¹Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

¹Pethuel tapa Joel kiangah TOUPA thu hongtung.

²Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?

²Putekte aw, hiai ja un, Hiai, nou hunlai leh na pute uh hun laiin leng a omkha ngeita ahia?

³Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.

³huai pen natate uh hilh unla, na tate un a mau tate hilh uhenla, a ta nawnte un suan dang hilh sawn jel uhen.

⁴Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.

⁴Singnget khauin anek bang teng teng khauhonin a ne a, khauhonin a nek bang tng khaukhupin a nea; khauikhupin a nek bang teng khaupein a ne khinta.

⁵Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

⁵Khamt aw, halh unla kap un; uain dawnte tengteng aw, a uain khum jiakin chiau vongvong un; na kam ua kipan lah lak mang a hita ngala.

⁶Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.

⁶Nam hat mahmah, sim seng louh in ka gam a hongdoua ngal ua, bang ahi a, humpinelkai lian pi hapi bang leng a nei lai uh.

⁷Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.

⁷Ka grep gui a hih siaa, ka theipi sing hawng a hik a, a hik sinag veka, a pai manga; ahiangte a ngiat ngou vek hi.

⁸Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

⁸Nungakin, saiip puan tenga, a hoih lai pasal a sun bangin kap vongvong un.

⁹Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.

⁹Tangbuang latte, dawn ding lat te TOUPA in a kipan hihman ahi a; siampu TOUPa nasemte a lungkham uhi.

¹⁰Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

¹⁰Lou hihsiat ahi a, a gam lah a lungkhama; buh hihsiat ahi a, uain thak a kanga, sathau a ginata kei.

¹¹Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.

¹¹Aw, nou lou neimite aw, sun unla; aw, nou grep gui kemmite aw, huit-buh leh barli-buh jiakin chiau ekek un; lou a buh lak ding lah a mangthang vekta ngala.

¹²Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.

¹²Grep gui a vuaia, theipi kung a gina keia; pomgranet thei zung te, tum te leh apul thei kung te, lou a sing tengteng leng a vulta a: mihing tate lak a kipahna lah a vuai mangta ngala.

¹³Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer

¹³Nou siampute aw, saiip puan teng unla kap un; nou maitam nasemmite aw, chiau vongvong un; nou ka Pathian na semmite aw, hongpai unla, saiip puan silhin jankhuain lum un: na Pathian in ua kipanin tangbuang lat leh dawn ding lat lah kham a hita ngala.

¹⁴Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.

¹⁴Anngawl hun tang siangthou unla, kikhoppi taksuah bawl unla, TOUPA na Pathianin uah putekte leh hiai gama teng tengteng pi khawm unla, TOUPA sam un.

¹⁵Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

¹⁵Huai ni a tung a gik hi: TOUPA ni lah a nai ngala, Bangkimhihtheipa akipan mangthatna bang a hongtung ding.

¹⁶Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?

¹⁶Ka mit muhin nek ding hihman ahi ka hia, ahi, i nopna leh i kipahna i Pathian in akipan hihman ahi ka hia?

¹⁷Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.

¹⁷Chite lei khal nuai khawngah a muata; pangta lah a kigawpa, buh inte phelin a oma, a buh lah a vuaita ngala.

¹⁸Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

¹⁸Gante nak thum hinatel u e; bawng honte a buai zak ua, loupa hing mun a neih louh jiak un; ahi, belam honte a segawp uh.

¹⁹Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

¹⁹Aw, TOUPa kon sam hi, meiin gamdai gam loupa mun a kang siangtaa, meikuangin lah gam sing tengteng a kang siangta ngala.A hi, gam sate nang honngaiin a nak huhu ua; luitate a kangtata, meiin lah gamdai gam loupa mun a kang siangta ngala.

²⁰Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.

²⁰A hi, gam sate nang honngaiin a nak huhu ua; luitate a kangtata, meiin lah gamdai gam loupa mun a kang siangta ngala.