1Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
1Huan, lungke louin a thum gige ding uh ahi chih theihna dingin akiang uah gentehna a gen a:
2Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
2Koilai khua hiamah thukhenmi khat a oma, huai min Pathian a lau keia, mihing leng a khawksa kei;
3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
3huan, huai khuaah meithai khat a oma; aman, Ka lang tungah phu honlaksak in, chiin, a kiangah a hoh zihzeh a.
4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
4Huan, amah tuh sawt khop a ut keia; himahleh, a nungin a lungsimin, Pathian lau louin mihing khawksa kei mah leng;
5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
5hiai meithaiin honhihbuai jiakin a phu ka lak sak mai ding, huchilouin jaw, a hong zihzeh leh a honhih gim ek kha ding, a chi a.
6Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
6Huan, Toupa mahin, Thukhenmi diktatlou thugen ja un.
7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
7A tunguah dohzou tadih mahleh leng a mitel, a sun a jana amah samte phu tuh Pathianin a lak sak kei dia hia?
8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
8Ka honhilh ahi, a phu uh a lak sak pah ding. Himahleh Mihing Tapa a hongpai hun chiangin leitungah tuabang ginna a honmu nadiam? a chi a.
9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
9Huan, mi diktat hih kigingta a, mi dang tengteng musit kuate hiam kiangah hiai gentehna thu leng a gen a:
10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
10Mi nih Pathian biakin ah thum dingin a hoh tou ua; khat tuh Pharisai ahi a, khat tuh siahkhonmi ahi.
11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
11Pharisai tuh a dinga, amah kiain hichibangin a thum a: Pathian, mi dang, a negute, dikloute, angkawmte bang ka hih louh jiak leh, hiai siahkhonmi bang leng ka hih louh jiakin na tungah ka kipak hi.
12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
12Nipikal khat tengin nihvei an ka ngawl jel; ka neih teng sawm ah khat ka pe jela, a chi a.
13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
13Siahkhonmin bel gamla taka dingin, van lam leng a dak ngam keia, Pathian, kei mi khial, ka tungah zahngai in, chiin, a awm a kitum a.
14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
14Ka honhilh ahi, a masa sangin huai mipen tuh siam tangin a in ah a pai kheta. Kingaithupi peuh a niam ding ua, kingainiam tuh pahtawiin a om ding, a chi a.
15Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
15Huan, a khoih dingin a kiangah a naungekte uh a honpi ua; nungjuiten bel huai a muh tak un a natai ua.
16Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
16Himahleh, Jesun amau a sama, Naupang neute ka kiangah honpai sak unla, kham kei un, Pathian gam huchibang mite a ahi ngala.
17Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
17Chihtaktakin ka honhilh ahi, Kuapeuh Pathian gam naupang neuin a kipahpih banga kipahpih lou tuh a sungah alut keihial ding, a chi a.
18Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
18Huan, vaihawmmi kuahiamin, a kiangah, Sinsakpa hoih, khantawn hinna tanna dingin bang ka hih dia? chiin, a donga.
19Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
19Huan, Jesun a kiangah, Bangdia hoih honchi? mi khat kia ngallou kuamah hoih a om kei, huai tuh Pathian ahi.
20Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
20Thupiakte na thei vo oi, Angkawm ken, Tualthat ken, Gu ken, Hek ken, Na nu leh pa pahtawi in, chihte, a chi a.
21Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
21Huan, aman, Huai thu tengteng ka naupan chik a kipan ka jui jel, achia.
22När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
22Huan, Jesun huai a jakin a kiangah, Tuin leng thil khat na sam hi; na neih tengteng juak inla, tagahte kiangah hawm in, huchiin vanah gou na nei ding; huan, hongpai inla, honjui in, a chi a.
23Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
23Aman bel, huai thute a jakin a lungkham mahmah a, a hauh mahmah jiakin.
24Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
24Huchiin, Jesun amah tuh a ena, Sum haute Pathian gama lut haksa na e:
25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
25Mi sumhau Pathian gama lut sangin sangawngsau phim bila lut suak a nuam jaw ahi, a chi a.
26Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
26Huan, huai thu zaten, Huchi a hihin kua hotdamin a om thei dia? a chi ua.
27Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
27Aman tuh, Mihing hih vual louh Pathian hih theih ahi, a chi a.
28Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
28Huan, Peterin, ngai in, kou ka in uh leh lou pai sanin kon jui ua, a chi a.
29Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
29Huan, aman, a kiang uah, Chih taktakin ka honhilh ahi, Kuapeuh Pathian gam jiaka, in hiam, ji hiam, unaute hiam, nu le pa hiam, tate hiam paisan photphot,
30ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
30tu dam sung mahmahin a sanga tam jaw mu lou ding kuamah a om kei, hun hongtung lai dinga khantawna hinna toh, a chi a.
31Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
31Huan, sawm leh nihte a kiangah api tuama, a kiang uah, Ngai un, Jerusalem khua a hoh tou ding i hi ua; jawlneite thu gelh tengteng Mihing Tapa tungah a tung ding.
32Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
32Jentelte kiangah piakin a om ding a, nuihzabawlna din a zang ding uh, zumhuai takin a bawl ding ua, chil a siat ding uh;
33och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
33Huan, a vo ding ua, a hihlum ding uh; huan, ni thum niin a thou nawn ding, a chi a.
34Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
34Huan, huai thute himhim a theisiam kei ua, a thu gen tuh a lak uah selin a oma, bang gen ahia chih leng a theikei uh.
35Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
35Huan, hichi ahi a, Jeriko khua a tun kuanin, mittaw kuahiam lam geiah khut dohin a na tu a;
36När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
36huai min tuh mipi pai ging a ja a, bangchi thu a hitaa chih a donga.
37Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
37Huan amau, Nazaret Jesu a pai ahi chih a hilh ua.
38Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
38Huchiin, aman, Jesu, David Tapa, ka tungah zahngai in, chiin, a kikou a.
39Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
39Huan, a masaten dai dingin a tai ua, himahleh, David Tapa, honhehpih in, chiin, a kinak kou semsem a.
40Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
40Huchiin, Jesu a dinga, a kianga honpi dingin thu a pia a;
41»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
41huan, a kiang a hongtun in, Na tungah bangchia ka hih ahia na deih? a chi a, a na donga. Huan, aman, Toupa, muh theih ka ut, a chi a.
42Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
42Huan, Jesun a kiangah, Mu thei ta in, na ginna na dampih ahi, a chi a.Huan, thakhatin a mu thei pahtaa, Pathian phat kawm jelin amah a juita a; huan, mi tengtengin, huai a muh un, Pathian a phat uh.
43Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
43Huan, thakhatin a mu thei pahtaa, Pathian phat kawm jelin amah a juita a; huan, mi tengtengin, huai a muh un, Pathian a phat uh.