¹Men Israels barn förgrepo sig trolöst på det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog något av det tillspillogivna. Då upptändes HERRENS vrede mot Israels barn.

¹Himahleh Israel suanten thil muhdah ah thil a honhilhkhial ta ua: Juda nama Zera ta Zabdi, huai tapa Karmi, huai tapa Akanin thil muhdah akipan a nalataa: huchiin Israel suante tungah TOUPA a hehta hi.

²Och Josua sände från Jeriko några män åstad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: »Dragen ditupp och bespejen landet.» Så drogo då männen upp och bespejade Ai.

²Huan, Josuain Jeriko khua akipanin Bethel suahlam Bethaven chin Ai khua ah mi a sawla, a kiang uah, Vahoh tou unla, gam vaenkhia un, chiin a gen a. Huan, mite a vahoh tou ua, Ai khua a vaenkhia uh.

³Och när de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: »Allt folket behöver icke draga ditupp; om vid pass två eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behöver icke låta allt folket göra sig mödan att tåga dit, ty dess invånare äro få.»

³Huan, Josua kiangah a kik nawn ua, a kiangah, Mi tengteng hoh tou chitchiat dah le uh; mi sang nih hiam sang thum hiam khawng vahoh tou uhenla, Ai khua sual le uh; mi tengteng vahihgim touh chitchiat ding ahi kei; tawmchik kia ahi ngal ua, a chi ua.

⁴Alltså fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa måste fly för ajiterna.

⁴Huchiin mipi laka mi sang thum hiam huaiah a hoh tou uh: huan, Aite maah a hongtai kek ua.

⁵Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, förföljde de de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slogo dem på sluttningen där. Då blev folkets hjärta förfärat, det blev såsom vatten.

⁵Huan, Aiten mi sawmthum leh guk hiam mahmah a nathat ua: kulh kongpi chin akipanin Sebarim pha hialin a hondelh ua, a thumsukna uah a that ek ua: huan, mite lungtang a zul khina, tui banglel a honghi uh.

⁶Och Josua med de äldste i Israel rev sönder sina kläder, och föll ned på sitt ansikte till jorden framför HERRENS ark och låg där ända till aftonen, och de strödde stoft på sina huvuden.

⁶Huan, Josuain a puante a botkeka, TOUPA bawm maah amah leh Israelte upate a mai ua lei siin nitaklam tanin a khupboh uh; huan, a lu uah leivui a buak uh.

⁷Och Josua sade: »Ack, Herre, HERRE, varför har du då fört detta folk över Jordan, om du vill giva i amoréernas hand och så förgöra oss? O att vi hade beslutit oss för att stanna på andra sidan Jordan!

⁷Huan, Josuain, Maizen, TOUPA Pathian aw, bangdingin ahia, kou mipite hihmanthat dinga Amorte khuta piak dinga Jordan lui na honpi galkai mahmah? Jordan lui gala lungkim taka om hiathiat jawktak ding aw!

⁸Ack Herre, vad skall jag nu säga, sedan Israel har tagit till flykten för sina fiender?

⁸TOUPA aw, hichia melmate delha Israelte a taikek mawk uh bang ka lohta dia oi?

⁹När kananéerna och landets alla övriga inbyggare få höra detta, skola de omringa oss och utrota till och med vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns ära?»

⁹kanante leh hiai lai gama teng tengtengin a za ding ua, a honum ding ua, lei akipana ka min uh hihmangthang ding eita ve ua; na min thupi tak bang na chihta dial leh? a chi a.

¹⁰Men HERREN svarade Josua: »Stå upp. Varför ligger du så på ditt ansikte?

¹⁰Huan, TOUPAN Josua kiangah, Thouin, Bang achia Khupboh nilouh na hia?

¹¹Israel har syndat, de hava överträtt det förbund som jag stadgade för dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava gömt det bland sitt eget gods.

¹¹Israelten thil a hihkhial ua ahi; ahi, ka thukhun pom dinga thu ka piak a tatleksan ua ahi; ahi, thil muhdah akipan leng a la nalai ua ahi; a gu nalai ua, a sim im behlap ua, amau van lak mahmah a sim sel uh hi.

¹²Därför kunna Israels barn icke stå emot sina fiender, utan de måste taga till flykten för sina fiender, ty de äro nu själva hemfallna åt tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrån eder det tillspillogivna.

¹²Huaijiakin ahi Israel suanten a melmate a zoh theihlouh uh, muhdah thil a honghih jiak uh ahi melmate delha a taikek uh: thil muhdah pen na lak ua kipana na hihman phot kei uleh na kiang uah ka om sinta kei hi.

¹³Stå nu upp och helga folket och säg: Helgen eder till i morgon. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Något tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna stå emot dina fiender, förrän I skiljen det tillspillogivna från eder.

¹³Thou inla, mipite hihsiangthou phot mai in, huan, a kiang uah, Jingchiang adingin kihihsiangthou un: TOUPA Israelte Pathianin, Israelte aw, na lak ua muhdah thil a oma ahi: na lak ua kipana muhdah thil na lakmang masiah uh na melmate uh na zou theikei ding uh.

