¹Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:

¹Amittai tapa Jona kiangah TOUPA thu a hongtunga,

²»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.»

²Thou inla, Ninevi kua, khopi thupi takah hoh inla, a tung thu kikou pih in; a gitlouhna uh ka maah a hongtung touta ngala, chiin.

³Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.

³Himahleh Jona bel TOUPA maa kipan Tarsis ah tai mang dingin a thou a; huan, Joppa khuaah a hoh suka, Tarsis juan ding long a mua; huchiin, atuan man a piaa, TOUPA maa kipan Tarsis juan dingte toh hoh dingin longah a lut suk hi.

⁴Men HERREN sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet; och skeppet var nära att krossas.

⁴Himahleh TOUPAN huih hat mahmah tuipi ah a nungsaka, tuipi ah huihpi hat mahmah a nunga, huchiin, long kitam ding bangin a om ta hi.

⁵Då betogos sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.

⁵Huan, long miten a lau ua, amau Pathian a sam chiat ua; log janna dingin long sunga vante tuipi ah a pai khia uhi. Jona bel long sunggil penah na lutkhinsa ahia; a luma, a nakiitmut bawl a.

⁶Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi icke förgås.»

⁶Huchiin long heutu a kiangah a honga, Aw nang ihmu, bang chidan ahia? thou inla, na Pathian samin, Pathianin, i manlouhna dingin a hongngaihtuah khamoh dia, a chi a.

⁷Och folket sade till varandra: »Välan, låt oss kasta lott, så att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.» När de så kastade lott, föll lotten på Jona.

⁷Huan, Khai, hiai thil hoihlou i tung ua hongom kua jiak ahia chih i theihna dingin, ai i san ding, chiin a kihou ua. Huchiin, ai a san ua, aisan Jona tungah a keta hi.

⁸Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?»

⁸Huchiin, a kiang ah, Hiai thil hoih lou i tung ua om kua jiak ahia, hon hilhin, ka hon ngen uh; na nasep bang ahia? koi akipana hong na hia? koi lam gama mi na hia? bang nam mi na hia? a chi ua.

⁹Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.»

⁹Aman a kiang uah, Hebru mi ka hi; tuipi leh gam bawlpa TOUPA, van Pathian ka lau ahi, a chi a.

¹⁰Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.

¹⁰Huan, miten a kihta mahmah ua, a kiangah, Bangdia hiai bang na hih na hia? a chi ua a hilhkhitsa a hih jiakin miten lah TOUPA maa kipana taimang ahi chih a natheita ngal ua.

¹¹Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer.

¹¹Huchiin, a kiangah, Kou dia tuipi a kihoh louhna dingin na tungah bang ka hih ding ua? a chi ua, tuipi lah a kihot sang hulhul ngal a.

¹²Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.»

¹²Huan, aman a kiang uah, Hondom kang unla, tuipi ah hon lawn khia un; huchiin tuipi nou adingin a kihot nawn kei ding; kei jiakin na tunguah hiai huihpi thupitak a nung ahi chih lah ka thei ngala, a chi a.

¹³Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.

¹³Himahleh miten gama kik dingin nakpiin a kal ua; ahihhangin a hithei kei: tuipi lah a tunguah a nak kihoh semsem ngala.

¹⁴Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.»

¹⁴Huaijiakin TOUPA a sam ua, AW TOUPA, hiai mipa hinna jiakin honhihmang ken la, mi hioh sisan moh ka tung ua nga mahmah lou dingin nakpi takin ka honngen uh, ka honngen uh: TOUPA, nang na deih banga na hih ahi ngala a chi ua.

¹⁵Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.

¹⁵Huchiin Jona a dom kang ua, tuipi ah a lawn kheta uh: huan, tuipi kihawt phul vonvon a daita hi.

¹⁶Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.

¹⁶Huchiin, miten TOUPA nakpi takin a lau ua; TOUPA kiangah kithoihna a lan ua, thute achiamta uhi.Huan, TOUPAN Jona valh dingin nga lian tak a nasep khina; huia nga gilsungah Jona ni thum leh jan thum a om.

¹⁷Huan, TOUPAN Jona valh dingin nga lian tak a nasep khina; huia nga gilsungah Jona ni thum leh jan thum a om.