¹När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar

¹Huan, Jerusalem khua a tun ding un, Bethphage khua, Oliv tang tuh, a tun un Jesu'n nungjuite nih a sawl a, a kiang uah,

²och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.

²Na ma jawn khua uah vahohta unla, sabengtung khih, a kiang a a nou toh, na mu ding ua; phel unla, ka kiang ah hon kai un.

³Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.»

³Huan, kuapeuh in na kiang ua banghiam a gen uleh, Toupa'n a deih a ahi, na chi ding uh; huan, aman tuh a hon sawl pah mai ding, a chi a.

⁴Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:

⁴Hiai tengteng tuh jawlnei kam a gen a hong tun theihna ding in a hong omta hi.

⁵»Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'»

⁵En dih, na Kumpipa, thunuailut tak in, sabengtung tungah- sabengtung nou tung ngei a tuang in na kiang ah a hong dek, chi in, Zion tanu tuh hilh in, a chih.

⁶Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem

⁶Huchi in, nungjuite tuh a vapai ua, Jesu'n a kiang ua thu a piak bang ngei in a hih ua,

⁷och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.

⁷sabengtung leh a nou tuh a honkai ua, a tunguah a puante uh a phah ua, huai ah a tuangta a.

⁸Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.

⁸Huan, mipi lak a tamjaw in lampi ah a puante uh a phah ua, midang in sing sawl a sat ua, lampi ah a phah ua.

⁹Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!»

⁹Huan, mipi a malam a paite leh a juite'n, David Tapa kiang ah Hosanna: Toupa min a hongpai tuh a hampha hi: tungnungpen ah Hosanna: chi in, a kikou ua.

¹⁰När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?»

¹⁰Huan, Jerusalem khua a honglut in, a khua in, Hiai mi kua ahia? Chi in, a ling souhsouh ua.

¹¹Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.»

¹¹Huan, mipite'n, hiai mi jawlnei Jesu, Galili gam a Nazaret khua a ahi, a chi ua.

¹²Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten.

¹²Huan, Jesu Pathian biak in ah a valut a, biakin a juakmite leh leimite tengteng a delhkhia a, dangka khengte dohkante leh vakhu juakte tutphahte leng a sawnpaih sak a;

¹³Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.»

¹³a kiang uah, Ka in thumna in a chi ding uh, chih gelh ahi; nou bel suamhatte khuk in na bawljaw uh, a chi a.

¹⁴Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.

¹⁴Huan, Pathian biak in ah mittawte leh khebaite a kiang ah a hong ua; amau a na hihdam.

¹⁵Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;

¹⁵Himahleh, siampu lalte leh laigelhmite'n a thil lamdang hihte leh biakin a, David Tapa Hosanna: chi a naupang kikoute a muh un, a lungkimkei mahmah ua,

¹⁶och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?»

¹⁶a kiang ah, Hiaite thugen na ja hia? a chi ua. Huan, Jesu'n a kiang uah, Ja e; Naungekte leh nawi nelaite kam a pawt in pahtawina na hihkimta, chih na sim ngeikei ua hia? A chi a.

¹⁷Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

¹⁷Huan, amau tuh a paisan a, khopi apat a pawt a, Bethani ah a pai a; huai ah a giakta.

¹⁸När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.

¹⁸Huan, jing a khopi lam a akik nawnlai in a gil a hong kialta a.

¹⁹Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax förtorkades fikonträdet.

¹⁹Huan, lamsik ah theipi kung a mu a, a va naih a, a nah kia loungal bangmah a mukei a. Huan, a kiang ah, Khantawn in na gah nawnta ken a chi a.

²⁰När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?»

²⁰Huan, theipi tuh a vul pah ngal a. Huan, nungjuite'n huai amuh un, Bangchidan ahia theipi a vulpah tel? chi in lamdang a sa mahmah ua.

²¹Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.

²¹Huan, Jesu'n a kiang uah, Chihtaktakin, ka hon hilh ahi, ginna na neih ua, na gin lah kei uleh, theipi tung a hih bang phet leng na hihkei ding ua, hiai tang kiang ah leng, Na kisuan inla, tuipi ah na kipai in, chi le uchin, na chih bang un, a hong om ding.

²²Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»

²²Huan, bang peuh gingta a thum a na nget uh na mu ding uh, a chi a, a dawng a.

²³När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?»

²³Huan, Pathian biakin a lut nung a, thu a hilhlai in, siampu lalte leh vantang upate a kiang ah a hong ua, a kiang ah, Kua thu in ahia hiai thil na hih? Kuan thu a hon pai a? A chi ua.

²⁴Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta».

²⁴Huan, Jesu'n a kiang uah, Ken leng thu kam khat kon dong sam ding, huai tuh na hon hilh uleh, kua thu in ahia hiai thil ka hih, ka hon hilh sam ding.

²⁵Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?'

