1Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
1Huai thilte i lak ua takpetpeta gina om, mi tampiin a thu gelh ana tup uh,
2i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
2A tunga pata a mute leh thu nasemten honhilh bang un,
3så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
3Theophil aw, a bul apat bangkim chiantakin ka suia, kizom jelin nanga dingin kigelh leh a hoih ding, ka chi ahi;
4så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
4tumaa thu nang honhilh uh a dik ngelngel hi chih na theihna dingin.
5På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
5Judia gam kumpipa Herod a dam laiin, Abija pawla mi a min Zakaria khat a om a; huaiin Aron tanute laka khat jiin a neia, a min tuh Elizabet ahi.
6De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
6A nih un Pathian mitmuhin diktatin a om ua, gensiat beiin Toupa thupiak leh a dan tengteng juiin a omjel ua.
7Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
7Himahleh Elizabet a chin jiakin ta a neikei ua, a nih un upa pitak ahi tuak ngal ua.
8Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
8Huan, hichibang ahi a, a pawlte hihdan bang jela Pathian maa siampua a gamtat laiin,
9hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
9siampu dan bangin Toupa biakina lut leh gimlim hal tuh a tan ahi a.
10Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
10Huan, gimlim hal hun laiin mipite a vek un inpua ah a na thum ua.
11Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
11Huan, Toupa angel khat gimlim halna maitam taklama dingin a kiangah a kilak a.
12Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
12Huan, Zakariain a muh takin a lungjinga, lau leng a lau a.
13Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
13Himahleh angelin a kiangah, Zakaria, lau ken, na nget jaka a om jiakin, na ji Elizabet in tapa a honneihsak dia, a min Johan na sak ding ahi.
14Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
14Huan, nang na nuamin na kipak dinga; amah a suahin mi tampi a kipak ding uh.
15Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
15Toupa ngaihin mi lian ahi dia, uain leh ju himhim a dawn kei ding; a nu sung apat himin Kha Siangthouin a hongdim ding.
16Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
16Israel suante tampi Toupa a Pathian lam uh a ngasak nawn ding a.
17Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
17Huan, pate lungtang tate lam ngasak ding, mi chihmohte mi diktat pilna lam ngasak ding, Toupa dinga mi pite mansaa om sak dinga na bawl khol dingin Elija lungsim leh thilhihtheihna puin Toupa ma ah a pai ding. a chi hi.
18Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
18Huan, Zakariain angel kiangah, Huai bangchin ka thei dia? kei putek hi inga, ka ji leng pitek ahi ngala, a chi a.
19Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
19Huan, angelin a dawnga, a kiangah, Gabriel, Pathian maa ding jel ka hia; nang houpih ding leh, huai thu hoih honhilh dinga sawl ka hi.
20Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
20Ngaiin, ka thugente a huntaka hongtung ding, na gintak louh jiakin huai thilte a hongtun masiah na dai dide dia, pau leng na pau theikei ding, a chi a.
21Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
21Huan, vantang in Zakaria a nangak ua, Pathian biakin sunga a om sawt jiakin lamdang a sa mahmah ua.
22och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
22Huan, a hongpawtin a kiang uah thu a gen theita kei a; huchiin, biakin ah kha kilak a mu ahi chih a theita ua; huan, a kiang uah chiamtehna te a bawl a, pau theilouin a om lailai hi.
23Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
23Huan, hichi ahi a, a nasepna ni a kim takin a in ah a paita a.
24Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
24Huan, tua nite nungin, a ji Elizabet tuh a honggaita a, kha nga a buta a,
25och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
25Mi laka ka min se khuhna dingin, Toupan a honmuhin, hichibangin ka tungah a hihta, chiin.
26I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
26Huan, a kha gukna ah Pathianin angel Gabriel, Galili gama khua khat Nazaret a chih uah,
27till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
27nungak siangthou khat kiangah a sawla, huai nungak tuh David suan mikhat a min Joseph toh ki kham ahi ua; nungak min tuh Mari ahi.
28Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
28Huan, angel tuh a kiangah a luta, Chibai, nang nakpitaka deihtuam: Toupa na kiangah a om, a chi a.
29Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
29Huan, huai thu jiakin a lunghimoh mahmaha, Bangchidana chibai honbuk a diam aw? chiin, a kingaihtuaha.
30Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
30Huan, angelin a kiangah, Mari, lau ken; Pathian lakah deihsakna na tang hi.
31Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
31Ngai in, na gai dia, tapa na nei dia, a min din Jesu na sa ding ahi.
32Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
32Amah mi lian a honghi dinga, Tungnungpen Tapa a chi ding uh; Toupa Pathianin a kiangah a pu David tutphah a pe dia.
33Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»
33Jakob suante tungah khantawnin a lal dia, a gam in bei ni a neikei ding hi, a chi a.
34Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
34Huan, Mariin angel kiangah, Hiai bangchin ahi dia? pasal lah neilou inga, a chi a.
35Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
35Huan, angelin a dawnga, a kiang ah, Kha Siangthou na tungah a hongtung dinga, Tungnungpen thilhihtheihnain a honliah khum ding, huai jiakin misiangthou hongpiang ding leng, siangthou Pathian Tapa, chihin a om ding, a chi a.
36Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
36Huan, ngaiin, na sanggamnu Elizabetin leng a tek nungin tapa a paita; a ching a chihchih uh, tu kha a kha gukna a hita.
37Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
37Pathian thu pawt himhim thil hih theilouin a om kei ding, a chi a.
38Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
38Huan, Mariin, Ngai in, Toupa sikhanu ka hi, na thu bang jelin ka tungah tung hen, a chi a. Huan, angelin a paisanta.
39En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
39Huai laiin Mari a thou a, singtangah, Judia gama khua khat ah a hoh paha;
40Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
40Huan, Zakaria in ah a luta, Elizabet chibai a buk a.
41När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
41Huan, hichi ahia, Elizabetin Mari chibai buk a jak takin, a sung a naungek a tanga; huan, Elizabet tuh Kha Siangthouin a hongdimta; huan, aw ngaihtakin a kikou a,
42och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
42Nang numei sapsap din na hampha hi, na gil gah leng a hampha hi.
43Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
43Ka Toupa nu ka kianga na hong bangchidan ahia oi?
44Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
44Ngai in, non chibai buk husa ka bila a lut takin, a kipah jiakin naungek ka sungah a tang ahi.
45Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
45A gingnu a hampha hi, a kianga Toupan thu a gen tuh tung ding a hih jiakin, a chi a.
46Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
46Huan, Mariin, Ka nuntaknain Toupa a pahtawi e,
47och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
47Ka kha leng ka Hondampa Pathian tungah a kipak mahmaha.
48Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
48A sikhanu nam tom dan a mu a, a hehpiha; ngai in, tu nung siah khangthak tengtengin hampha honchi ding uh.
49Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
49Amah Mi hatin ka tungah thil thupi tak honhih saka, a min leng a siangthou hi.
50Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
50A laudansiamte tuh khangthak tanin a hehpih jeljel.
51Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
51A banin a tha hatdan a ensaka, mi kisatheite tuh a lungtang gelna a hihdalhta.
52Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
52A laltutphah ua lal tute a kai khia a, nam tomte tuh a pahtawita a.
53hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
53Gilkial te thil hoihin a hihvah a, mihaute khut vuakin a pai mang sakta hi.
54Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
54A sikha Israel taksap awng tuh a huta, a zahngaihna theihgigena dingin.
55mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»
55I pipute kianga a gen bangin khantawin Abraham leh a suante lamah.
56Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
56Huan, Mari kha thum khawng a kiang ah a oma, huan, a in lamah a pai nawnta.
57Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
57Huan, Elizabet nau suah a honghunta a; huchiin tapa a honneita a.
58Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
58Huan, a vengte leh a sanggamten Toupan a hehpih mahmah chih a na ja ua, a kipahpih uh.
59Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
59Huan, hichi ahia, a ni giat nin naungek zeksum dingin a hong ua; a min din a pa min mah Zakaria sak a tum ua.
60Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
60Huan, a nun, Hi lou e, amah jaw Johan sak jawk ding ahi, a chi a, a dawng a.
61Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
61Huan, a nu kiangah, Na sanggamte lakah hiai min pu kuamah a om sam ua, a chi ua.
62Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
62Huan, a pa kiangah chiamtehnate bawlin, A min din bang sa lehang na deih a? a chi ua.
63Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
63Huan, lai gelhnapek a ngena, A min Johan ahi, chiin a gelh a.
64Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
64Huan, a vek un lamdang a sa mahmah uh. Huan, thakhatin a kam hongkihongin a lei a hongkiphel a, Pathian phatin a hongpau kheta a.
65Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
65Huan, a kim ua omte tengtengin a lau ta ua; Huchiin, huai thute tuh Judia gam singtang tengtengah a thang ta a.
66Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
66Huan, a za peuhmahin, a lungtang un a vei chiat ua, Huai naungek bangchi phet a honghi de aw? chiin. Huan, Toupa khutin amah a panpih ngala.
67Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
67Huan, a pa Zakaria tuh, Kha Siangthouin a hongdima, a genkhol a,
68»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
68Toupa, Israel Pathian, phatin om hen, a mite a honveha, tatna a siamsak a.
69och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
69A sikha David inkuanpihte lakah hotdamna ki a honbawlsaktak jiakin;
70såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.
70Tang laia kipan a jawlnei siangthoute kama, a gen bangin.
71Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
71I doute lakah leh honhote tengteng laka hotdam-a i om ding thu,
72och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
72I pipute kianga achiam zahngaihna tangtungsak dingin leh a thukhun siangthou theigige dingin.
73vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
73I pu Abraham kianga a kichiam a.
74Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
74I doute laka a honbit saka, lau loua a na i sepna ding.
75ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
75I dam sung teng a mit muha siangthou leh diktat taka omna dingin.
76Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
76A hi, Bawi, nang jaw Tungnungpen jawlnei a honchi ding ua; a lampi khawng bawl dingin Toupa maah na pai ding ahi ngala.
77till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
77A khelhnate uh ngaihdamna dia a mite kianga hotdamna theihna pe ding in.
78Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
78I Pathian lungtanga hehpihna jiakin, huchia tunglam akipan i tunga ni a tan chianga.
79för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
79Mial laka leh sihna lima tute tanvak ding leh khamuanna lampia i khete kalsuan sak dingin, a chi a.Huan, naungek tuh a hongkhang lian deuhdeuha, a kha lam a honghat hiaihiai a, Israelte kianga a hongkilak masiah gamdai ah a om gige.
80Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
80Huan, naungek tuh a hongkhang lian deuhdeuha, a kha lam a honghat hiaihiai a, Israelte kianga a hongkilak masiah gamdai ah a om gige.