1Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
1Ka lungsim hihgawpin a oma, ka nite a bei, kei dingin han mansain a om hi.
2Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
2Ka kiangah musitmite a om taktak ua, a hehna uah ka mit a omgige hi.
3Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
3Tuin thuchiam honpia in, nangmahmah toh kei adingin mohkhu honghi in; kei toh khutte beng ding kua a oma?
4Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
4Theihsiamna akipan a lungtang uh na sel ngala: huai jiakin amau na hihlian kei ding hi.
5Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
5Kuapeuh matdinga a lawmte heka, a neihlehlam tan tummi, a tate nangawn nit a juausuak ding hi.
6Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
6Mite houlimna dingin a honbawl laia; huan tangpi kih ka honghita hi.
7Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
7Lungkhamna jiakin ka mit leng a miala, huan ka hiangte tengteng limliap bang ahi.
8De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
8Mi dikten hiaiah lamdang a sa ding ua, huan mihoih pathianlimsakloute dou dingin a kitokthou ding.
9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
9Himahleh mi diktat a lampi ah a pang zouzou dia, huan kuapeuh khut siangneite a hat semsem ding uhi.
10Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
10Himahleh hongkik un, na vek un, huan tuin hong un: huchiin na lak uah mi pil ka mu kei ding.
11Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
11Ka nite a beita, ka thiltupte a se gawpta hi, ka lungtang ngaihtuahte nasanin.
12Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
12Jan sunin a kheng ua: khovakin khomial a naih, a chi uh.
13Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
13Seol ka in bangin en leng; khomial ah ka tutnanem phahta leng;
14till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
14Siatna kiangah, Ka pa na hi, chi leng; tangtel kiangah, ka nu leh ka sanggamnu na hi, chi leng;
15Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
15Huchi hileh ka lametna koia om ahia? Huan lamet nei hileng kuan honmusak dia?Seol mundai ah te paisukin leivui ah ka kik khawm ding ua adiam?
16Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.
16Seol mundai ah te paisukin leivui ah ka kik khawm ding ua adiam?