1Därefter tog Job till orda och sade:
1Huan Jobin a dawnga, hichiin a chi a:
2Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
2Thilhihtheihna neilou amah bangchiin na panpihta a amai; hanta neilou ban bangchiin na hondamta a amai;
3Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
3Pilna neilou amah bangchin na thuhilha, huan nakpitaka theihna hoih na phuangkheta a;
4Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
4Kua kiangah ahia thute na genkhiak tak? Huan kua kha ahia nang akipan hongpai khia?
5Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
5Sisate tuite nuai leh huaia tengte nuaiah a ling uh.
6Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.
6A maah Seol vuaktangin a oma, huan Abaddon in kikhuhna a neikei hi.
7Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
7Aman mal mun awng tungah a phalh khia a, huan bang mahlou tungah lei a khai hi.
8Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
8A meipi sahin tuite a tuna; huan huaite nuaiah meipi a kikek kei hi.
9Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
9Khapi mai a khuha, a tungah a meipi a phalh hi.
10En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
10Tuite tungah, khovak leh khomial kigitna ah, kawlmong a kaikual hi.
11Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
11A salhna ah van khuamte a ling ua, lamdang a sa uh.
12Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
12A thilhihtheihnain tuipi a khawlsaka, huan a theihsiamna in Rahab a sat.
13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
13A huin vante bawlhoihin a oma; a khutin gulpi man-gang tailai a sun hi.Ngaiin, hiaite a thilhih mong lel ahi uh. Ngatchika a huau siausiau lel! A thilhihtheihna Vanging kua ahia theisiam ding?
14Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
14Ngaiin, hiaite a thilhih mong lel ahi uh. Ngatchika a huau siausiau lel! A thilhihtheihna Vanging kua ahia theisiam ding?