¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

¹Ka mit toh thukhun ka nabawlkhinta; bangchin nungak ka en theita dia oi?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

²Ahihleh tunglam Pathian akipanin ka tantuan bang a hita dia, tungsang Thilbangkimhihthei akipanin ka goutan?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

³Mi dikloute tungah tuahsiatna a tung kei mo, gitlouh nasemte tungah siatna?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁴Aman ka lampite a mukhin keiin, ka kalsuante a sim vek kei ahia?

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁵Thujuau toh na oma, hua ka khe khem dinga nakinoh ahih leh;

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁶(Bukna diktak ah honbuk dih ua, Pathianin ka thutakna thei hen! )

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁷Ka kalsuan lampi akipan anapial hiam, ka lungtang-in ka mitte anajui hiam, huan ka khutte ah nin himhim anabelh hiam:

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁸Huchi anahihleh, chi tuh ning, midangin ne hen; ahi, ka loua piang bulkalh khiak hi hen.

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

⁹Ka lungtang numei lama khema anaoma, huan ka innveng kongkhaka ka nangaktak leh:

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹⁰Huchi anahihtak leh ka jiin midan adingin an su henla, huan midangte amah tungah kun uhen.

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹¹Huchibang gitlouhna hoih hetlou lah ahi ngala; ahi, vaihawmmite gawt ding thulimlouhna ngei,

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹²Siatna dinga kangbei leh, ka punna tengteng zungkalh ding mei hi ding lah ahi ngala.

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹³Ka tunga phunna a neihlai ua, ka sikhapa hiam ka sikhanu hiam makhua namusita, nakhualsak lou ka hih leh;

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁴Pathian a thohkhiak chiangin bang ka hihta dia? Thu a kan hun chiangin bangin ka dawngta dia?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁵Kei sula honbawlpan amah a bawl kei mo? Huan khatin a honbawl tuak ahi kei mo?

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁶Migentheite a lunggulh uh ka napiak louha, ahihkeileh a vuaksuak dinga meithai mitte ka naomsak leh;

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁷Ahihkeileh kei kiain ka an ka naneka, huaia pabeiin ananek kei leh;

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁸(Ii, ka tuailai akipanin pa bang ka hi, ka kiangah ana khanglianta; huan ka nu sul akipan amah pipa ka nahita hi: )

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

¹⁹Kuapeuh taksap jiaka mangthang hiam, ahihkeileh tasam khuhna neilou hiam ka namuh leh;

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²⁰A kawngten kei a honna vualjawl louha, ka belam mula lumsaka ana om kei leh;

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²¹Kongpia panpihna ka muh jiaka pabeite siatna dinga ka khut ka nalik leh;

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²²Huchi anahihleh, ka liang ka liangjang akipan kia henla, a guh akipan ka ban kitan hen.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²³Pathian akipan tuahsia lah keia dingin launa ahi ngala, A thupina lah ka tuak ngam ngal keia.

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁴Dangkaeng lametpena ka nabawla, dangkaeng hoih kiangah, ka muanna na hi, ka nachihtaka;

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁵Ka hauhna thupi jiaka hiam, ka khutin tam a nalam jiaka ka nakipaha;

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁶A vak laia ni hiam, thupitaka pai pai kha hiam kana eta,

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁷Huchia ka lungtang aguka khema a oma, ka kamin ka khut anatawptak aleh:

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁸Hiai leng thulimlouhna vaihawmmite gawt ding ahi: tunga Pathian kianga najuauta hi ding ka hih jiakin.

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

²⁹Kei honmudah siatnaa ka nakipaha, ahihkeileh hoihlou a tunga a tun chianga ka nakipah uat aleh;

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³⁰(Ka melma hamsiat ding leh a henna thum dingin ka kam ka nakhialsak kei);

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³¹Ka puaninaten, A ana kihihvah lou kua a oma, hon nachih kei ua leh;

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³²(Kongzing ah mikhual ana giak ngei kei; khualzin adingin ka kongte ka nahongta)

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³³Adam banga ka angsunga ka thulimlouhna na sela, ka tatlekna na khuh ka hiha,

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁴Ajiak, mi tampi launa thupitak ka neihjiak ahiha, sungte hon muhdaina launa jiak a huchia dai didea, popawt lou ka nahih leh-

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁵Aw, kei honja mi nei leng maw: (Ngaiin, hiaiah ka min gelh a om hi. Thil bangkim hihtheiin hondawng hen; ) huan ka galin a gelh khiat matna nei leng maw:

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁶Chihtaktakin ka liang jangah ka po dinga; lallukhu bangin kei ah ka kan den ding hi.

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁷A kiangah ka kal suan zah ka phuang dinga; lal bangin ka kiang naiah ka hoh ding hi.

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁸Ka kam kei dema a kikoua, huaia lei lehsate a kah khawm uleh;

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

³⁹Sum loua huai gahte ka nanektaka, ahihkeileh huaia a neite a hinna uh ka natansak aleh:Buh hilouin loulingneite, barli-buh hilouin loubualte pou jaw hen.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

⁴⁰Buh hilouin loulingneite, barli-buh hilouin loubualte pou jaw hen.