¹om du omvänder dig, Israel, säger HERREN, skall du få vända tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn, skall du slippa vandra flyktig omkring.

¹Aw Israel, na hongkik leh, ka kiangah ngei na hongkik ding ahi, chih TOUPA thu pawt ahi. Na kihhuaina te ka mitmuh louha na koih manga, chih taktaka, thugel diktak zanga diktak taka;

²Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet: »Så sant HERREN lever», och hednafolken skola välsigna sig i honom och berömma sig av honom.

²TOUPA a hina a hin laiteng, chia na kichiam leh, namte amah ah nuamsa a kichi ding ua, amah a suangta ding uh;

³Ja, så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sån ej bland törnen.

³Juda mite leh Jerusalem kiangah TOUPA Pathianin hichiin a chi hi: Na lei sit uh let unla, ling lakate chi theh kei un.

⁴Omskären eder åt HERREN; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.

⁴Nou Jud agama mi leh Jerusalema tengte aw, TOUPA adingin na zek uh sum unla, na lungtang zek uh sum un, huchilouin jaw na thil gilou hihte uh jiakin, ka hehna mei bangin a pawtkhe dinga, kuamah phelh theihlouhin a kang kha ding hi.

⁵Förkunnen i Juda, kungören i Jerusalem och påbjuden, ja, stöten i basun i landet, ropen ut med hög röst och sägen: »Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna.»

⁵Juda gamah hilh unla, Jerusalem ah phuang un, Gam pumpi ah pengkul mut unla, ngaih takin kikou un. Hongkikhawm unla, kulhnei khopite ah I lut ding uh, chi un;

⁶Resen upp ett baner som visar åt Sion, bärgen edert gods och dröjen icke ty jag skall låta olycka komma från norr, med stor förstöring.

⁶Zion lam ah puanjak khai unla, bitna zongin tai unla, zeol kei un, mallam a kipanthil hoihlou ka hon tungsak sin, nakpia siatna.

⁷Ett lejon drager fram ur sitt snår och en folkfördärvare bryter upp, han går ut ur sin boning, för att göra ditt land till en ödemark; då bliva dina städer förstörda, så att ingen kan bo i dem.

⁷Gammang nuai ningkitel akipanin humpineilkai a pawt hi, namte hihse ding; a mun akipan a pawtta, a hongpai lellel hi, nagam hihse ding leh na khopite tengmi neilou khopa sungawp dingin.

⁸Så höljen eder nu i sorgdräkt, klagen och jämren eder, ty HERRENS vredes glöd upphör icke över oss.

⁸Huaijiak takin saiip puan teng unla, kap unla, mau vongvong un; I lak ua kipanin TOUPA hehna thupi mahmah lah a kikai khe ngal kei a.

⁹På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.

⁹Huai ni chiangin hichi a honghi ding, chih TOUPA thu pawt ahi: kumpipa lungtang a lungke khin dinga, heutute lungtang leng; siamputen gen ding a theikei ding ua, jawlneiten lamdang a sa mahmah ding uh.

¹⁰Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.

¹⁰Huan ken bel, Ah, Toupa Pathian, hiai mite leh Jerusalem nakpi taka khem nei ve, Muanna na nei ding uh, na chi a, namsauin hinna a sun zo ta hi, ka chi a.

¹¹På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;

¹¹Huai hun chiangin hiai mite leh Jerusalem kiangah, Gamdai tang giau velvul akipan huih sa, Ka tanu, ka mite japsiang ding hi lou; siangsak ding hi sam lou;

¹²nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!

¹²Huih hat lua, ka thuin a hongtung sin ahi: tuin leng a tung thu uh ngaihtuahpa kei ka hi, chih ahi ding.

¹³Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!

¹³Ngai dih, a hongpai tou ding, meipi bangin, a kangtalai pingpei bangmaite; a sakolte muvanlai sangin a hatjaw uh, I tung gik na e! Buluha om I hive ua.

¹⁴Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?

¹⁴Aw Jerusalem, thulimlouhnaa kipan na lungtang silsiang inla, hotdama na om theihna dingin; bangtan ahia na ngaihtuahna gilou na pai ding?