¹⁴I morgon skolen I träda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN då låter träffas av lotten skall den ena släkten efter den andra träda fram; och i den släkt som HERREN låter träffas av lotten skall den ena familjen efter den andra träda fram; och i den familj som HERREN låter träffas av lotten skall den ena mannen efter den andra träda fram.

¹⁴Huchiin jingchiangin a chichi-a hongkilat sak ding uh ahi: Huan, hichi ahi dinga, TOUPAN huai chi a namat pen a namnama na na honkilat nawn ding uh ahi; huan, TOUPAN huai nam a namat pen a inkuankuan ua na hongkilat nawn ding uh ahi: huan, TOUPAN huai inkuan a namat pen a malmalin na hongkilat nawn ding uh ahi.

¹⁵Och den som då träffas av lotten såsom skyldig till förgripelse på det tillspillogivna, han skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han överträdde HERRENS förbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.»

¹⁵Huan, hichi ahi dinga, kuapeuh muhdah thil nala peuhmah amah leh a neih tengteng meia hal vek ding ahi ding: TOUPA thukhun a tatleksan jiak leh, Israelte laka thil gilou haihuaitak a hih jiakin, a chi ahi, na chi ding uh, a chi a.

¹⁶Så lät nu Josua bittida följande morgon Israel träda fram, den ena stammen efter den andra; då träffades Juda stam av lotten.

¹⁶Huchiin Josua jingkhangin a thoua, Israelte a chichiin a hongkilang saka; huan, juda chite mat a honghita ua;

¹⁷När han då lät Juda släkter träda fram, träffade lotten seraiternas släkt; och när han lät seraiternas släkt träda fram, den ena mannen efter den andra, träffades Sabdi av lotten.

¹⁷Huan, Juda namte a hongkilang sak nawna: huan, Zer namte a namana: Huan, Zerte inkuante a malmalin a hongkilang nawn ua; huan, Zabdi mat a nahi:

¹⁸När han då lät hans familj träda fram, den ena mannen efter den andra, träffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.

¹⁸Huan, a inkuante a malmalin a hongkilang sak nawna: huchiin Juda chia Zer tapa Abadi, huai tapa karmi, huai tapa Akan mat a honghita hi.

¹⁹Då sade Josua till Akan: »Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig vad du gjort och dölj intet för mig.»

¹⁹Huan, Josuain Akan kiangah, Ka tapa, TOUPA Israelte Pathian phatin aw; a kiangah kigen sukin; na thilhih honhilh dih; kei lakah im ken, a chi a.

²⁰Akan svarade Josua och sade: »Det är sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty så har jag gjort:

²⁰Huan, Akanin Josua a dawnga, a kiangah, TOUPA Israelte Pathian tungah thil ka nahihkhialta ngei ngut hi, hichibangin ahi ka nahih:

²¹jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.»

²¹Gallak laka Babulon puan hoihtak leh, dangka sekel za nih leh dangkaeng tang sekel sawmnga buk ka mua, ka enlah luaa, ka lata mai hi; huan, ngaiin, ka puanin sunga leia guksel ahia, dangka pen huai nuaiah a om, a chi a.

²²Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funno det gömt där i hans tält, och silvret underst.

²²Huchiin Josuain mite a sawla, puanin sungah a vatai ua; huan, ngaiin, a puanin ah guksel ahi ngeia, a nuaiah dangka a om hi.

²³Och de togo det ur tältet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inför HERREN.

²³Huchiin puanin sung akipan a laa, Josua leh Israel suante tengteng kiangah a hontawi ua; huan amau TOUPA maah a koih uh.

²⁴Då tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, och hans tält, och allt övrigt som han hade, och förde alltsammans upp till Akors dal.

²⁴Huan, Josua leh Israelte tengteng Zer tapa Akan dangkate, puante, dangkaeng tangte, a tapate, a tanute, a bawngpate, a sabengtungte, a belamte, a puaninte leh a neih tengtengte toh a pi ua: Akor guam ah a pai touh pih uhi.

²⁵Och Josua sade: »Varför drog du olycka över oss? Nu skall ock HERREN i dag låta olycka komma över dig.» Och Israels menighet stenade honom; de brände upp dem i eld och kastade stenar på dem.

²⁵Huan, Josuain, Bangdinga honhihmangbang na hia? TOUPAN tuniin nang leng honhihmangbang sam ding eive, a chi a. Huchiin Israelte tengtengin amah suangin a deng ua; huan, amau meiin a hal ua, suangin a deng uh.Huan, a tungah suang achiang vum ngehngoh ua, tutanin a omlai; huan, TOUPAN a heh petmahna tuh a kiheisan a. Huchiin huai mun min dingin tutanin Akor guam a chi lailai uh.

²⁶Och de uppkastade över honom ett stort stenröse, som finnes kvar ännu i dag; och så vände sig HERREN ifrån sin vredes glöd. Därav fick det stället namnet Akors dal, såsom det heter ännu i dag.

²⁶Huan, a tungah suang achiang vum ngehngoh ua, tutanin a omlai; huan, TOUPAN a heh petmahna tuh a kiheisan a. Huchiin huai mun min dingin tutanin Akor guam a chi lailai uh.