1Och HERRENS ord kom för andra gången till Jona; han sade:
1Huan, TOUPA thu Jona kiangah a hongtung nawn leuleu a.
2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»
2Thou inla, Ninevi khua, khopi thupi takah hoh inla, thu gen di ka honchih va tangkou pihin, chiin.
3Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, såsom HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
3Huchiin, Jona a thoua, TOUPA thu bangin Ninevi khua ah a hohta hi. Ninevi bel khopi thupi petmah, nithum pai a ching a.
4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.»
4Jona ni khat pai chiang khopi sungah a valut phota, Tua pat ni sawmliin, Ninevi hihman ahi sin hi, chiin, a kikou a.
5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.
5Ninevi miten Pathian a gingta ua; an ngawl ding chiin a phuang ua, a lak ua a lianpen akipan a neupen tanin saiip puan a silh uh.
6Och när saken kom för konungen i Nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska.
6Huai thu Ninevi kho kumpipa bil a hongtungta, a laltutphah akipanin a thoua, a lalpuan a suaha, saiip puan a silha, vut ah a tuta hi.
7Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores påbud, och sade: »Ingen människa må smaka något, icke heller något djur, vare sig av fäkreaturen eller småboskapen; de må icke föras i bet, ej heller vattnas.
7Kumpipa leh a mi liante thupiakin kumpipan Ninevi khosung ah thu a phuangin a pulakta. Mihing hiam, gan hiam, bawng hon hiam, belam hon hiamtein bangmah chiam kei u hen: nein tui leng dawn kei uhen:
8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer.
8Mihing leh ganten saiip puan silh jaw uhenla, nakpi takin Pathian sam uhen: ahi, mi chihin amau lampi hoih lou leh a khut ua hiamgamna lehngatsan uhen.
9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.»
9I man louhna dingin, Pathian lungheiin lungsim kilehheiin, a heh mahmahna akipan a kilehhei kei ding chih kuan ahia thei? chiin.Huchiin, Pathianin a thilhihte uh enin, a lampi hoih lou uh a lehngatsan uh chih a mua; a kiang ua a chihsa, hih a tup thil hoihlou Pathianin a leh ngatsana; a hihta kei hi.
10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.
10Huchiin, Pathianin a thilhihte uh enin, a lampi hoih lou uh a lehngatsan uh chih a mua; a kiang ua a chihsa, hih a tup thil hoihlou Pathianin a leh ngatsana; a hihta kei hi.