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS.

¹⁰A gawlte ah kah lut unla, hihsia un, ahihhangin hihse hin vek kei un, ahiangte la mang unla, TOUPA lah ahi ngal kei a.

¹¹Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.

¹¹Israel inkote leh Juda inkoten lah ka tungah lepchiah takin a hih ngal ua, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹²De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.

¹²TOUPA bel juauthei dia sepin, Bangmah a hih thei sam kei ding, siatna i tunguah a tung kei ding, kial hiam namsau hiam i thuak kei ding.

¹³Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå.»

¹³Jawlneite leng huihzam lel ahi ding ua, amau ah lah thu a om ngal keia; a tunguah hichibanga hih ahi ding, a chi ua.

¹⁴Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.

¹⁴Huaijiakin, TOUPA, Sepaihte Pathian in a chi: Huchibang thu nag en jiak un, ngaiin, na kama ka thute mei ka suaksak dinga, hiai mipite sing, huan, a kang khin ding.

¹⁵Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår.

¹⁵Ngai un, aw Israel inkote aw, gamla pia kipan, nam na kiangah ka honpi ding, chih TOUPA thu pawt ahi. Nam hat tak, nam ni danglaia kipana, a pau uh na theih louh, a thugen uh na theih theih louh namte.

¹⁶Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.

¹⁶A thal bawm uh han kihong ahia, a vek un mi hat tak ahi khin uh.

¹⁷De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.

¹⁷Na buh laksa leh na nek ding a ne khin vek ding uh; na tanute na tapate nek ding mahmah: na gan honte, na belam honte a ne ding ua, na grep guite, na theipi kungte a ne ding ua, na khopi kulhnei, na muanpi pen sekte mahmah namsau in a hihse vek ding uhi.

¹⁸Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder.

¹⁸Himahleh huai nite ah leng ka honhih chimit den kei ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁹Och om I då frågen: »Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?», så skall du svara dem: »Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert.»

¹⁹Huan, hichi a honghi dinga, Bangdinga TOUPA i Pathian un hiai thil tengteng I tung ua hih ahia? Na mite un a chih hun chiang un, Non paisan ua, nagam ua pathian dangte na na sep bang un, na gam lou uah, paudang mite na na sem ding uh, a kiang uah na chi ding ahi.

²⁰Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:

²⁰Jakob inkote laka hiai genkhia unla, Juda gamah phuang un.

²¹Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.

²¹Aw theih theihna neilou, mi haite aw, mit neia lah mu lou, bil neia lah zaloute aw, hiai ngaikhia un.

²²Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?

²²Non kihta kei uh maw? chih TOUPA thu pawt ahi, Ka maah na ling kei ding uh maw? Kei, tuipi huap chiang a dia chiauphou, khantawna a let louhna dinga daikaihna, tuipi kihawt zou lunglung mahleh a let tuan theihlouha, ging honhon mahleh a khen theihouh ding bawlpa ka hi hi.

²³Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg.

²³Himahleh hiai miten lungtang paupeng leh helhat a pu ua, a hel ua, a taimangta uh.

²⁴De sade icke i sina hjärtan: »Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.»

²⁴A lungtang un leng, TOUPA I Pathian, a hun taka vuah masa leh vuah nanung zusakpa, buh leh hunbi honsehsakpa laudan I siam ding uh, a chi sam kei uh.

²⁵Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhållit för eder detta goda.

²⁵Hiai thilte na thulimlouhna te un a hihmanga, na khelhnate un thil hoih nou a hontaan sak ahi.

²⁶Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.

²⁶Ka mite lakah mi gilou a om ngal ua, vasa gemmi in a tan bangin a tang gige ua, thang a kam ua, mite a man uh.

²⁷Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande.

²⁷Bawm vasa a dim bang main, a inte uh khemnain a dima, huaijiakin a honglian ua, a honhauhsak loh ta uhi.

²⁸För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.

²⁸A hongthau ua, a hongzol ua, ahi, a gitlouhna thilhihte un hunchiang a neikei, pa neiloute lamzanna ding in amau lamah a pang kei uhi.

²⁹Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?

²⁹Hiai thil jiaktein ka gawt kei dia hia? chih TOUPA thu pawt ahi: Hichibang nam tungah ka hinnain phu a la sin ka hia?

³⁰Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.

³⁰Huai gamah thil lamdang tak leh mulkimhuai tak a hongta.Jawlneiten juau thu a gen ua, siamputen lah amau thuthuin vai a hawm ua, ka miten lah huchibang hih a ut uhi, atawptawp ah bang chiin na hih ding ua leh?

³¹Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?

³¹Jawlneiten juau thu a gen ua, siamputen lah amau thuthuin vai a hawm ua, ka miten lah huchibang hih a ut uhi, atawptawp ah bang chiin na hih ding ua leh?