¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtunga, hichiin a chi:

²Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet där man intet sår.

²Kuan inla, Jerusalem bil a jakin kikou in, TOUPAN hichiin a chi: Na tuailaia na migitdan te, kikham laia na honitdante ka theigige hi; gamdai a khohlouh gam a na honzuih dan bang.

³Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd; alla som vilja äta därav ådraga sig skuld, olycka kommer över dem, säger HERREN.

³Israel bel TOUPA adia hihsiangthou, a gah pung masa ahi, amah ne gaimi peuhmah a moh dinga, a tunguah siatna a hongtung ding, chih TOUPA thupawt ahi.

⁴Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla släkter av Israels hus.

⁴Aw Jakob inkote leh Israel inko tengteng aw, TOUPA thu ngaikhia un;

⁵Så säger HERREN: Vad orätt funno edra fäder hos mig, eftersom de gingo bort ifrån mig och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet?

⁵TOUPAN hichiin a chi: Na pipute un kei ah diktatlouhna bang ahia a muh uh, kei akipan gamlapi ah a vakmang ua, bangmahlou phet a delh ua, a nakiotsak uh?

⁶De frågade icke: »Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land där ingen vägfarande färdades, och där ingen människa bodde?»

⁶TOUPA, Aigupta gam a kipan honpi khiaa, gamdai, gam keu, kokhuk mun, sihna limliap leh gam keu mun, kuamah paisuak ngeilouhna, kuamah omlouhna muna, honpi paisuakpa koihah? a chi sam kei uh.

⁷Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda. Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

⁷Gam hoihtak ah, a gah leh hoihna ne dingin, ka honpilut a, himahleh na lut uleh ka gam na hihnin ua, ka goutan thil kihhuaiin na bawl uh.

⁸Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

⁸Siamputen leng, TOUPA koiah? a chi kei ua, Dan zangmiten lah a honthei sam kei uh, vaihawmmite ka tungah a hel ua, jawlneiten Baal minin thu a gen ua, thil phatuamlou dingte a delh uh.

⁹Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN, ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

⁹Huchiin ka honglang dinga, na tate uh ta nawnte leng ka lang lailai ding, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹⁰Dragen bort till kittéernas öländer och sen efter, sänden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om något sådant där har skett.

¹⁰Kittim tuikulh ah vahoh unla, en un, kedarah mi sawl unla, chik takin ngaihtuah un, hichibang thil a om ngeina hiam theihna dingin.

¹¹Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock äro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa.

¹¹Namten a pathian uh a kheng u hia, pathian tak hilou pi leng? Ka miten bel a thupina uh, thil phatuamlou takin a khekzo ta uh.

¹²Häpnen häröver, I himlar; förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.

¹²Aw vante, lamdang sa unla, honmulkim sak henla, mau tuaituai un, chih TOUPA thu pawt ahi.

¹³Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.

¹³Ka miten thil nih a hihkhial ngal ua, kei, hinna tuikhuk a honpai san ua, tuivungte a tou khia ua, tuiching, theilou ding.

¹⁴Är väl Israel en träl eller en hemfödd slav, eftersom han så har lämnats till plundring?

¹⁴Israel sikha ahi hia? Sikha mawnga piang hia? Bangdia nuaisiaha omta ahia oi?

¹⁵Lejon ryta mot honom, de låta höra sitt skri. De göra hans land till en ödemark, hans städer brännas upp, så att ingen kan bo i dem.

¹⁵Humpinelkai lunlaiten humham khumin, a tungah aw a suah ua, a gam a hihgawp khinta uh, a khopite leng luahmi neilouin a kang siang khin.

¹⁶Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.

¹⁶Nophmi leh Tahphanes miten leng, na lujang a giausak khinta uh.

¹⁷Men är det ej du själv som vållar dig detta, därmed att du övergiver HERREN din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

¹⁷TOUPA na Pathianin lampia a honpi laia, na taimangsan jiakin, huai tuh na tunga na tunsak ahi kei maw?

¹⁸Varför vill du nu gå till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varför vill du gå till Assyrien och dricka av flodens vatten?

¹⁸Nile tuite dawn dinga Aigupta lampi na zuih, nang dinga banga hia phatuam sin? Luipi tui dawn dinga Assuria lampi na zuih leng, nang dinga bang ahia phatuam sin?

¹⁹Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrager dig straff. Märk därför och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du övergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁹Na thulimlouhnain a honthuak sak dinga, na nungkin naknain nang a honsal ding hi; honlauna neiloua TOUPA na Pathian na paisan, thil gilou tak leh kha mahmah ahi na hih, na theikhia inla, mu telta in, chih Toupa, Sepaihte TOUPA thu pawt ahi.

²⁰Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: »Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.

