¹I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»

¹Huai laitakin nungjuite Jesu kiangah a hongpai ua, Vangamah kua a thupipen dia le? A chi ua.

²Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem

²Huan, aman tuh naupang neu chik a sama; a lak uah a ding saka.

³och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.

³Chihtaktakin ka honchi ahi, Na lamdan ua, naupang neuchik bang na honghih kei uleh, vangam ah na lut kei hial ding uh.

⁴Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

⁴Huchi in, kuapeuh hiai naupang neu chik banga kingainiam, huai mi tuh vangam ah a thupipen ding.

⁵Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.

⁵Huan kuapeuh ka min jiaka hichi bang naupang neu chik khat kipahpih tuh keimah honkipahpih ahi ding.

⁶Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.

⁶Himahleh, hiai hongingta neu chikte laka khar leng hihpuk tuh, a ngawng uah buh gawijanna suang lianpi ok sakin tupi thuk lai ah khe mang le uh amau a dingin a phatuam zo ding.

⁷Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!

⁷Puknate jiak in khovel tung a gik hi; puknate bel hongom ding him ahi a; himahleh pukna omsakpa tung a gik.

⁸Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

⁸Huan, na khutin hiam, na khein hiam, a honhihpuk leh, tan inla, pai mang in; khut nih hiam khe nih hiam neia khantawn meia paih a om sang in, piangsualin hiam khebaiin hiam hinna a lut nanga ding in a hoihjaw.

⁹Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.

⁹Huan, mitin a honhihpuk leh khel khia inla, pai mang in; mit lang nih neia Gehenna meia paiha om sangin, mit lang khat neia hinna a lut nanga ding in a hoihjaw.

¹⁰Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

¹⁰Hiai mineute lak a khat leng simmoh lou ding in pilvang un, a angelte un van ah ka Pa van a om mel a mu gige uh chih ka hon hilh ahi.

¹¹Mihing Tapa tuh mangthangte zong ding a hongpai ahi ngal a.

¹²Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?

¹²Bangchi na sa ua? Mi kuapeuh in belam za nei henla, a lak ua khat vak mang taleh, sawmkua leh kuate tuh nusia in, tang a pai in, a mangpen a zongkei dia hia?

¹³Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.

¹³Chihtaktak in ka hon hilh ahi, a muh nawn zenzen in tuh, sawmkua leh kua vak mang loute tungah sang in, a tungah a kipak zo ding.

¹⁴Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.

¹⁴Huchibang mah in hiai mineute lak a khat manthat leng na Pa uh van a om deihlam a hikei hi.

¹⁵Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.

¹⁵Huan, na unau in na tungah thil ahihkhelh leh, pai inla, amah leh nang kia theih in a khelhna ah hilh in; a hon ngaih khiak leh na unau tuh na zou ahi ding.

¹⁶Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.

¹⁶A hon ngaihkhiak kei leh mi dang khat hiam nih hiam na kiang ah na pi dia, huchi in thu chiteng theihpih mi nih hiam thum hiam kam a hihkip a a om theihna ding in.

¹⁷Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.

¹⁷Huan amau leng a ngaihkhiak nopkei a leh, saptuamte kiang ah tun in; huan, saptuamte leng a ngaihkhiak nopkei leh, amah tuh nang ding in Jentel leh siahkhonmi bang hi heh.

¹⁸Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.

¹⁸Chihtaktakin ka hon hilh ahi, leitung ah bangpeuh na hen uh tuh, van ah hen ahi ding. Huan leitung a na phel peuhmah uh, van ah leng phel ahi ding.

¹⁹Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.

¹⁹Chihtaktak in ka hon hilh nawn ahi. Leitung ah na lak ua mi nih a thil ngetlam ua a kithutuah uleh, ka Pa van a om hihsak in a om ding uh.

²⁰Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»

²⁰Mi nih hiam thum hiam ka min a a kikhopna peuh uah a lak uah ka omzel ngal a, a chi a.

²¹Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»

²¹Huailai in Peter a hongpai a, a kiang ah, Toupa, ka unau in bangzahvei ahia ka tungah khial leh ka ngaihdam ding? sagihvei tan in ahi diam? A chi a.

²²Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

²²Jesu'n a kiang ah, Sagihvei tan in ka hon chikei, Sagihvei mun sawmsagih tan in, ka honchi jaw ahi.

²³Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.

²³Huaijiak in, vangam tuh kumpipa kua hiam a sikhate kiang a a sum thu hihchet tum toh tehpih ahi.

²⁴Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.

²⁴Huchia a hihchet pat tak in, mi khat talent singkhat ba a kiang ah a honpi uh.

²⁵Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.

²⁵Huan piak ding a neihlouh jiak in, a pu in amah toh, a ji toh, a tate toh, a neih tengteng toh zuak a dit ding thu a pia a.

²⁶Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'

²⁶Huchi in, sikha in tuh, Toupa, ka tungah zahngai tadih inla, a vek in ka hon pe ding, chi in khupboh in chibai a buk a.

²⁷Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.

²⁷Huan, huai sikhapa pun a hehpihta mahmah a, a khah a, a bat a ngaidamta.

²⁸Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'

²⁸Himahleh, huai sikha tuh a paikhia a, a sikha hihpihte lak a khat a makhai za ba a vamu a; huan, amah a man a, Na bat hon pia in, chi in a gawl a mek a.

²⁹Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'

²⁹Huchi in a sikha hihpihpan tuh khupboh in, Ka tungah zahngai tadih inla, ka hon pe ding, chi in a ngen ngutngut a.

³⁰Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.

³⁰Himahleh a utkei a; a bat a piak zoh masiah suangkulh ah a vakhumta a.

³¹Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.

³¹Huchi in, a sikha hihpihte'n a thil hih tuh a muh un, a lungkham mahmah ua. A thil hih tengteng a Toupa uh a vahilhta uh.

³²Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.

³²Huaitak in a Toupa'n amah tuh a sam a, a kiang ah, Sikha gilou, non nget ngutngut jiak a, na hon bat tengteng hon ngaidam hi ing a;

³³Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'

³³ka hon hehpih bang in nang leng na sikha hihpih na hehpih sam ding hilou hia? A chi a.

³⁴Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.

³⁴Huan, a Toupa tuh a thangpaita a, a bat tengteng a piak zoh masiah migawtte kiang ah a peta a.Mi chin in na lungtang tak ua na unaute uh na ngaihdam kei uleh ka Pa van a om in leng huchi bangmah in na tunguah a hih sam ding, a chi a.

³⁵Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»

³⁵Mi chin in na lungtang tak ua na unaute uh na ngaihdam kei uleh ka Pa van a om in leng huchi bangmah in na tunguah a hih sam ding, a chi a.