¹Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare, du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.

¹Min ji ma henla, amah paisanin pasal dang nei leh, aman a na nei nawn diam? A gamin nit loh hial sin lou ding hai? Chih a om. Nang bel tangval tampi kiangah na huk manga, huchipin ka kiangah na hongkik nawn ding maw? Chih TOUPA thu pawt ahi.

²Lyft upp dina ögon till höjderna och se: var lät du icke skända dig? Vid vägarna satt du och spejade efter dem, såsom en arab i öknen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska.

²Tang giau viauvuau lamah na mitte lengtou sak inla, enin, a honluppih louhna mun koiah? Gamdaia Arabia mi bang maiin amau ngakin lampi geiahte na tu nilouh sek, na huknate leh na thulimlouhnatein gam na hihnin khinta.

³Väl blevo regnskurarna förhållna, och intet vårregn föll; men du hade en äktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.

³Huaijiakin vuah zuksak ahi keia, vuah nanung leng a zu sam kei; mihuk tal puakin na pua, na zum nuam het kei hi.

⁴Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!», Min ungdoms vän är du!»

⁴Ka pa, ka tuailaia honpipa na hi, chiin, tua kipanin na sam kei ding maw?

⁵»Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen, skulle han framhärda så för alltid?» Så talar du och gör dock vad ont är, ja, fullbordar det ock.

⁵Na heh tawntung sin ahia? A tawp phain hia a uk sin? Dai in, huchibangin na pau ngeia, himahleh a gilou thei bang penin thil na hih hi.

⁶Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.

⁶Huai lou leng Josia lal laiin TOUPAN ka kiangah hichiin a chi a: Nungkin hat Israel thilhih na mu hia? Tang sang chiha kuan toua, singbawk chih nuaitea a hukna thil a hihte?

⁷Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

⁷Huan ken bel hiai thil tengteng a hih nungin ka kiangah a hongkik nawn ding, ka chi a; himahleh a hong kik tuan kei; huan, a sanggamnu, khemhat Judain a mu samta hi.

⁸Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt

⁸Huan, aman nungkin hat Israel a angkawm jiaka ka maka, makna lai ka piak a muhin leng a sanggamnu, khemhat Judain a lau tuan kei, huchih naksangin a vahoha, hukna thil a va hih ta hi.

⁹och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon begick äktenskapsbrott med sten och trä.

⁹Huan a huk mawkmawk zenhouh jiakin gam a hihnin khintaa; sing bul, suang bul kiangah ang kawmta hi.

¹⁰Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa, icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med skrymteri, säger HERREN.

¹⁰Huchipiin leng a sanggamnu, khemhat Juda lungtang taka ka kianga hongkik louin a khem lelin ahongkika, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹¹Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig rättfärdigare än Juda, den trolösa.

¹¹Huan TOUPAN ka kiang ah hichiin a chi a: Nungkik hat Israelin a sanggamnu, khemhat Juda sangin diktat jawin a kihih langa.

¹²Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede evinnerligen.

¹²Kuan inla, hiai thu mallam ah vaphuangin; Nungkin hat Israel hongkikin, chih TOUPA thu pawt ahi; Heh mel puin ka hon en kei dinga, zahngai thai tak ka hi ngala, chih TOUPA thu pawt ahi, ka heh tawntung kei ding hi.

¹³Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat höra min röst, säger HERREN.

¹³TOUPA na Pathian tunga na helnate, singbawk nuaia pautuam mite kianga na kiphalgaina te, ka paukam suak na manlouhnatea na thulimlouhna ah thupah tawiin, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁴Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var släkt, och föra eder till Sion.

¹⁴Aw nungkin hat tate aw, hongkik un, chih TOUPA thu pawt ahi. Nou honhonpa lah ka hi ngala, na lak ua kipan khopia mi khat, inkuana mi nih ka honla dinga, Zion ah ka honpi ding hi.

¹⁵Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola föra eder i bet med förstånd och insikt.

¹⁵Ka lungtuak lamtak belamchingte ka honpe dinga, amau theihna leh theihsiamnatein nou a honvak ding uh.

¹⁶Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny sådan.

¹⁶Huan na hongtam ua, gama na hongpun hun chiang un, huai ni chiangin amau, TOUPA thukhun bawm, a chi ngei nawn kei ding uh; a lungsim uah a lut kei dinga, theih leng a theigige sam kei ding uh; a khelah nawn kei ding ua, a bawl nawn sam kei ding uh.

¹⁷Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

¹⁷Huai nungin Jerusamem bel TOUPA mangtutphah a chi ding ua, huaiah nam tengteng TOUPA minin Jerusalem ah a hongpai khawm ding uh: a lungtang gilou khauhna uh bangin a paita kei ding uh.

¹⁸På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra fäder till arvedel.

¹⁸Huai ni chiangin Juda inkote Israel inkote toh a om khawm ding ua, mallam gam a kipanin, na pipute uh kianga gouluah dinga ka piak gamah, a hongpawt khe ding uh.

¹⁹Jag tänkte: »Vilken plats skall jag ej förläna dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra härligaste arvedel bland folken!» Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»

¹⁹Ken bel, Nam tampite laka gouluah ding hoih pen, gam nuam tak mai honpiain, tate laka honkoih ka utdan! Ka pa, chia non sapa, non zuihna akipan na pial mang kei ding chih ka na um a.

²⁰Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

²⁰Ji khem hatin a pasal a angkawm san bangin, Aw Israel inkote aw, honna khem neita ve ua, chih TOUPA thu pawt ahi.

²¹Därför höras rop på höjderna, gråt och böner av Israels barn; ty de hava gått på förvända vägar och förgätit HERREN, sin Gud.

²¹Tang giau velvul tuagah husa a om hi, Israel tate kap leh thil ngen husa, TOUPA Pathian a mangngilh ua, a omdan uh a hihgawp jiak un.

²²Så vänden nu om, I avfälliga barn, så vill jag hela eder från edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du är HERREN, vår Gud.

²²A nungkin hat tate aw, hongkik unla, na nungkin seknate uh ka hihdam ding hi: endih, na kiangah ka hongpai uhi, nang lah TOUPA ka Pathian uh na hi ngala.

²³Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna, blott tomt larm gåvo oss bergen. Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud, som frälsning finnes för Israel.

²³Tangte a phatuam keia, tang tunga husa chiak vengvungte. Israel hotdamna jaw TOUPA i Pathian mahmah ah ahi a om.

²⁴Men skändlighetsguden har förtärt frukten av våra fäders arbete, allt ifrån vår ungdom, deras får och fäkreatur, deras söner och döttrar.

²⁴Himahleh huai thil kihhuai mahmahin i tuailai a kipan in piputen tha a sukbeina uh a ne beita hi; a belam honte uh, a gan honte uh, a tanute uh, a tapate uh tanin.Zumin lum ni eleh, i zahlaknain honkhuh heh; TOUPA i Pathian tungah thil i hihkhial ua, ei leh I piputen i tuailai akipan tuni tannin TOUPA I Pathian paukam i man louh ziak in.

²⁵Så vilja vi nu ligga här i vår skam, och blygd må hölja oss. Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat, vi och våra fäder, ifrån vår ungdom ända till denna dag; vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.

²⁵Zumin lum ni eleh, i zahlaknain honkhuh heh; TOUPA i Pathian tungah thil i hihkhial ua, ei leh I piputen i tuailai akipan tuni tannin TOUPA I Pathian paukam i man louh ziak in.