¹Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.

¹Khopi mitea dim sek, bangchidana lungjuanga tu maimah ahia: bangchidana meithai banga hongom maimah ahia! namte laka thupi seka, bialte laka lalnu sek, bangchidana a mengsawm honghi ahia!

²Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.

²Janin nakpi takin a kapa, a khituite a biangah a om: a itte tengteng lakah amah nem ding kuamah a neikeia: a lawmte tengteng a tungah lepchiahtakin a gamta ua, a melmate a honghi uhi.

³Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål.

³Gimthuakna jiak leh, saltanna thupi jiakin. Juda saltannaah a paita hi; khovelmite lakah a tenga, tawldamna a mu kei: munkochik ahte amah sawite tengtengin a pha uh.

⁴Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert.

⁴Kikhopna thupia kuamah a hongpai louh jiak un. Zion lampiten a sun ua; a kongpite tengteng loihin a oma, a siampute a thum huthut uh: a nungak siangthoute gimthuakin a om ua, amah mah haksa thuakin a om hi.

⁵Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen.

⁵A melmate lupen a hong hi a galte a lohching uh; a tatlekna tam luat jiakin Toupan lah amah gim a thuak sak ngala: gal maah a ta tuailaite saitanna ah a pai uh.

⁶Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare.

⁶Huan Zion tate akipanin a letna tengteng a pai mangta; a lalte loupa hing mu lou zuktalte bang ahi ua, a delhmi maah hatna neilouin a pai uh.

⁷I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång.

⁷A gimthuak ni leh a haksatniin Jerusalemin ni dang laia kipana om khinsa a thil nuamte tengteng a theigige: gal khuta a mite a puk lai un, amah kuamahin a panpih kei, galten amah a mu ua, a siatnaah a nuihsan uhi.

⁸Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan.

⁸Nakpitakin Jerusalemin thil a hihkhiala; huaijiakin thil nin bangin a hongom hi: a vuaktanna a muh jiak un, amah zahtak sakten a musit ta uhi: ahi, a nak huthuta, nunglamah a kiheita hi.

⁹Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig.

⁹A nitna a nik ah a oma; a beina na nung a theigige kei; huaijiakin lamdangtakin a hong kuma; lungmuang mi a neikei hi: ngaiin, Aw TOUPA, ka gimthuakna; melmapa lah kiliansak ngala.

¹⁰Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling.

¹⁰Galin amahnu thil nuamte tengteng tungah a khut a jaka: a munsiangthou sungah khovelmi a honglut chih a mu ngala, huai tungtunga na kikhopna uah amau a honglut louh ding uh ahi chia thu na piak.

¹¹Allt hennes folk måste med suckan tigga sitt bröd; för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta på huru föraktad jag har blivit.

¹¹A mite tengteng a nak huthut ua, tanghou a zong ua; kha hihhalh dingin a thil nuamte uh sa khenna dingin a pia ua: Thei inla, Aw TOUPA, enin ka hong buah jiakin.

¹²Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt, den varmed HERREN har bedrövat mig på sin glödande vredes dag?

¹²Nou dinga bangmah lou hi maw, nou honpai suaksante teng teng? Ngai unla, en un, ka tunga hiha om ka lungkhamna bang lungkhamna himhim a om hiam? a heh mahmah laia TOUPAN a honhihgimna bang.

¹³Från höjden sände han en eld i mina ben och fördärvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Förödelse lät han gå över mig, han gjorde mig maktlös för alltid.

¹³Tung sanga kipanin ka guhte ah mei a honsawla, amaute a zou a: ka khe adingin len a jaka, a honkinung lehheisan; segawp leh ni tuma bahin a honbawl ta hi.

¹⁴Mina överträdelser knötos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de på min hals; så bröt han ned min kraft. Herren gav mig i händerna på människor som jag ej kan stå emot.

