1Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
1Huan, huai laiin hichi ahia, Kaisar Augusta in khovel tengteng min khum ding thu a pia a.
2Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
2Huai tuh Suria gama Kurinia gam ukpa a hih laia min khumna masapen ahi.
3Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
3Huchiin, mi tengteng a min uh khum dingin amau khua chiat uah a hoh ua.
4Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
4Huan, Joseph leng, David inkuante leh a suan a hih manin Galili gama Nazaret khua akipanin, Judia gama David khua Bethlehem kichi ah a hoh ta a.
5för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
5Mari a zikham gai san lai toh, min khum dingin.
6Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
6Huan, hichi ahia, huai laia a om lai un, a nauneih a honghunta a.
7Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
7Huan, a ta masain pasal a nei khe ta a; huan, puanin a tuama, khualbuka a tak louh jiak un gan an piakna ah a sial hi.
8I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
8Huan, huai gam mah ah belam chingmite a om ua, gamlak ah janin a belam uh a ching ua.
9Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
9Huan, Toupa angel khat a kiang uah a hongding a, Toupa thupinain a kim uh a tanvak a; huchiin a lauta mahmah ua.
10Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
10Huan, angelin a kiang uah, Lau kei unla, ngai un, mi chih adingin tanchin hoih kipahhuai mahmah ka hontut ahi.
11Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
11Tuniin nou adingin David khua ah Hondampa a piangta, amah Kris Toupa ahi.
12Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
12Huan, hiai nou adingin chiamtehna ding ahi; naungek puana tuam, gan an piakna kuanga lum na mu ding uh, a chi a.
13I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
13Huan, angel kiangah vana mipi hon a hongom khawm guih ua, Pathian a phat ua.
14»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
14Tungnungpen ah Pathian thupi henla, leitunga a kipahpih mahmah mihingte lakah lemthu leng hen, a chi uhi.
15När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
15Huan, hichi ahia, angelten vana a paisan tak un, belam chingmiten, Tun ah Bethlehem kho phain pai lehang, Toupan thu a honhilh hongtung tuh i en ding uh, a kichi ua.
16Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
16Huchiin, a pai mengmeng ua, Mari toh, Joseph toh, gan an piakna kuanga naungek lum toh a vamu ua.
17Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
17Huan, a vamuh un a naungek tanchin angelin a hilh tuh a gen thangta uh.
18Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
18Huan, a za peuhmahin belam chingmite thugen lamdang a sa mahmah uh.
19Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
19Mariin bel thugen tengteng a lungtangin a ngaihtuah a, a vom gige a.
20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
20Huan, belam chingmiten angel hilh bang ngeia bangkim a muh ua a jak jiak un, Pathian pahtawi leh phat kawm jelin a kik nawnta ua.
21När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
21Huan, a zek sumna ding ni giat a hongchinin, a min din, sula a om ma hima angelin a saksa, Jesu a sa uh.
22Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
22Huan, Mosi dan banga a kisiansakna ni uh a hongtunin, Jerusalem khua ah amah a vatonpih tou ua, Toupa kianga amah lan dingin.
23enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
23(Toupa thu a, ta pasal sul hong peuhmah Toupa adinga seh a chi ding uh, chia gelh bangin),
24så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
24Toupa Dan thua gen banga vakhu kop khat hiam vapal nou nih hiam kithoihna lan dingin.
25I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
25Huan, ngai in, Jerusalem khua ah mi khat a min Sumeon a om a; huai mi tuh mi diktat tak leh Pathian limsak tak ahia, Israelte khamuanpa ding a ngak ngitnget a, a tungah Kha Siangthou a om hi.
26Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
26Huan, Toupa Kris a muh masiah jaw a si kei ding chih Kha Siangthouin a na thei sak him ahi.
27Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
27Huan, Kha theihsakin Pathian biakin ah a valuta; naungek Jesu tuh a nu leh a pan Dan ngeina banga a tunga hihsak dinga a honpi lut lai un,
28då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
28aman a na-angpoma, Pathian a phata,
29»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
29Toupa, tun ah na thu bang jelin, na sikha khamuang takin na pai sak dinga:
30ty mina ögon hava sett din frälsning,
30Na hotdamna ka mitin a muhtak jiakin,
31vilken du har berett till att skådas av alla folk:
31Huai mi chih muha na bawltak tuh;
32ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
32Jentelte kianga kilakna vak leh na mi Israelte thupina ding, a chi hi.
33Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
33Huan, naungek thu a gen tuh a nu leh a pan lamdang a sa mahmah ua.
34Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
34Huan, Sumeonin amau a vual jawla, a nu Mari kiangah, Ngai in, hiai naupang Israel laka mi tampi pukna ding leh dinkhiakna dinga seh ahi, gensiata om chiamtehna hi dingin leng.
35Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
35(A hi, nang lungtang leng temsauin a dawt pailet ding a) huchia mi tampiin a lungtang ua a ngaihtuahte uh a latna dingin, a chi hi.
36Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
36Huan, mi khat, a min, Anna, jawlnei, Phanuel Tanu, Asher nama mi a oma; amah tuh tek tak ahi a, a nungak tawp nung siah a pasal kiangah kum sagih a oma,
37och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
37huan, kum sawmgiat leh kum li hial a methaia, aman tuh Pathian biakin pai san louin a sun a janin anngawl kawma thumin Pathian a be jel.
38Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
38Huan, huchihlaitakin amah a hongpaia, Pathian kiangah kipahthu a gena, Jerusalem tatna lamen peuhmahte kiangah Jesu tanchin a gen hi.
39Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
39Huan, Toupa dan jela thil tengteng a hih zoh un, Galili gama, amau khua Nazaret ah a kik nawnta uh.
40Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
40Huan, naungek a hongkhang lian deuhdeuha, a honghat hiaihiaia, pilnain a dimtaa, Pathian deihsakna tuh a tungah a omta hi.
41Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
41Huan, kum tengin, Paikan Ankuanglui hunin, a nu leh a pa Jerusalem khuaah a hoh jel ua.
42När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
42Huan, amah tuh kum sawm leh kum nih a hihin dan ngeinain a hoh tou ua.
43Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
43Huan, ankuanglui akikhita a kik nawn lai un, naupang Jesun Jerusalem khuaah a om san a. A nu leh pan a theikei ua,
44De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
44huchiin a pawl lak ua om hi nanteh a chi ua, ni khat lam a pai khin ua, a sanggamte uh leh a meltheihte uh lakah a zong uh.
45När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
45Huan, a muh louh jiak un zong kawmkawmin Jerusalem khuaah a kik nawnta ua.
46Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
46Huan, hichi ahi a, ni thum nungin, Pathian biakin ah, sinsakmite laka tu a, a thu uh na ngaikhiaa, amau thu dongin, a vamuta ua.
47och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
47Huan, a thu za peuhin a theihdan leh a dawndan lamdang a sa mahmah uh.
48När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
48Huan, a nu leh a pan amah a muh un, lamdang a sa mahmah ua: huan, a nun, a kiangah, Ta aw, bangdia hichibanga honhih na hia? Ngai in, na pa leh ken lungkham takin kon zong uh, a chi a.
49Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
49Huan, aman a kiang uah, Bangdia honzong na hi ua? ka Pa ina ka om ding na theikei ua hia? a chi a.
50Men de förstodo icke det som han talade till dem.
50Huan, a kiang ua a thugen tuh a theisiam kei uhi.
51Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
51Huan, amau a jui suka, Nazaret khua a hongtung a, a thu uh mangin a oma. Huan, a nun huai thil tengteng tuh a lungtang ah a vom gige a.Huan, Jesu tuh a pil deuhdeuha, a honglian hiaihiaia, Pathian leh mihing deihsakin a om deuhdeuhta.
52Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
52Huan, Jesu tuh a pil deuhdeuha, a honglian hiaihiaia, Pathian leh mihing deihsakin a om deuhdeuhta.