1Därefter tog Job till orda och sade:
1Huchiin Jobin a dawnga, hichiin a chi a:
2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
2Tuni mahmahin ka phunna helhuai ahi: ka thuakna ka mauna sangin a gikjaw hi.
3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
3Aw amah ka muhna mun thei lengla, a tutna mahmah ah hoh thei leng aw!
4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
4A maah ka thu ka bawlhoih dia, thugentein ka kam dimsak ding hi veng.
5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
5A honna dawnna ding thute ka thei dia, huan bang ahia ka kianga a gen ding ka theisiam ding.
6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
6A thilhihtheihna letnain kei a honsel diam? Ii; himahleh kei a honlimsak ding hi.
7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
7Huailaiah mi dikin amah thu a sutpih thei dia; huchiin ka vaihawmmi akipan suahtaksakin ka om tawntungta ding hi.
8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
8Ngaiin, mailam juanin ka paia, himahleh huailaiah a om kei; huan nunglam juanin, himahleh amah ka mu kei hi.
9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
9Veilam pangah, na sep laiin, himahleh amah ka mu theikeia: taklam pangah a bu, amah ka muh theihlouhna dingin.
10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
10Hiamhleh ka zuih lampi a thei a; a hon zeet laiin, dangkaeng bangin ka honsuakkhe ding hi.
11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
11Ka khein a kalsuante a len kipa; a lampi ka juita, ka pial kei.
12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
12A mukte thupiak akipan ka pai kik keia, a kama thute a kiphamoh ka an sangin ka kholkhawm jaw hi.
13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
13Himahleh amah lungsim khek lou ahia, amah kuan a hei thei dia? a khain a deih, huai mah a hih jel hi.
14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
14Kei dia sehsa a hih ngala: huan thil huchibang tampi a kiangah a om hi.
15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
15Huaijiakin a omna ah ka buaia; ka ngaihtuah chiangin amah ka lau hi.
16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
16Pathianin lah ka lungtang a bahsakta ngala, huan Thilbangkimhihtheiin a honhihbuaita hi.Khomial main satkhiakin ka om ngal keia, ka maia kipan khomial sah leng a khuh sam kei hi.
17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
17Khomial main satkhiakin ka om ngal keia, ka maia kipan khomial sah leng a khuh sam kei hi.