²⁵Johan baptisma, hiai kaw kipan ahia? Van a kipan hia, a hihkeileh mihing a kipan? A chi a, a dong a. Huan, a kingaihtuah ua. Van a kipan, chi lehang, Bang dia amah ginglou na hi ua leh? A hon chi kha dia.

²⁶Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.»

²⁶Huan, Mihing a kipan, chi lehang, mipi i kihta ngal a; mi tengteng in lah Johan jawlnei in a sim ngal ua, a chi ua.

²⁷De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.

²⁷Huchi in, Jesu a dawng ua, Theikei ung, a chi ua. Aman leng a kiang uah, Ken leng kua thu in ahia hiai thil ka hih ka hon hilh samkei ding, a chi a.

²⁸Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'

²⁸Himahleh, nou bang chi na sa ua? Mi kuahiam in tapa nih a nei a, Khatpa kiang ah a vahoh a, Ta aw, tuni'n grep huan ah vasem ve, a chi a.

²⁹Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick.

²⁹Aman, Ka utkei, a chi a, a dawng a; himahleh a denchiang in a lungsim a kheng a, a kuanta a.

³⁰Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,

³⁰Huan, khatpa kiang ah leng a vahoh a, tua bangmah in a vachi a. Huan, aman, Pu, ka kuan ding, a chi a, a dawng a; himahleh a kuanta kei.

³¹Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.

³¹Huai mi nihte a kua jaw in, a pa uh deihlam a hih aleh a chi a. Amau tuh, A masapen in, a chi ua. Jesu'n a kiang uah, Chihtaktakin ka hon hilh ahi, siahkhonte leh kijuakte'n Pathian gamah nou a hon lut khalh ding uh.

³²Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.

³²Johan tuh diktatna lam tawn in na kiang uah a hong a, amah lah na gingta ngalkei ua: siahkhonmite leh kijuakte'n bel amah a gingta ua; noute'n huai na muh nung un leng amah na gintak theihna ding un na kisik nuam tuankei uh.

³³Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.

³³Gentehna thu dang ngaikhia un: Mi kuahiam, in nei a om a, huai min tuh grephuan a bawl a, gawl in a um suak a, grep sukna khuk a tou a, in sang a lam a; huan, lou kemte kiang ah khoh loh ding in a pia a, gam dang ah a paita a.

³⁴När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.

³⁴Huan, a gah loh a hun ding kuan in a gah la ding in lou kemte kiang ah a sikhate a sawl a.

³⁵Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.

³⁵Huan, lou kemte'n tuh a sikhate a naman ua, khat a vua ua, khat a that ua, khat suang in a deng ua.

³⁶Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.

³⁶Huan, sikha dang, a masa pawl sang a tamjaw a sawl nawn a; amau tungah leng a ma ua mite a hih bangmah un a na hih nawn ua.

³⁷Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'

³⁷Huai nung in tuh, Ka tapa a zahtak ding uh, chi in, a tapa tuh a kiang uah a sawl a.

³⁸Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'

³⁸Himahleh lou kemte'n a tapa a na muh tak un, Hiai mipa gouluahdingpa ahi; that ni e: a gou luah ding tansak ni, a kichi ua.

³⁹Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.

³⁹Huchi in, amah tuh a man ua, grephuan a kipan a pai khia ua, a thatta ua.

⁴⁰När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?»

⁴⁰Huchi in grep huan neipa a hongpai chiang in huai lou kemte tungah bang chin a hon hih dia le? A chi a.

⁴¹De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»

⁴¹Amau tuh a kiang ah, Huai migiloute tuh haksa tak in a hihmangthang ding a, grep huan lah lou kemmi dang a loh hun teng a a gahte a kiang a pe jel dingte kiang ah, khoh loh ding in a pe ding, a chi ua.

⁴²Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?

⁴²Jesu'n a kiang uah, Laisiangthoute a, In lammite suang deihlouhpen, huai ngeingei a ning a suang phatuampen a hong hita. Huai tuh Toupa hih ahi, i mit muh in a lamdang ahi, chih, na sim ngeikei ua hia?

⁴³Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.»

⁴³Huaijiak in, Pathian gam tuh na kiang ua kipan laksak ahi dia, a gah suah ding nam dang kiang ah piak ahi ding, chih, ka hon hilh ahi.

⁴⁴Huan, huai suang tung a puk tuh a kitam gawp dia; a delh khakte houh a gawijan ding, a chi a.

⁴⁵Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade.

⁴⁵Huan, siampu lalte leh Pharisaite'n a gentehna thute a jak un amau tung thu a gen chih a theita ua.Huan, amah tuh mat a tum ua; himahleh mipite a kihta ngal ua, jawlnei a a sim jiak un.

⁴⁶Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet.

⁴⁶Huan, amah tuh mat a tum ua; himahleh mipite a kihta ngal ua, jawlnei a a sim jiak un.