¹Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam

¹Huchiin Josuain Reuben pawlte, Gad pawlte, Manassi nam kimkhatte a sama,

²och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.

²A kiang uah, TOUPA sikha Mosiin thu a honpiak peuhmah na pom jel ua, thu ka honpiak peuhmah nou leng na pom jeljel ua:

³I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla.

³Hichitan tuni phain na unaute uh na manggilh kei ua, TOUPA na Pathian un hih dinga thu a honpiak na jui jel ua.

⁴Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan.

⁴Huchiin TOUPA na Pathian un a kiang ua na gensa bangin na unaute uh muanna a napeta hi: huaijiakin TOUPA sikha Mosiin Jordan gala na tantuam ding ua a honna gam piaksa ah, na puanin lamte uah pai nawnta un.

⁵Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.»

⁵TOUPA sikha Mosiin TOUPA na Pathian uh ita, a lampi tengteng tawna, a thupiakte poma, amah len chintena, na lungtang tengteng u leh na kha tengteng ua a nasem chiatchiat dinga thu a hon na piak uh, huai thupiak leh dante pilvang takin limsak phat mahmah tum phot mai un, a chi a.

⁶Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor.

⁶Huchiin Josuain amau a vualjawla, a paisaktaa; huchiin a puanin lam uahte a paita uhi.

⁷Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem

⁷Huan, Manassi nam kimkhatte Mosiin Basan gamah tantuam a piaa: a kimkhat dangte bel Josuain tumlam pangah Jordan galah a uanaute laka tantuam a pe zota hi. Huan, Josuain a inlam ua a paisak sin lain a vualjawla,

⁸och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.»

⁸A kiang uah, Na puanin lam uahte hausa takin paita unla, gan tampi toh, dangka te toh, dangkaeng toh, dal toh, sik toh, silhlehten tampi toh: na melmate ua kipana a gallakte uh na unaute uh toh kihawm dialdial un, chiin a gen hi.

⁹Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.

⁹Huan, Reuben suante leh, Gad suante leh Manassi nam kimkhatte a kik nawn ua, Kanan gam Silo khua akipan Israel suante kiang akipanin Gilead gam, TOUPAN Mosi zanga thu a napiak bangin amau tantuam ding mawnga sehsa gama hoh dingin a pawtta uhi.

¹⁰När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.

¹⁰Huan, Kanan gama Jordan uk a vatun un Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatten Jordan lui geiah maitam lianpi kholang mahmah a na doh ua.

¹¹Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.»

¹¹Huan, Israel suanten, Ngai un, Reuben suante leh Gad suan te leh, Manassi nam kimkhatte Kanan gam chintak, Jordan uk, Israel suante gam lampang ah maitam a doh uh, chia mi gen a ja ua.

¹²När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem.

¹²Huan, huai Israel suanten a jak un, Israel suan mipite tengteng amaute vadou tumin Silo khua ah a kikhawm dudup ua.

¹³Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son,

¹³Huan, Israel suanten Gilead gama Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatte kiangah siampu Eleazar tapa Phinehas a sawl ua;

¹⁴och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁴A kiangah mi lian sawm, Israel pawl nam laka inkuana intekpenpen jel ahi uh.

¹⁵Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:

¹⁵Huan, Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatte kiangah Gilead gamah a hoh ua, a kiang uah,

¹⁶»Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN?

¹⁶TOUPA mipite tengtengin, Israelte Pathian tungah bang ahia na hihkhel uh, TOUPA tungah tunia hel tuma maitam dohin tunia TOUPA na lehngatsan uh?

¹⁷Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet?

¹⁷Peor muna tatsiatnate, eia dinga neu luaa simtheih ahi maw? tutanin leng huai i khelhnate i kisilsiang zou kei ua, TOUPA mipite lakah leng hi leng napiin,

¹⁸Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet.

¹⁸Tunia TOUPA lehngatsan na tup mai jen uh? huchiin tunin TOUPA tunga na nahelte maimah ua jingchiang ajaw Israel mipi tengteng tunga heh ngeingei ding eive.

¹⁹Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare.

¹⁹Himahleh na gam luah uh a buah leh, TOUPA gamsung, TOUPA biakbuk omna munah hongpai sam unla, ka lak uah teng teita mai unla; ahihhangin TOUPA i Pathian un a chih louh maitam dang bawlin TOUPA tungah hel kei unla, kou tungah leng hel dahta un.

²⁰När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen?

