1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1Huchibangin hiai mi thumte Job dawn a tawpta ua, amah mit a diktat a hih jiakin.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2Huailaiin Buz mi Barakel tapa Elihu hehna a kuangkhia a, Ram innkuana mi: Job tungah a hehna kuangkhiaa, Pathian hizo loua amah siam a kitansak jiakin.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3A lawm thumte tungah leng a hehna a kuangkhiaa, dawnna ding neiloua, hinapia lah Job a mohpaih jiak un.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4Amah sanga a upatjawk jiak uh, Job kianga thugen dingin Elihuin a ngak a.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5Huan hiai mi thumte kama dawnna a om kei chih a theihin, a hehna a kuangkhia hi.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6Huchiin Buz mi Barakel tapa Elihuin a dawnga: Ka naupanga, huan nou na upa mahmah uh; huaijaikin ka daia, ka lungsim ka hon ensak ngam kei hi.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7Huchiin ka chi, Niten thu a gen ding uh, huan kum tampiin pilna a sinsak ding hi.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8Himahleh mihing lungsim a oma, huan Thilbangkimtheiin amaute theihsiamna a pia hi.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9A pilte mi thupite ahi kei ua, vaihawmna theisiamte leng upate ahi sam kei uh.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10Huaijiakin, hongngaikhia un; ken leng ka lungsim ka ensak ding, ka chi.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11Ngai un, na thute uh ka ngaka, gen ding na zon khiak lai un, na thusutte uh ka ngaikhia.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12Ahi, kon limsaka, huan, ngai un, kuamah Job thuzoh zou na om kei uh, ahihkeileh na lak uah, a thute dawng.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13Pilna I muta, chi lou dingin pilvang un; mihing hilouin Pathianin amah a zou thei hi:
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14Aman lah kei siatna dingin a thute ahihkeia; ken leng nou thugente in amah ka dawng sam kei ding.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15Lamdang asa ua, a dawng nawnta kei uh; gen ding thu khat leng a neikei uh.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16Thu a genlouh jiak uh, a ding kinken ua, a dawn nawnlouh jiakin ka ngak diam?
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17Ken leng ka dawn ding ka dong hia, ka lungsim ka ensak sam ding hi.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18Thuin lah ka dim ngala; ka sunga khain a honsawl teitei hi.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19Ngai un, ka gilpi pawtkhiakna neilou uain bang ahi; khuainulhaite bangin puakjak dingin mansain a om hi.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20Ka halh theihna dingin, ka pau ding; ka mukte ka hong dinga ka dawng ding hi.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21Mihing himhim mihinna honzahtaksak kei un, ka hon ngen hi; kuamah kiangah leng maitangphatna min ka pe ding hi.Maitangphatna minte piak ding ka thei ngal keia; huchilouinjaw kei a honla zok ding hi.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22Maitangphatna minte piak ding ka thei ngal keia; huchilouinjaw kei a honla zok ding hi.