¹⁵Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.

¹⁵Dan gam akipan aw a hongpawt khiaa, Ephraim tang a kipanin thil hoihlou a phuang hi.

¹⁶Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.

¹⁶Namte hilh unla, Jerusalem ah phuang un, ngai dih, gam gamla pia kipan sualmite a hongtung uh, Juda khopite tungah a aw uh a suah uhi.

¹⁷Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.

¹⁷Louma vengmite bang main a kimvel in a um ua, ka tunga a hel jiak un chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁸Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

¹⁸Na omdan leh na thilhihten, hiaite na tungah a tun ahi, hiai na siatna ding ahi, a na mahmaha na lungtang sun ei ve.

¹⁹I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.

¹⁹Ka lung a na, ka lung a na, ka lungtang mahmah ah a na, ka sungah ka lungtang a buaikhin ta, ka om maimai theikei, aw ka hinna, pengkul ging, kidouna heiha na jak jiakin.

²⁰Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.

²⁰Siatna tungah siatna a tungta, gam pumpi lohin a om ta, ka puaninte a hihse guih ua, ka puanjakte leng mitphiat kal louin.

²¹Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?

²¹Bangtan ahia kidouna puanjak ka muh dinga, pengkul ging ka jak ding?

²²Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.

²²Ka mite a hai mahmah ua, lah a thei ngal kei ua, naupang hai tak, theihna neilou bang mai ahi uah, thil gilou hih a siam ua, thil hoih hihdan bel a siam kei uh.

²³Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.

²³Leitung ka et leh, ngai dih, segawp leh vuakin a oma; vanten leng vakna a neikei uh.

²⁴Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.

²⁴Tangte ka et leh, ngaiin, a ling uh, mual tengteng leng a tang jualjual uh.

²⁵Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.

²⁵Ka et leh, ngai in, mihing a om kei ua, tungleng vasate tengteng leng a leng mang khinta uh.

²⁶Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna, för HERRENS ansikte, för hans vredes glöd,

²⁶Ka et leh, ngai in, louma hoihte gamdai a suak khina, khopi tengteng leng a chim khin, TOUPA leh a heh mahmahna maah.

²⁷Ty så säger HERREN: Hela landet skall bliva en ödemark, om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.

²⁷TOUPAN hichiin a chi hi: Gam pumpi a segawp dinga, himahleh ka hihtawp tawntung kei ding.

²⁸Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.

²⁸Huaijiakin leiin a sun dinga, tunglam vante leng a mial ding: thu ka gentaa, ka tumta hi, ka kisik keia, ka lunghei sin sam kei.

²⁹För larmet av ryttare och bågskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer äro övergivna, ingen människa bor mer i dem.

²⁹Sakol tunga tuang leh thalpeu zangmite husa ah, khopi pumpi a taikek ua, gammang ah a lut ua, kho chih a nusia ua, luahmi khat lel leng om louin.

³⁰Vad vill du göra i din förödelse? Om du än kläder dig i scharlakan, om du än pryder dig med gyllene smycken om du än söker förstora dina ögon genom smink, så gör du dig dock skön förgäves. Dina älskare förakta dig, ja, de stå efter ditt liv.

³⁰Huan, nang, loha na om hun chiangin bangchiin na hih dia? Puan san-au a kijemin, kivatna dangkaeng a kivanin, na mitte nuh za mahlechin, na kihihlawm thawn lel ahi, na tangvalten a honmusit thouthou ding ua, na hinna lak a tum uhi.Numei nauvei kikou husa bang ka jaa, ta chil neinu na thauk lai, Zion tanu nak huhu ging, a khutte jaka, Ka tung gik hina mai e! tualthatmite maah ka hinna a bah khinta, chi.

³¹Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska, nödrop såsom av en förstföderska. Det är dottern Sion som ropar; hon flämtar, hon räcker ut sina händer: »Ack, ve mig! I mördares våld försmäktar min själ.»

³¹Numei nauvei kikou husa bang ka jaa, ta chil neinu na thauk lai, Zion tanu nak huhu ging, a khutte jaka, Ka tung gik hina mai e! tualthatmite maah ka hinna a bah khinta, chi.