1Men detta förtröt Jona högeligen, och hans vrede upptändes.
1Ahihhangin, huaiin Jona a lunghi sak het keia, a heh hi.
2Och han bad till HERREN och sade: »Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag ock i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda.
2TOUPA kiang aha thuma, AW TOUPA, ka honngen hi, hiai ka gam ua ka om laia ka gen hi lou hia? Hiai jiakin Tarsis lamah ka tai mang paha: hehepih thei Pathian, lainatnaa dim, heh mengmenglou, chitna hau, thil hoih lou lehngatsan sek nahi chih ka thei hi.
3Så tag nu, Herre, mitt liv ifrån mig; ty jag vill hellre vara död än leva.»
3Huaijiakin, AW TOUPA, tuin ka hinna honlaksak dingin ka honngen hi; kei dingin hin sang in sih a hoih zo ngala, a chi a.
4Men HERREN sade: »Menar du att du har skäl till att vredgas?»
4Huan, TOUPAN, N aheh maawk na hih dik hia? a chi a.
5Och Jona gick ut ur staden och stannade öster om staden; där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan därunder, för att se huru det skulle gå med staden.
5Huchiin, Jona bel khopi akipan a pai khiaa, khopi suahlam pangah a tua, huaiah sawlbuk a lama, khopi tung a thil hongtung ding muh tumin a nuai limah a tu nilouh hi.
6Och HERREN Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle giva skugga åt hans huvud och hjälpa honom ur hans förtrytelse; och Jona gladde sig högeligen över ricinbusken.
6Huan, TOUPA Pathianin umgui a nasep khawla, huai tuh Jona tungah a jamsaka, a haksatna akipan honkhe dinga a lu liah dingin. Huchiin Jona umgui jiakin a kipak mahmah hi.
7Men dagen därefter, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som frätte ricinbusken, så att den vissnade.
7Ahihhangin Pathianin, a jingsang phalvakin, leikha a nasep khawla, huaiin umgui a seuha, a hongvuaita hi.
8När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen stack Jona på huvudet, så att han försmäktade. Då önskade han sig döden och sade: »Jag vill hellre vara död än leva.»
8Huan, hichi ahia, ni a hongsuahin pathianin suahlam huih a na sep khawla; huan, niin Jona lu a haia, a sibupa, amaha din sih a ngena, Kei dingin hin sangin sih a hoihjaw, a chi a.
9Men Gud sade till Jona: »Menar du att du har skäl till att vredgas för ricinbuskens skull?» Han svarade: »Jag må väl hava skäl att vredgas till döds.»
9Huan, pathianin Jona kiangah, umgui tungtang thuah na heh mawk na hih dik hia? achia. Aman, Sih loh hialaka heh, ka hih dik ahi, a chi a.
10Då sade HERREN: »Du ömkar dig över ricinbusken, som du icke har haft någon möda med och icke har dragit upp, som kom till på en natt och förgicks efter en natt.
10Huan, TOUPAN, Na gimpih louh, na khansak leng hi sam lou, jan khat tha a hongoma, jan khat thua mang nawn umgui na hehpihaNinevi khua, khopi thupi tak, a sunga mi nuai khat leh sing nih sanga tam, a taklam uleh a veilam uleng khen tuan theilou te leh ganhon tampi omna, ka hehpih kei dia hia? a chi a.
11Och jag skulle icke ömka mig över Nineve, den stora staden, där mer än ett hundra tjugu tusen människor finnas, som icke förstå att skilja mellan höger och vänster, och därtill djur i myckenhet!»
11Ninevi khua, khopi thupi tak, a sunga mi nuai khat leh sing nih sanga tam, a taklam uleh a veilam uleng khen tuan theilou te leh ganhon tampi omna, ka hehpih kei dia hia? a chi a.