¹⁴Ka tatleknate hakkol a khuta khihin a om a; phial khawmin a om ua, ka ngawng jangah a hongtung ua; ka hatna a vuaksuak sak: amau ka dou zoh louhte, a khut uah TOUPAN kei a honpia a.

¹⁵Alla de tappra kämpar jag hyste aktade Herren för intet. Han lyste ut högtid, mig till fördärv, för att krossa mina unga män. Ja, vinpressen trampade Herren till ofärd för jungfrun dottern Juda.

¹⁵Ka laka ka mi hatte TOUPAN bangmahlouin a om sak; ka tangvalte mekgawpna dingin ka siatna dingin aman kikhoppi poimoh a sama: uain sukna bangin TOUPAN Juda tanu siangthou a sikdenta hi.

¹⁶Fördenskull gråter jag; mitt öga, det flyter i tårar; ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig och vederkvicka min själ. Förödelse har gått över mina barn, ty fienden har blivit mig övermäktig.

¹⁶Hiai thilte jiakin ka kapa; ka mit, tuiin a tumaa; lungmuanding ka kha hihhalh ding lah keia kipan a gam la ngala; melma a vualzoh jiakin, ka tate lah amau kiaa nutsiatin a om uhi.

¹⁷Sion räcker ut sina händer, men ingen finnes, som tröstar henne; mot Jakob bådade HERREN upp ovänner från alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem.

¹⁷Zionin a khutte a jak khiaa; amah lungmuan ding kuamah a om kei uh; TOUPAN Jakob tungthu ah thu a piaa, huchia a kim vela omte a galte a honghihna ding un: Jerusalem a lak uah thil nin bangin a om hi.

¹⁸Ja, HERREN är rättfärdig, ty jag var gensträvig mot hans bud. Hören då, alla I folk, och sen min plåga: mina jungfrur och mina unga män fingo gå i fångenskap.

¹⁸Toupa a diktata: a thupiak lah ka helsan ngala; Ja un, ka hon ngen hi, nou mite tengteng, ka lungkhamna en un: ka nungaksiangthoute leh ka Tangvalte saltanna ah a pai uhi.

¹⁹Jag kallade på mina vänner, men de bedrogo mig. Mina präster och mina äldste förgingos i staden, medan de tiggde sig mat för att stilla sin hunger.

¹⁹Ka itte ka sama, himahleh a honkhem uh: ka siampute leh ka upaten khopi sungah kha a khah uh, amau khate hihhalh dinga sa amau kizon ngalin.

²⁰Se HERRE, huru jag är i nöd, mitt innersta är upprört. Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, därför att jag var så gensträvig. Ute har svärdet förgjort mina barn, och inomhus pesten.

²⁰Aw TOUPA, ngaiin; ka dah ngala; ka lungsim a mangbanga; ka sungah ka lungtang a kilumleta; nakpitakin lah ka helta ngala: polamah namsauin a thata, in ah sihna bang a om.

²¹Väl hör man huru jag suckar, men ingen finnes, som tröstar mig; alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig över att du har gjort detta. Den dag du förkunnade har du låtit komma. Dock, dem skall det gå såsom mig.

²¹Ka thum aja ua: kuamah hongkhamuan ding a om kei uh; ka mangbatna ka melmate tengtengin aja ua, ahihjiakin a kipak uh: na phuan khiaksa ni na tun dinga, kei bang ahi ding uh.A gitlouhna tengtenguh na maah hongtung hen: ka tatlekna tengteng jiaka ka tung na hih bangin amau tungah leng hihin: ka thumna lah a tama, ka lungtang lah a bah ngala.

²²Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte, och hemsök dem, likasom du har hemsökt mig för alla mina överträdelsers skull ty många äro mina suckar, och mitt hjärta är sjukt.

²²A gitlouhna tengtenguh na maah hongtung hen: ka tatlekna tengteng jiaka ka tung na hih bangin amau tungah leng hihin: ka thumna lah a tama, ka lungtang lah a bah ngala.