²⁰Nidanglai akipanin na hakkol hihtanin, na khaute leng na hihtatta ngala, Na na ka sem nawn kei ding, na chi a, tang sang chih ahte, singbawk nuai peuh ahte, kunin na hiha.

²¹Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?

²¹Chi dik mahmah zangin grep hoih mahmah ka honphuta, bangchidana kikhenga, kei dia grep taklou hongsuakta na hia oi?

²²Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN.

²²Tangalin kisilin sahbon tampi zang mahlechin, na thulimlouhna ka mitmuhin a dawk teitei ahi, chih Toupa Pathian thu pawt ahi.

²³Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna»? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.

²³Ka kihihnin sama, Baalte leng ka delh sama, bangchia chi thei na hia, guam kuaka na om dante en inla, na thilhih sate thei in; sangawngsau la huk lai ngongngong na hi vele.

²⁴Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.

²⁴Gam sa bengtung gamdaia om sek, a huk laia dak uau uaua dik vuvut bang; a utna kuan ahia dal sou ding? A zongmi kihihgim nuam dah leh, a hunin a mu na ding uh.

²⁵Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.»

²⁵Na khe ah khedap bun louin om ken la, na dang leng hul kei heh; nang bel, lamet a beita, pautuam mite ka ngaia, amau ka delh ding, na chi a.

²⁶Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter,

²⁶Guta a phawk ua a zum bangin, Israel inkote a zumta uh, amau, a kumpipate uh, a heutute uh, a siampute uh, a jawlneite u leng.

²⁷dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!»

²⁷Sing bul kiangah, Ka pa na hi, chi a, suang bul kianga, Kei hongsuang na hi, chimite: masuan louin a dekkhuk sah uh a honsuan jaw ua, a mangbat hun un bel, Thou inla, honhondam tanla, a chi ding uh, na pathian, huai na bawlte koia om a hita ua?

²⁸Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.

²⁸Amau thou jaw uhenla, na mangbat laiin a honhondam kha thei moh ding uhia; aw Juda, na pathiante bel na khopite zah phial ahi ve ua oi.

²⁹Huru kunnen I gå till rätta med mig? I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.

²⁹Bangdia ka tunga vui nak? Na vek un ka tungah lah thil na hihkhial ngal ua, chih TOUPA thu pawt ahi.

³⁰Förgäves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svärd har förtärt edra profeter, såsom vore det ett förhärjande lejon.

³⁰Na tate uh ka khena, a phatuam kei, a hoih loh tuan sam kei uh; humpinelkai duhgawl bang maiin, noumau namsauin na jawlneite uh a ne khin.

³¹Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

³¹Aw khangthakte aw, TOUPA thu thei un, Israel ading gamdai gam bang ka hi maw? Mial sah meuhmouh gam ka hi maw? Ka miten bangdia, Ka pawt kichianta ua, na kiangah ka kik nawnkei ding uh, chi uh ahi ua?

³²Icke förgäter en jungfru sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har förgätit mig sedan urminnes tid.

³²Nungakin a kizephoihnate a mangngilh theiin, mou thakin a kivatna a mangngilh thei ding maw? Ka miten bel ni simsenglouh sungin a honna mangngilhta uh.

³³Huru skickligt går du icke till väga, när du söker älskog! Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar.

³³Deihtakmi muh theihna dingin na omdan ngentel na chia! Numei gilou kiangahte leng na omdan na sinsakta ve.

³⁴Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.

³⁴Na nikte ah leng mi genthei poikhoihloute hinna sisan a lang a: mi in a loh lai uh khutmat leng lah ahi ngal kei a.

³⁵Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff; hans vrede mot mig har förvisso upphört.» Nej, jag vill gå till rätta med dig, om du än säger: »Jag har icke syndat.»

³⁵Ka moh kei a, kei a kipan a hehna lak mang ahi, na chi nawn ngala, ngai in, Ka gilou kei hi, na chih jiakin, na tungthu ka ngaihtuah ding.

³⁶Varför har du nu så brått att vandra åstad på en annan väg? Också med Egypten skall du komma på skam, likasom du kom på skam med Assyrien.

³⁶Na omdan kheng mengmenga, bangdia vialvak vak na hia? Assuria na zumpih bang mahin, Aigupta leng na zumpih lai ding hi.Na khutte lukhukin a kiang uakipan na pawt khe nawn dia, TOUPAN lah na muannate a paikheta ngala, amau ah na lamzang kei ding hi.

³⁷Också därifrån skall du få gå din väg, med händerna på huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på, och du skall icke bliva lyckosam med dem.

³⁷Na khutte lukhukin a kiang uakipan na pawt khe nawn dia, TOUPAN lah na muannate a paikheta ngala, amau ah na lamzang kei ding hi.