¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Huchiin Elipha Teman miin a dawng a, hichiin a chi a;

²Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

²Mihing Pathian adingin a phatuam thei diam? Kuapeuh a pil amah mah adingin a phatuam ngeia.

³Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

³Na diktat, Thilbangkimhihthei adinga kipahna ahi himhim hia? ahihkeileh na lampite na hoihkim sak, amah dia punna hia?

⁴Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

⁴Nang a honsalha, vaihawmnaa nang toh a lut, amah na kihtak jiak hia?

⁵Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

⁵Na gitlouhna a lian kei maw? Na thulimlouhna ah leng tawpna a om sam kei hi.

⁶Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

⁶Bangmahlou dingin na unau thuchiamte na lata ngala, huan vuaktangte a puansilh uh na suahsaka.

⁷Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

⁷Gim adin dawn dingin tui na pe kei a, huan gilkial adin tanghou na it hi.

⁸För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

⁸Himahleh mi hat in gam a neia; mi deihthoh a sungah a teng hi.

⁹men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

⁹Khutvuakin meithaite na sawl manga, huan pabeite khutte hihtanin a om hi.

¹⁰Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

¹⁰Huaijiakin thangte na kim ah a om ua, huan lau guihnain nang honhihbuai hi.

¹¹ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

¹¹Ahihkeileh khomial, na muh theihlouh, leh tui tampiin nang a honkhuh hi.

¹²I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

¹²Van sangah Pathian a om ka hia? huan aksite sandan en in, sang hina tel uh e;

¹³därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

¹³Huan nang, Pathianin bang a theia? khomial bikbek lakah vai a hawm thei dia hia?

¹⁴Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»

¹⁴Amaha dingin meipi sahte, a muhlouhna din, khuhna ahi a; huan van kum sungah a vak ahi, na chi.

¹⁵Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

¹⁵Mi giloute totsa lampi lui na kem ding hia?

¹⁶de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

¹⁶A hun ma ua lak manga oma, a kingakna ua tuiluang banga butkhiak a omte:

¹⁷de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

¹⁷Pathian kianga, Hon pai mangsanin; huan eia dingin Thilbangkimhihtheiin bang a hih theia? chite.

¹⁸Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁸Himahleh a inte uh thil hoihin a dimsak ua: himahleh migiloute thugen kei akipan a gamla hi.

¹⁹De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

¹⁹Mi diktatten a mu ua, a kipak ua; huan mihoihten amau a nuihsan ua,

²⁰»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»

²⁰Chihtaktakin ei dou dinga thoute sat khiakin a om ua, huan amaute laka omlai meiin a hulgaita, chiin.

²¹Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

²¹Tuin amah kimeltheihpih inla, muang takin omin: Huaiah hoih na kiangah a hongpai ding hi.

²²Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

²²A kam akipanin dan tuh sangin, ka honngen hi, huan na lungtang ah a thute khol khawmin.

²³Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

²³Thilbangkimhihthei kianga na kik nawn leh, lam kipin na om ding hi; na puaninte akipana gamla pia diktatlouhna na koih mang leh.

²⁴Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

²⁴Huan na gou leivui ah koih inla, huan luite suangte lakah Ophir dang kaeng;

²⁵så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

²⁵Huchiin Thilbangkimhihthei na gou ahi dia, nanga dingin manpha dangka.

²⁶Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

²⁶Huchiin Thilbangkimhihthei ah na kipakin, Pathian kiangah na dak tou ding a hih jiakin.

²⁷När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

²⁷Amah kiangah na thumna na gen dia, aman a honza ding.

²⁸Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

²⁸Thil khat tungah thupukna bawlin thu na pe dia, huan nanga dia hihkipin a om ding hi; huan na lampite ah khovak a tang ding.

²⁹Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

²⁹A honsawnpuk chiang un, Thoh touhna a om, na chi ding; huan mi niamkhiak aman a hondam ding hi.Amah a hoihlou nasan a suaktasak dinga: ahi, na khutte sianna jiakin amah suangtaksakin a om ding.

³⁰Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.

³⁰Amah a hoihlou nasan a suaktasak dinga: ahi, na khutte sianna jiakin amah suangtaksakin a om ding.