¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

¹A hehna chianga gimthuakna mu mipa ka hi.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

²Khovak ah hilouin khovela aman a honpi a, a honvak sak.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

³Ni tumtumin ka siatna dingin a khut a hei ahei petmah hi.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁴Ka sa leh ka vun a upa saka; ka guhte a kitansak.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁵Ka siatna dingin a lama, khatna leh nauveinain a honum suak hia.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁶Sawtpia sisate bangin, mun mialte ah a honteng saka.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁷Ka pawt khiak theihlouhna dingin, ka kimvelin dai a kaia, ka khainiang a gik hi.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁸A hi, ka kaha, panpihna ka nget laiin, ka thumna a daltan.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

⁹Suang sekin ka lampite dai a kaitou peka, ka lam zuihte a kawisak hi.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹⁰Kei dingin amah vompi mibuk bang, mun guka humpinelkai bang ahi.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹¹Ka lampite a kaiheia, a honbot nena; a hon bawlgawp hi.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹²A thalpeu a laia, a thal adia ngimding bangin kei a honbawl.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹³A thalbawma thalte ka sisan guijamah a lut saka.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁴Ka mite tengteng nuihsat ka honghia; ni tumtuma a la uh.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁵Hehnain a hondim sak ua, gamsaiin a honvak.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁶Suang tangin ka hate leng a kitamsak a, vutin a hontuam hi.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁷Muanna akipan gamla piah ka kha na suana; hauhsakna ka mangngilhta.

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁸Ka hatna a manga, TOUPA akipan ka lametna, ka chi a.

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

¹⁹Ka gimthuakna leh ka haksatna, gamsai leh khatna theigigein.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²⁰Ka khain amaute a theigige lailaia ka sungah a kun ngiungiau hi.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²¹Hiai ka thei thaka, huaijiakin lametna ka nei.

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²²TOUPA chitnate jiak ahi hihmanga i om louhna uh, lainatnate a juau ngei louh jiakin.

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²³Jingsang tengin a thak jel ua; na ginomna a thupi.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁴TOUPA ka tantuan ahi, ka khain a chi; huaijiakin amah lametna ka nei ding.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁵Amah ngakte kiangah TOUPA a hoih, amah zong mi tungah.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁶Min TOUPA hotdamna a lameta a ngak vengveng a hoih hi.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁷Min a tuailaia hakkol a puak amaha dingin a hoih ahi.

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁸Amah tunga a ngaktak jiakin, tangtut henla, dai sipsip hen.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

²⁹Leivui ah a kam koih hen; huchia lametna a om theihna dingin.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³⁰Amah bengpa kiangah a biang doh hen; kounain amah dim vum hen.

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³¹TOUPAN lah khantawnin a delh kei dinga.

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³²Dahna suak sak mahleh, a chitna tamdan dungjuiin lainatna a nei ding ahi ngala.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³³Kilawptakin mite tate a hihgim hiam a lungkham sak lah ahi ngal kei a.

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁴Leia suangkulh tangte tengteng khenuai sik kham ding.

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁵Tungnung Pen mai maa mihing thuneihna kai hei ding.

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁶A thu mihing bawlsiat, TOUPAN pha a sa kei.

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁷TOUPAN thu a piak louhin, hichi a honghi, chi kua ahia?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁸Tungnung Pen kama kipanin hoih lou leh hoih a hongpai kei maw/

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

³⁹Bangdinga mihing, a khelhna gawtna a dinga mi, phun ahia?

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴⁰I lampite zongin enchain ni, TOUPA lamah kik nawn ni.

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴¹Vantea Pathian kiangah I lungtang uh I khutte uh lik tou ni:

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴²Ka tatlek ua ka hel uh; na ngaidam kei hi.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴³Hehnain na khuha kou non delha; na thata, na hehpih kei.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁴Meipiin na kituama, huchia ka thumnain a pailet louhna dingin.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁵Mite lakah deihlouh leh ninneng bangin na honbawla.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁶Ka siatna dingin ka melmate tengteng un a kam uh lianpiin a ka uh.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁷Launa leh kokhuk ka tunguah a hongtunga, siatgawpna leh siatna.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁸Ka mite tanu suksiatna jiakin, ka mit tuiin a tum hi.

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁴⁹Khawllouin, ka mitin a buaka, a khawl kei hi.

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵⁰Vana kipana TOUPAN a et suka, muh ma tan

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵¹Ka khopi tanute tengteng jiakin ka mitin ka kha a dah sak.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵²Vasa bangin hondelh bah ua, ajiak beia ka melma hiten.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵³Leikohawm sungah ka hinna a sat tat ua, ka tungah suang a khia uh.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁴Ka lutung ah tuite a luanga; sat khiakin ka om, ka chi hi.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁵Aw TOUPA, leikohawm niampen akipanin, na min ka sam hi.

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁶Ka aw na jaa; ka kahna ah, ka nakna ah na bil sel ken.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁷Nang ka honsap niin nong pai naia: Lau ken, na chi hi.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁸Aw TOUPA, ka kha thu na hon gen saka; ka hinna na tanta.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁵⁹Aw TOUPA, ka diklouhna na mu a, ka thu ngaihtuahin.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶⁰Ka tunga a phulakna tengteng uh leh a thusawm tengteng uh na muta hi.

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶¹A kouna uh na jaa, Aw TOUPA, ka siatna dinga a thusawm tengteng uh;

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶²Ka siatna dinga ding te mukte leh, ni tumtuma ka siatna dinga a ngaihtuahna uh.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶³a tu uh leh a din touh uh nang enin; a la uh ka hi.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁴Aw TOUPA, a khut nasep uh dungjuiin, amau tungah thukna na pe ding hi.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁵Lungtang sakna amau na pe ding a, a tung ua na hamsia.Hehin amau na delh dinga TOUPA vante nuaia kipan amaute na hihgawp ding.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

⁶⁶Hehin amau na delh dinga TOUPA vante nuaia kipan amaute na hihgawp ding.