¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

¹Hiai khitin Jobin a kam a kaa, a ni a hamsiat ta hi.

²Job tog till orda och sade:

²Huan Jobin a dawnga hichiin a chi hi:

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

³Ka pianna ni leh jan, Pasal naupang paiin a om, a kichihna mangthang hen.

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁴Huai ni mialna hihen; tunglam akipan Pathianin kah dah hen, a tungah leng khovak tang kei hen.

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁵Khomial leh sihna limin amau adingin huai ngen uhen; a tungah meipi kai hen; khua nimsak tengtengin huai tuh lausak uhen.

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁶Jan a hihleh, mial sah bikbek a tungah tu hen; kum nite lakah kipak kei hen; khate simna ah tel kei heh.

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁷Ngaiin, huai jan hut hen; huaiah kipah aw hong kei hen.

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁸Huai ni hamsiat amauten hamsiat uhen, leviathan tokthou dinga mansaa om te.

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

⁹Huaia khomui aksite mial uhen: khovak zong henla, himahleh bangmah neikei hen; jingsang mitvunte leng mu sam kei hen:

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹⁰Ka nu sul kongkhakte a khak louh jiakin, ka mit akipana buaina a sel louh jiakin.

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹¹Sul akipana bang dia silou ka hia? gil akipan ka hongpai khiak laia bangdia kha khah lou kahia?

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹²Bangdia khukten kei honsang uh ahia? Ahihkeileh bangdia ka tep ding, nawiten?

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹³Tuchiangin na lum khina na dai mai ding lah ka hi ngala; ka na ihmuta dia; huchiin ka nakhawlta ding hi:

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁴Lei kumpipate leh thudotmite, amau adinga mun siate bawlte toh;

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁵Ahihkeileh dangkaeng nei lalte, a inte uh dangkaa dimsakte toh;

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁶Ahihkeileh muh louha a hunloua piang bang na hilou ka hia, naungek khovak mu ngeiloute bang?

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁷Huaiah mi gilouten sukbuai a tawpsan ua; huan huaiah mitawlte a khawl uh.

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁸Huai ah suangkulha tangte nuamin a om khawm uh; nasep heutu aw a za kei uh.

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

¹⁹Huaiah a lian leh a neu a om ua; huan a pu akipanin sikha a nuamlen.

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²⁰Bangdia daha om kianga khovak piak ahia, khaa haksa sa kiangah hinna;

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²¹Sihna deiha, lah a tunlouhnate kiangah; huan gou sel guk zon sanga thupia zongmite kiang ah;

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²²Han a tun lai ua, nakpitaka kipakte kiang ah?

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²³Bangdia mi a lampi sela om kiang leh Pathianin a umsuak kianga khovak piaka om ahia?

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁴Ka thumna lah an ka nek main a hongtunga, ka maunate tui banga leihbuakin a om hi.

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁵Ka kihtak thil lah ka tungah a hongtung ngala, ka laulau lah ka tungah a hongtung hi.Nuam ka sa keia, muan leng ka muang kei, khawlna leng ka neikei hi; himahleh buaina a hongpai hi.

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

²⁶Nuam ka sa keia, muan leng ka muang kei, khawlna leng ka neikei hi; himahleh buaina a hongpai hi.