²⁰Zer tapa Akanin muhdah thilah thil a hihkhial a, Israel mipite tengteng tungah hehna a hongoma hi kei maw? huai mi amah tatsiatna ah amah bekbek a mangthang tuamkei ve leh, chi uh eive, chiin a gen a.

²¹Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter:

²¹Huchiin Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatten Israel pawl nam intekpente a dawng ua, a kiang uah,

²²»Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du må då i dag undandraga oss din hjälp! --

²²TOUPA, pathiante Pathian, TOUPA, pathiante Pathianin a thei: Israel pawlin leng a thei ding uh; ka maitam bawl uh TOUPA lehngatsan tupa, hel tupna hiam thil hihkhelh tupna hiama bawl ka hih uleh, (tuniin leng honhawi dah mai un),

²³om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt.

²³Halmang thillatna ding hiam, nekding thillatna ding hiam, lemna thillatna dinghiam a hihleh, amah TOUPA mahmahin honphut leh ake.

²⁴Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud?

²⁴Tu nungchiangin na suante un ka suante uh kiangah, Nou TOUPA, Israelte Pathian banga na zat phak teina uh om ahia?

²⁵HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN.

²⁵Nou Reuben suante leh Gad suante aw, TOUPAN kou leh nou dingin Jordan gamgi chiang dinga a bawl ei ve; TOUPA ah tantuam na nei tei kei uh, a honchi kha ding uh chia, pilvan jiaka a jiak neitaka ka hih uh ahi: na suante pawlin kou suante TOUPA kihtak siamdan theilouin a bawl khe thei uhi.

²⁶Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer,

²⁶Huaijiakin, kisa un, maitam I bawl ding uh, halmang thil latna ding leh kithoihna ding bel hi louin:

²⁷utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'

²⁷Kou leh, nou leh, I nung ua I suante kikalah theihna ahi dinga huchiin ka halmang thillatte uh leh ka kithoihnate uh leh, ka lemna thillatte ua TOUPA na ka sep theihna ding un leh, na suante un leng tunung chia ka suante uh kianga TOUPA ah tantuam na nei tei kei uh, a honchih louhna ding un, ka chi ua ahi.

²⁸Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'

²⁸Huaijiakin, Hichi ahi dinga tunung chianga ka kiang uh hiam, ka suante uh kiang hiam huchibanga a honchih chiang ua kou, En ve ua, ka pipute un TOUPA maitam omdan a bawluh, halmang thillatna ding leh kithoihna ding ahi kei hi; kou leh nou kikala theihna a hijaw hi, ka chihna ding ua, ka hih uh ahi.

²⁹Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.»

²⁹TOUPA tunga hela TOUPA lehngatsana, TOUPA ka Pathian uh maitam, a biakbuk china maitam keleu lou halmang thillatna ding hiam, nekding thillatna ding hiam, kitheihna ding hiama maitam bawl ka hih louh dan uh, a chi ua.

³⁰Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.

³⁰Huan, siampu Phinehas leh a kianga om mipi mi lian, Israel pawl nam intekpenten Reuben suante leh Gad suante leh Manassi suante thugen a jak un a kipak sak mahmah hi.

³¹Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.»

³¹Huan, siampu Eleazar tapa Phinehasin Reuben suante leh Gad suante leh manassi suante kiangah, TOUPA tunga thil na hih khelh louh jiakin un, tun jaw TOUPA i lak ua om ngeina ahi chih ka theita ve ua: huchiin Israel suante TOUPA khut akipanna honkheta uh ahi, a chi a.

³²Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem.

³²Huchiin siampu Eleazar tapa phinehas leh mi lianpawl Reuben suante leh Gad suante kiang akipanin Gilead gam akipan Kanan gam lamah Isreal suante kiang lamah a pai nawn ta ua, thu a va tun nawn uh.

³³Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

³³Huan, huai thuten Isreal suante a kipak sak mahmaha; huan, Israel saunte Pathian a phatta uhi; huchiin Reuben suante leh Gad suante doua, a omna gam uh suksiatsak thute a gen nawn ta kei uhi.Huan, Reuben suante leh Gad suanten huai maitam pen Ed a chi uh: Toupa pathian a na hi ngei mai chih I kikal uah theihna ahi, a chi uh.

³⁴Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»

³⁴Huan, Reuben suante leh Gad suanten huai maitam pen Ed a chi uh: Toupa pathian a na hi ngei mai chih I kikal uah theihna ahi, a chi uh.