¹Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

¹Zion ah pengkul mut unla ka tang siangthou ah kigalginna phuang un; hiai gamsunga mi tengteng ling uhen; TOUPA ni a hongtung ding, a naita ngala.

²en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

²Mialna leh khonimna ni, mei kai ni leh mial sah ni, tang tunga phalvak vak hiuhiau bang; mipi thupi tak leh hat tak, huchibang om ngei nai lou, huai nunga suan tampi tana leng om nawn ngei sam lou ding.

³Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

³A ma ban uh meiin a kang sianga; a nung lamuh meikuangin a hula; ama uah gam lah Eden huan bang ahi, a nung lam uh gamdai gamkeu ahi a; ahi, bangmahin huai a pel ta kei uh.

⁴De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

⁴A latdan uh sakol latdan bang ahi; sakol tuangmi bangin a tai ua.

⁵Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

⁵Kidouna kangtalai ging bangin tang tungah a kilek suausuau ua, pawl kang kuang luahluah bang leh kidounaa mipi hat tak mansa bangin.

⁶Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

⁶A mau ah mipite a lau ua; a melmate uh a hongmual khin hi.

⁷Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

⁷Mi hattak bangin a tai ua; kidou mi bangin bang ah a kah ua, a mau jawn chait ah a pai ua, a kivolhdan uh a hihbuai kei uh.

⁸Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

⁸A kiphu kha tuan kei ua; a mau lampi ah a pai chait ua; galvante a nawk paisuak ua, a pial jak kei uhi.

⁹I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

⁹Khopi tungah a tawm ua; kulh tungah a tai ua; in sungahte khawng a lawn tou ua; guta bangin tohletah te khawng a lut uh.

¹⁰Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

¹⁰A ma uah lei a linga; van te a ling hi; ni leh kha a miala, aksiten a vak uh a sel ua;

¹¹Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den?

¹¹Huan, TOUPAN a sepaih honte maah a aw a suah a; a giah bukte lah a thupi ngala; a thu tangtungsakpa lah a hat ngala, TOUPA ni a thupiin a mulkim huai mahmah ngala, kuan a thuak thei dia?

¹²Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.

¹²TOUPAN, Huchi piin leng tuin na lungtang tengteng ua an ngawlin, kapin, lungkhamin kei lam hawngnga le uchin.

¹³Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.

¹³Na puan uh hi louin na lungtang uh botkek unla TOUPA na Pathian uh lam nga un; amah hehpih thei tak leh lainatnaa dim, lungnel leh chitna hau, thil hoih loua kipan kik nawn sek ahi, a chi a.

¹⁴Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

¹⁴TOUPA na Pathian uh kiangah tangbuang lat leh dawn ding latahte leng, kik nawnin, lungsim kik nawnin, vualjawlna nutsiatin a om kei ding chih kuan a theia?

¹⁵Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling;

¹⁵Zionah pengkul mut unla, an ngawl hun tang siangthou unla, kikhoppi taksuak tak bawl un.

¹⁶församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak.

¹⁶Mipi khawmkhawm unla, kikhawm te hihsiangthou unla, putekte, naupangte, nawitui ne laite kai khawm unla; mouneita a dantan akipanin hongpawt henla mou leng a dantan sunggil akipanin hongpawt heh.

¹⁷Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»

¹⁷Siampu, TOUPA nasemmite inlim leh maitam kikalah kap uhenla; Aw TOUPA, na mite hawi inla, na goutante gensiata oma namten a tung ua vai a hawmsak ding un pe ken; A Pathian uh koia om a hitaa, chiin a mipite lakah bangdia chi ding ahi ua? chi uheh.

¹⁸Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk;

¹⁸TOUPAN a gam thikthu se khopin a hawmthoha, a mite a hehpih,

¹⁹HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna.

¹⁹TOUPAN a mite kiangah, Ngai unla, na kiang uah buh te, uain te, sathau te ka hontung sak dinga, huaitein na tai ding ua; nam lakte ah gensiatin ka honomsak nawn het kei ding.

²⁰Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.

²⁰Himahleh na kiang ua kipanin mal lam sepaih hon ka suan mang dinga, gam keu leh siaah ka pai sak ding, a masa pawl suahlam tuipi ah, a nanung pawl tum lam tupi ah; a hong uih khe dinga, nam se takin a hongnam ding, thil thupi tak a hih jiakin, chiin a dawnga.

²¹Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för

²¹Aw, gam, lau kenla nuamin kipak in; TOUPAN thil thupi takte a hihta ngala.

²²Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft.

²²Gante aw, lau kei un, gamdai loupa mun a hong sela, sing a honggaha, theipi kung leh grep gui a hong pha ngala.

²³Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

²³Nou, Zion tate aw, kipak un, TOUPA na Pathian uah nuam un; vuah masa lah teh tehin a honpe ngala, nou dingin vuah a zu saka, kha khatnaa vuah masa leh vuah na nung.

²⁴Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja.

²⁴Pialkhangte buhin a dom dinga, uain leh sathau belahte a dim let ding uh.

²⁵Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder.

²⁵Na lak ua ka sepaih hon tampi ka sawl, khaukhup te, singnget khaute, khauhonte, leh khaupeten a nek khit kum te nou ka hondin nawn ding hi.

²⁶Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁶Tampi na ne ding ua, na tai ding ua, nou lamdang taka honngaihtuah sekpa TOUPA na Pathian min uh na phat ding uh; ka mite a zahlak ngei kei uh.

²⁷Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁷Huan Israelte lakah ka om chih leh TOUPA na Pathian uh ka hi a, kuamah dang a om kei uh chih na thei ding uh; ka mite a zahlak ngei kei uh.

²⁸Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;

²⁸Huai nung chiangin hichi a honghi dinga, mi tengteng tungah ka kha ka sung ding; huchiin na tapate, na tanute un ka thu a gen ding ua, na putekte un mang a man ding ua, na tangvalte un kilaknate a mu ding uh;

²⁹också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

²⁹Huai ni khawng chiangin sikhapate, skhanute tungah leng ka kha ka sung ding.

³⁰Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.

³⁰Vanah leh leiah thillamdangte ka musak dinga, sisan te, mei te, mei khu ding te toh.

³¹Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

³¹Ni mial a suak dinga, kha sisan a suak dinga, TOUPA ni thupi tak leh mulkimhuai tak a hongtun main.Huan, hichi ahi dinga, kuapeuh TOUPA min lou peuhmah hunbitin a om ding uh; TOUPA a gen bangin tai khete Zion tangah leh Jerusalem khuaah lah a om ngal ding ua, a om sunte lakah TOUPAN a sapte a om ding uhi.

³²Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.

³²Huan, hichi ahi dinga, kuapeuh TOUPA min lou peuhmah hunbitin a om ding uh; TOUPA a gen bangin tai khete Zion tangah leh Jerusalem khuaah lah a om ngal ding ua, a om sunte lakah TOUPAN a sapte a om ding uhi.