1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
1Huan, Jesu'n, amaute a houpih a, a kiang uah gentehna thu a gen nawn a,
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
2Vangam tuh kumpipa kua hiam a tapa a dia kitenna ankuang lui toh teh ahi.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
3Huan, kitenna ankuang um dia achialte tuh sam ding in a sikhate a sawl a, himahleh, a hong nuamkei uh.
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
4Huan, aman, Ka chialte kiang ah, Ngai dih ua, ka ankuang ka manta; ka bawngtalte keh ka gan vak thaute ka gou a, bangteng a manta hi; kitenna ankuang um ding in hongpaita un, chi un, chi in, a sikha dangte a sawl nawn a.
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
5Himahleh, a na limsakkei ua, a pai mang ua, khat tuh a lou ah a kuan a, khat tuh a sumsinna ah;
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
6mi dangte'n a sikhate a man ua, zumhuai tak in a bawl ua, a hihlumta mai ua.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
7Huchi in, kumpipa tuh a thangpaita a; a sepaih hon a sawl a, huai tualthatte a hihmang a, a khua uh leng a halsakta.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
8Huan, a sikhate kiang ah, Kitenna ankuang man a hita, ka chialte lah ne tak a hikei uh.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
9Huaiziak in, lamkathuamte khawng ah pai unla, mi na muh peuhpeuh uh kitenna ankuang um ding in chial un, a chi a.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
10Huchi in, huai sikhate a pawt ua, lamkathuam khawng a vapai in, a muh peuhmah uh, migilou leh mihoihte leng, a pikhawmvek ua: huchi in, kitenna dantan tuh mi chialte in a hong dimta a.
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
11Himahleh, kumpipa tuh mi chialte en ding a a hong lut leh, kitenna puan silhlou mi khat huai ah a mu a;
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
12Huchi in, a kiang ah, Lawm, bangchidan ahia, kitenna puan silhlou ahiai lai a nong lut? a chi a. Huan, amah tuh a dai dide a.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
13Huan, kumpipa'n a sikhate kiang ah, A khut leh a khe gak unla, polam mial ah paikhia un; huailai ah kah leh hagawi a om ding, a chi.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
14Chialte tuh tampi ahi ua, telte jaw tawmchik ahi uh, a chi a.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
15Huailai in Pharisaite a thugen a mat theihna dingdan a vakikum ua.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
16Huan, amau tuh a nungjuite uleh Herod pawlte a kiang ah a sawl ua, huai mite'n tuh, Sinsakpa, mi diktak na hi a, diktak in Pathian lam thu na hilh a, poisak tuan kuamah na neikei chih ka thei uh; kuamah khentuam na neikei a.
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
17Huaijiak in, bangchi na sa a? hon hilh di aw? Kaisar kiang a siah tawi a siang hia sianglou? A chi ua.
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
18Himahleh, Jesu'n a gitlouhdan uh a nathei a, Lepchiahte aw, bangdia hon ze-et na hi ua?
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
19Siahsum tuh honla un, a chi a. Huan, a kiang ah makhai a honla ua.
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
20Huan, aman a kiang uah, Hiai kua lim leh kua min ahia? A chi a.
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
21Amau tuh a kiang ah, Kaisar a, a chi ua. Huan, aman a kiang uah, A hih nung, Kaisar thilte Kaisar kiang ah pia unla, Pathian thilte Pathian kiang ah peta unla, a chi a.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
22Huai a jak un lamdang a sa mahmah ua, amah a paisan ua, a paimangta uh.
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
23Huai ni mah in, Saddukaite, thohnawnna a omkei chite, a kiang ah a hong ua;
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
24a kiang ah, Sinsakpa, Mosi in, Mi ta neilou in si leh, a unaupa'n a ji luah in a unaupa a di'n chi a khah sak ding ahi, a chi a.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
25A hi, ka lak uah sal sagih a om ua; a upapen in ji a nei a, a si a, huan, chi a khahlouh jiak in a ji tuh a unaupa luah ding in a nutsiat a;
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
26huchimah bang in nihna in a luah a, thumna in a luah lai a, sagihna tan in a luah chiat ua.
27Sist av alla dog hustrun.
27Huan, a vek ua a sih nung un numei mah leng a sita a.
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
28Huchi in, thohnawnna ah amau sagihte lak ah kua pen ji ahi dia? a vek un lah a nei chiat ngal ua, chi in, a dong ua.
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
29Jesu'n a kiang uah, Laisiangthou leh Pathian thilhihtheihna na theihlouh jiak un na ngai khial nak uhi.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
30Thohnawnna ah ji leh pasal a kitenna om nawnkei a, van a angelte bang ahi zota ding uh.
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
31Ahihhang in, misi thohnawnna thu Pathian in na kiang ua a gen na simkei ua hia?
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
32Kei Abraham Pathian, Isaak Pathian, Jakob Pathian ka hi, chi in, Pathian jaw misi Pathian a hikei a, mihing Pathian ahi jaw, a chi a, a dawng a.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
33Huan, mipite'n huai a jak un a thuhilh tuh lamdang a sa mahmah ua.
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
34Pharisaite'n bel, Jesu'n Saddukaite a selkhia chih a zak un a kikhawmta ua.
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
35Huan, a lak ua dansiammi khat in, amah ze-et in thu a dong a,
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
36Sinsakpa, dan thu ah bang thupiak pen ahia thupipen? chi in,
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
37Huan, aman a kiang ah, Toupa na Pathian tuh na lungtang tengteng in, na kha tengteng in, na lungsim tengteng in na it ding ahi, chih.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
38Huai tuh thupiak thupipen leh poimoh pen ahi.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
39Huan, a zom in, a kibatpih tuh hiai ahi, Nangmah na ki-it bang in na vengte leng na it ding ahi, chih.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
40Huai thupiak nih ah dan thu leh jawlneite thu tengteng a kikhaikhawm vek ahi, a chi a.
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
41Huan, Pharisaite a kikhoplai un. Jesu'n amaute thu a dong a.
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
42Kris tuh bangchi na sa ua? kua tapa ahia? A chi a. Amau tuh a kiang ah, David tapa, a chi ua.
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
43Aman tuh a kiang uah, Bangchidan in ahia David in Kha a amah Toupa, a chih a.
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
44Toupa'n, ka Toupa kiang ah, Na melmate na khepek nuai a ka koih ka taklam ah tu in, chia, a chih?
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
45David in amah, Toupa, a chih ngal leh, bangchin a tapa ahi dia? a chi a.Huan, kuamah in kam khat in leng a mah a dawng theikei ua, huai ni a kipan tuh kuamah in thu dang himhim a dong ngam nawnta kei uh.
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
46Huan, kuamah in kam khat in leng a mah a dawng theikei ua, huai ni a kipan tuh kuamah in thu dang himhim a dong ngam nawnta kei uh.